Historier när ni varit ute och målat/bombat

Han borde ju inte skämmas han undrade bara hur han dog(mer på detaljer), inte att han dog när dom trainsurfade.

Jag va ute och bomba. En kille såg mig. Sprang. Fick stryk. Polisen kom. Jag sov..

haha!

drog en gammal rövare för en polare idag under öldrickning i bofridsbåge..kan dra den för er med.

runt 94-95 skulle jag å en polare måla danderyds station och nån vecka innan hade vi vart nere i tunnlarna runt där och kollat in målningarna och hittat en servicedörr brandgång eller va det nu kan ha vart..
vi sticker dit med yoghurt&bananer+kortlek för att invänta stationens stängning.
när vi tycker att nu borde det va safe så drar vi till stationen och börjar fylla, i ögonvrån ser ja att lamporna tänds på skylten för inkommande tåg och tittar upp, väldigt förvånad ser jag att det står ingen påstigning, hoppar upp på plattformen och går över till andra sidan för att checka läget, då ser ja att tunneln börjar lysas upp av det inkommande tåget.
skriker åt polarn att ett tåg e på inkommande, han hoppar upp på plattformen typ 3sec innan han skulle blivt överkörd och vi kutar ner i tunneln från andra spåret mot bron över mot bergshamra.. vi hinner kanske 20-30meter in i tunneln när tåget tvärnitat och föraren skriker nått i micken..
vi dockar burkarna i tunneln och börjar kuta mot mynningen, halvvägs igenom så hör ja ett doft dunk och polarn börjar skrika utavbara helvete! då är det nånting typ rör som han har kutat in i och ramlat över, efter vad som känndes som en evighet ställar han sig upp och börjar klaga på att den träffa han rakt på kuken .när vi äntligen kommer ut ur tunneln och ner på gatan som ligger nedanför så flyger 3 väktarbilar förbi mot stationen, men stannar inte för oss.. sån flax! så vi går lugnt å stilla därifrån, bestämmer oss att ta gångvägen till bergshamra över bron å nattbussen därifrån..
väl på bussen efter ett tag så kommer muto ombord och skrattade högt åt våran historia, och var vänlig å förklarade för oss om layupen i mörby..
efter det så lärde vi oss att reka lite bättre

Känner för att dela nu så jag ska ta en liten historia som inträffade för inte så länge sen.
Jag & en polare hade inget & göra & så hade jag precis fått in några nya kannor så då vart de bombardags.
Klockan var inte så jättemycket, runt 11 tiden kan jag tänka mig, mitt i staden & fullt med folk, vardag.
Så vi gled runt genom stan' & de gick ju som på smör, inget knas alls! Tills jag började bomba i en riktigt stor korsning där det var fullt med bilar, så vi kör på ett tag, tills nån stor rakad biff visslar till, vi sticker direkt eftersom han såg villig ut att göra något åt saken. Löper ett kvarter & så bestämmer vi oss för att ta de lugnt & chilla, vi går sakta på en trottoar på en liten gata, knappt ingenstans att springa & från ingenstans slirar en bil in framför oss med helljus på & drar på så satan, min polare gick ju lite framför & hann reagera före mig & löper rakt fram, men inte tillräckligt snabbt, bilen kör på han framifrån & han flyger upp på huven men klarar sig utan några värre skador & lyckas ställa sig upp igen & börjar löpa. Jag däremot hade inte så mycket tid att tänka för bilen stod ungefär 5 meter ifrån mig så jag drog löpet bakåt istället, så hör jag hur han rivstartar & är ungefär 2 meter bakom mig & verkligen tänker köra på mig. Var snabb nog & slängde mig åt sidan & sprang upp i en trapp som lädde upp till någon innergård & sedan lurade han genom att springa i cirklar på något sätt XD
Sprang sedan iväg livrädd som jag var hem till en tjejkompis & chillade hos henne. Såg därifrån att de kom 2 snutbilar till stället vi bomba.
Psykopatjävel!
Aja, har väll mest sig själv att skylla på för detta, bomba så öppet vid den tidpunkten är inte precis de smartaste som finns. Tur att man kom undan iaf

