Citat:
Ursprungligen postat av
sverigeskonsul
Hej.
Jag är nu 30 år och har sedan jag var 21 haft ett blodtryck där det systoliska som lägst varit 155 mmHg, men vanligen mellan 160-180. Trycket i diastole har legat mellan 60-75. Som ung och odödligt brydde jag mig inte så mkt om det men nu när man passerat 30 har jag börjat nojja för stroke och andra otrevligheter.
Ett par frågor till kunniga:
1) Hur mycket kan det psykiska (typ vitrockssyndromet) påverka? Tiotalet enheter eller är det försumbart?
2) Oroar mig särklilt för att övertrycket är så högt men inte undertrycket, tyder inte det på stela kärl? Om ett kärl blivit kleggat, kan det repareras, eller är det stelt för livet då?
Hade för några år sedan ACE-hämmare utskrivet, men dessa påverkade inte trycket ett dyft. När det var dags att förnya receptet var det en ny läkare jag träffade. Trycket mättes då till 155/75, vilket han inte ansåg vara tillräckligt högt för fortsatt medicinering.
Så nu har jag sålunda sedan ett par år ingen blodtrycksbehandling, men vill ju gå runt med ett eventuellt ohälsosammt högt tryck.
Kan tillägga att jag i förövrigt är fullt frisk vad jag vet. Sprungit maraton, gjort en svensk klassiker och sover bra osv. Vilopuls 52.
Högt blodtryck är oftast idiopatisk och livslångt om det ej går att härleda till en specifik etiologi, ex primär hyperaldosteronism eller njurartärstenos (som då kan repareras) etc..
WCS kan piska upp trycket i de härad som du har, dock borde du ändå gå och mäta ett par gånger under lugna förhållanden på VC, eventuellt, se till att få göra en ambulatorisk 24h mätning. Det är ju ingenting som är akut då det tar ett tag för det höga trycket att åsamka skada. Dock, precis som du klokt resonerar själv så är det skadligt på sikt.
Mvh