Citat:
Ursprungligen postat av Flarn
Ytterst få människor känner empati för ALLA levande varelser. Empatin är starkast för dom som vi mest identifierar oss med, vanligtvis närstående människor. Därefter minskar den i takt med att vi identifierar oss mindre med varelsen ifråga. Moralen har även den sin grund i flockbeteendet, men den komplicerade mänskliga psykologin sätter inga tydliga gränser för varken moral eller empati.
OBS: Detta, liksom det mesta inom naturvetenskapen, är logiska slutsatser dragna utifrån den kunskap vi besitter idag. Det är alltså inga eviga, absoluta sanningar, och utger sig inte heller för att vara det. När det gäller vägen till kunskap så vinner ödmjukhet alltid över hybris i längden.
Jag känner empati för alla djur till exempel. Jag känner till och med mer smärta för djur som plågas än för människor, och jag är långt ifrån ensam, har jag märkt. Jag har i många fall tagit avstånd från människans handlande eftersom jag sett det som idiotiskt. Nej, jag är ingen människohatare, tvärtom, gör du något bra så är jag först i ledet att gratulera dig, men jag har sett så mycket dåligt också, tyvärr.
Vidare.........
1.Det är kemiska processer som gör att vi känner empati.
2.Det är flockdjursbeteende si och så många år bakåt som gör att vi känner på det viset.
3.Sen klättrade vi i träd, och de kemiska processerna i huvudet på oss vid den tiden.........bla bla bla.
Snälla nån..........
Snacka om simpifierat..........
Tror du allt är så enkelt? Lite kemiska processer, så har vi plötsligt liv. Vårt drömmande och tänkande är bara resultatet av en kemisk process?
Knappast........