Körde panels i en layup någonstans i nedre delen av sverige för ett år sedan i juni, vi var 6 stycken som skulle köra en window down(?), alltså panels på hela tågsidan.
Tre av oss kände till layupen och körde där med jämna mellanrum, visste hur allt fungerade och hade aldrig haft problem, visade oss vägen in och hade guidat oss under hela uppdraget hade precis kollat allt när vi började lägga upp. Vi körde på och allt gick jättebra hela tiden faktiskt, alla hade samma färger och det blev en tvärfet tågprodd med fades och flerfärgad bakgrund och allt det där. Efter att vi kört klart allt och fotat så skulle vi ut mot ett stängsel för att komma ut från layupen som låg ganska avskilt vid en pendeltågstation, så säger en av polarna att det står två snutbilar vid stationen, två poliser i varje bil. En vid ena uppfarten och en vid den andra uppfarten. Eftersom att vi måste gå upp och över stationen så började vi bli lite skraja för hur fan vi skulle lösa det hela.
Vi bestämde oss för att klättra över ett garage eller något i den stilen som låg på andra sidan stationen, vi skulle alltså inte behöva möta poliserna utan kunna försvinna från brottsplatsen så smidigt som möjligt utan att behöva väcka den arga björnen. När alla utom en av oss kommit upp på garagetaket så märker vi att en av snutbilarna ha upptäckt våran plan och bränner på mot andra sidan av stationen, alltså där vi ska gå ner. Snubben som inte kommit upp på taket än flyger upp medan vi redan har kommit ner, och efter kommer han. Vi delar på oss och oturen får jag för polisbilen som körde efter oss kör efter mig och min vän, vi springer in på en gata och delar på oss i en korsning. Polisbilen tvärnitar och snutarna hoppar ut ur bilen och springer efter oss. Jag har grisen i häcken, kanske 20 meter ifrån och snabb som satan är han. Jag springer mot ett staket, eller ett plank, kanske två meter högt, slänger mig över planket och spurtar med blodsmak i halsen bortåt mot en skolgård. Börjar fundera lite på vart den andra polisbilen tagit vägen och rätt vad det är så kommer den inslirande på en väg, kanske 70 meter framför mig, jag jobbar mig in i en jävla buske bakom ett skjul och sätter mig där anfådd som fan. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna springa vidare, jag trodde jag skulle springa ihjäl mig. Snutbilen som kom framför mig såg att antagligen vart jag sprang in, för skolgården var upplyst med gatlampor. Bilen kommer i alla fall inkörandes mot mitt gömställe och saktar ner, för vägen framför mig är ganska lång och de undrar väl om jag gömt mig någonstans. Den ena snuten börjar leta i buskarna på andra sidan, och den snuten som är på min sida är lite rädd om uniformen och lyser bara med en ficklampsjävel som håller på att ta kål på mig. Jag tänkte att nu kan jag lika gjärna krypa fram och ta skiten.. Men icke! snuten släcker ficklampan och säger;
"- Jahopp, det var det det.. Han är spårlöst försvunnen."
De hoppar in i bilen och kör vidare på vägen för att leta efter mig medans jag har lagt mig ner i busken och ligger och kräks.
Ligger kvar där i 20 minuter innan jag börjar röra mig bort mot snubbens hus som vi bodde hos över natten. En timma senare kommer jag hem, då sitter hela gänget utom två vid köksbordet och alla berättar sina egna verisioner av årets, och då menar jag verkligen årets fetaste knas!
De två andra kom hem dagen efter och hade sovit djupt inne i en skog, de hade tydligen sprungit längst av alla och borde få medalj.

Snacka om adrenalinkick..

Igår träffade jag min lillebror för första gången på flera månader, då jag flyttat allt längre ifrån allt vad min familj heter. Hade tänkt ta med honom på bio och gå runt på stan lite bara, men grabben är bara tolv år, och fann ingen film som var något att se. Så vi gick och åt, och jag frågade hur det var hemma, hur det gick i skolan, o.s.v. Bäst i klassen i alla ämnen, förutom tyskan, för att, jag citerar "läraren är dum i huvudet och inkompetent, och sen vi fick henne är jag inte intresserad längre". Storebror upp i dagen. Jag sa åt honom att kämpa på, och inte gå i storebrors fotspår.

Sen när vi satt där och funderade så kom jag på att jag kanske ska ta med honom ut och måla litet. Han blev skitglad när jag frågade, antagligen på grund av att han ser upp till mig väldigt mycket, och att få göra något som bara storebror gör, det är ju alltid häftigt. Tänkte att det inte spelade så stor roll vad vi gjorde, utan bara han får göra någon form utav aktivitet med mig. Planerade bara att vara där i max en timme, då det inte skulle gå så mycket längre på grund av mörkret.

Vi åt upp, drog hem till mig för att hämta färg, och sedan efter några bussturer kom vi till ett avsides ställe där vi kunde måla ostört. Det var ganska sent på kvällen, mörkt och dimmigt. Inget ljus, förutom en väg med några gatlyktor i bakgrunden. På vägen dit gick igenom en tunnel, och jag visade honom en ganska basic piece i svart och vitt. Förklarade litet om skuggor, highlight, bokstäver, et c. Han frågade vad det kallades när man gjorde en stor, när man skrev bara bokstäver, och sådant, så jag förklarade, och det fastnade direkt.

När vi kom fram till väggen fick han låna min mössa, då han inte hade någon egen. Hade även plockat med två par handskar åt honom, då det blir kallt att hålla i en burk så här års. Jag berättade för hon han skulle hålla burken, och att han skulle lära sig kontrollera den innan han börjar måla ordentligt. Ritade några mönster som han fick följa, sa åt honom att göra en cirkel inuti en cirkel, o.s.v. Ställde mig och rökte och såg på hur han försökte, gav lite kommentarer. "Försök en gång till så det sitter ordentligt." när det gick dåligt, eller "Du är ju jätteduktig! Försök det här [..]" när det gick bättre. Lillkillen fick kämpa med att hålla de stora burkarna.

När vi står där i tjugo minuter frågade han om vi kunde måla en piece, men jag sade åt honom att lära sig mer först. Tiden gick, och han lärde sig raskt att hantera burken och göra lite av de mest fundamentala sakerna. Han imponerade verkligen på mig, och det märktes på honom att han tyckte det var skitroligt. Jag lade märke till en enorm piece en bit bort, och gick dit för att se närmare. Är borta i kanske fem minuter.

När jag kommer tillbaks står han och tar kort på väggen, och är helt euforisk. Då har han tagit det nick han använder när han lirar dataspel och förkortat det till några bokstäver, sedan målat upp dessa tre, först vita outlines med rosa fatcap, och sedan undre halvan utav bokstäverna blå, och övre halvan röd, båda dessa med standardcapen på. Han hade även gjort lite rinn med den röda färgen, så den gick ner i det blå. Att se honom så jävla glad gjorde mig riktigt rörd, något jag inte känt på otroligt länge.

Jag lät honom stå kvar där i flera timmar, och vi fick till slut åka därifrån på grund av att jag frös. Kylan rörde inte honom det minsta, trots att han var dåligt klädd. Han stod där, och målade och målade, trots att det var bäcksvart. Jämförde vilka färger som funkade, försökte sig på en karaktär, lärde sig taga, o.s.v. Jag stod mest och gav honom kommentarer om hur duktig han var, och det var han verkligen, på riktigt. Skulle gissa på att väggen är 2 x 5 meter, och efteråt hade lillkillen täckt så gott som hela.

Men till slut fick vi som sagt fara hem. Han skickade ett MMS med två bilder till en utav sina bättre vänner, och skrev att han varit med mig ut och målat. Min bror är väldigt mogen för sin ålder, och bekantar sig mest med 14-16-åringar. Vännen är femton, och verkligen inte bakom flötet över huvud taget, utan en person som även jag gärna umgås med faktiskt. Vännen var helt övertygad om att det var jag som gjort det, och svarade "Nice! Din brorsa är skillad eller?", och han var så jävla stolt när han berättade att han gjort allting helt själv.

När jag kom hem fick jag ett meddelande från min mor, som jag utvecklat en någorlunda Ok relation med på sistone, och hon skrev att brorsan — innan han somnat i bilen av utmattning — hade sagt att det var den bästa dagen på väldigt länge, och att det var länge sedan hon sett honom så lycklig. Jag svarade att det var länge sedan jag varit så lycklig.

Nu har han frågat efter ett plank hemma som han kan måla på, han har bett mig skicka honom några graffitifilmer senare, och han har redan beställt nya 48 burkar. I sommar ska jag resa de där trettio milen hem till honom och måla mer. Han ska även åka tåg hit och måla med mig fler gånger bestämde vi, så kan han sova över här och umgås med mig några dagar.

Inte så mycket action i min berättelse, som de flesta andra, men jag tyckte det var helt jävla underbart. Har ni yngre syskon tycker jag verkligen ni kan ta med dem ut någon gång, även om de aldrig visat något intresse för det förut. Småsyskon ser upp till de äldre syskonen, och bara att göra något kan ge dem skänka dem så mycket. Om de finner ett nytt sätt att vara kreativa så är ju det bara bra.

Schyst text, väldigt sentemental.

Du har ingen bild på det han gjorde?

Det tackar jag för.

Jo, jag hade faktiskt med digitalkameran, och tog ett tjugotal bilder. Men på grund utav vad jag skriver i andra delar utav Flashback, så vill jag inte riskera att posta något som kan avslöja för mycket. Han kommer säkert lägga upp egna bilder på diverse communitys, och jag vill inte riskera att någon han känner ser dem här eller känner igen hhans nickname från dataspelandet.

Det hade dock varit skitkul att visa upp hans verk, eftersom jag verkligen är stolt över grabben, trots att det inte är supersnyggt. Men det såg verkligen inte illa ut, och jag har sett tjugoåriga nybörjare vara sämre. Han sög upp allt jag lärde honom. Det var en upplevelse.

När vi var på väg till bussen så kollade han lite försynt på mig och sa "I den där tunneln skulle man kunna skriva en tag." Det var uppenbart vad han ville, så jag spelade upp honom lite, och sa att vi gör det i nästa tunnel i stället, eftersom någon kan se oss. Viskade lite, och fick upp stämningen. Försökte göra det spännande för honom. Sa att han fick göra det snabbt, och efteråt gick vi raskt därifrån. Sen gick jag tillbaks och gjorde min tag bredvid, och tog en bild åt honom som han ska få sen.

Han kommer bli stor inom en snar framtid..

Man kan ju alltid hoppas. Jag älskar grabben, förskönar det säkert mer än vad någon annan hade gjort, men jag varken kan eller vill låta bli. Hoppas han fortsätter. Att ha sådana ambitioner för det som tolvåring kan leda till något stort.

Känner mig så stolt.