Partier -- fler, färre, bra som det är?

Inom så gott som alla svenska riksdagspartier kan man urskilja åtminstone två falanger.

M har bunkerhögern och nymoderaterna.
C har nyliberalerna och bönderna.
Fp har socialliberalerna och batongliberalerna.
S har socialisterna och smygborgarna.
Mp har realisterna och fundamentalisterna.
V har apologeterna och gammelkommunisterna.
Kd har... ja det vette fan.

Jag skulle vilja möblera om lite. Det är en jävla röra av partier som tycker ungefär lika men ändå spretar åt olika håll. Alla verkar ha glömt vad deras profilfrågor var en gång i tiden, och Moderaterna försöker täcka hela målet från yttersta högern till en bra bit in på vänstern med resultat att alla andra far omkring som yra höns och letar sin identitet. Just nu vetejtusan om det inte är Centern som står längst till höger.

I Danmark verkar uppdelningen tydligare och mer ideologiskt betingad, och man har desto mer att välja på:

1 Det Konservative Folkeparti - konservativa liberaler
2 Venstre - batongliberaler
3 Dansk Folkeparti - nationalkonservativa populister
4 Radikale Venstre - socialliberaler
5 Centrumdemokraterne - allmänborgare
6 Kristendemokraterne - mitten
7 Socialdemokraterne - allmänsocialister
8 Socialistisk Folkeparti - socialister
9 Enhedslisten de rød-grønne - socialister med miljöprofil
10 Minoritetspartiet - humanister utanför högervänsterskalan

Då och då bildas nya partier av utbrytargrupper, och det har också hänt att frontfigurer hoppat mellan olika partier. I Sverige verkar allt ha stagnerat fullständigt, förutom att Kd och Mp så småningom kom in i riksdagen så har utbudet varit oförändrat i evigheter. Att KDS droppade S och VPK droppade PK är väl ungefär det mest upphetsande som har hänt.

Här är mitt förslag till ommöblering och renodling i det svenska träsket:

- Splitta Fp i två delar. Batongliberalerna, med Björklund som partiledare, tar namnet Svenska Folkpartiet och blir borgarnas nya ordning- och redaparti med skolprofil och friskt lånade idéer från danska Venstres invandringspolitik (Rojas kan komma ut ur garderoben nu). Socialliberalerna bildar ett nytt parti vid namn Socialliberal Allians. De ska ha vården som sin huvudfråga och tvätta bort alla griller om att sossarna har patent på vård.

- Splitta S i två delar. Den mer marknadsekonomiskt sinnade delen går över till Socialliberal Allians och joinar socialliberalerna som blev över vid Fp-splitten. Gråsossarna med Sahlin i spetsen behåller namnet Socialdemokraterna och drar sig aningen åt vänster så att facken blir nöjda.

- Lägg ner Kd och låt dem gå till soc-liberalerna, SD, Centern, Moderaterna eller var de nu vill ta vägen. Vi behöver inget relleparti.

- Splitta Mp i två delar och låt de mer marknadsekonomiskt sinnade (t.ex. Wetterstrand) gå upp i Centerpartiet. Fundamentalistskäggen kan få behålla det tomma skalet.

- Flytta C tillbaka till mitten med svag övervikt till höger och skärp deras miljöprofil (Wetterstrand hjälper gärna till).

- Tagga ner på sosseriet inom M och skruva dem tillbaka till höger. 50/50 Reinfeldt/Old School Bildt ungefär.

- Behåll Vänsterpartiet men kasta ut gammelkommunisterna. Fira med att byta namn till Ny Vänster.

Det nya utbudet skulle då vara som följer...

Moderaterna - konservativa liberaler (25%) Marknad, skatter, EU
Reinfeldt, Borg, Bildt.

Svenska Folkpartiet - batongliberaler (15%) Skola, krim, integration
Björklund, Rojas, Sabuni.

Socialliberal Allians - socialliberaler (10%) Vård, omsorg & välfärd på blått vis
Malmström, Paulsen, Ohlsson

Centern - allmänborgare med miljöprofil (10%) Småföretagande, miljö
Tok-Maud, Wetterstrand.

Socialdemokraterna - allmänsocialister (30%) Nu renodlat sossiga
Måna Muslim, Ulvskog, Luder.

Miljöpartiet - socialister med miljöprofil (5%) Nu renodlade hippies
Valfri trädmupp

Ny Vänster - socialister (5%) Nu utan stalinister
Stig Henriksson(!)

Andra förslag?

Ett annat förslag vore att införa majoritetsval så att det öppnar upp lite för nya friska ideér.

Personval skulle även öppna upp för mer intressanta personer och framför allt sätta det personliga ansvaret främst, fega och inkompetenta människor måste då stå för och ha en egen politik och kan inte längre gömma sig bakom en partifasad.

Exakt, idag så har partierna hela makten, och gör som de vill. Vid rena personval så kommer partierna istället att förändras så som väljarna vill. Politikerna måste också profilera sig, och inte minst uppfylla förväntningarna, annars åker de ut...

Dagens lösning med en stor anonymiserad politikersmet gynnar ju bara parasiterade drönare.

BAF tycker att det bara ska finnas två stora partier ett höger och ett vänster enligt amerikansk modell. 4 procentspartier ska inte få komma in och kladda med sina pseudofrågor som majoriteten inte bryr sig om. Sanningen är att det är bara Moderaterna och Socialdemokraterna som vet vad de handlar om. Det är bara dessa som kan ta ansvar för vad som händer med landet. Vi slipper totalt onödig extremism som bara bromsar upp nödvändiga förändringar.

Det är en felaktig uppfattning att det bara finns två partier i USA, det rör sig om personval och dessa personer har oftast lierat sig med ett av de två dominerande partierna men därmed inte sagt att de går på partilinjen i alla frågor, det är mer komplext än så.

Som jag sagt i några andra trådar, ett nytt parti behövs. Dessa partier är väldigt svåra att ändra på, och såna här partier bör inte styra Sverige.

Tycker egentligen att det är för många partier. Det riskerar att bli svårt att styra landet med så många partier. Skulle gärna se en höjning av fyraprocentspärren.

Borgarna har äntligen börjat fatta hur man gör för att vinna val - man anpassar sig efter väljarna. Jag tror att vi kommer att se ett annat politiskt landskap framöver - sossarna kommer inte att regera sextio av dom närmaste sjuttio åren, det är en sak som är säker.

Well... uppenbarligen är partierna för stora för att undvika att splittas upp i två eller flera läger. Den här spretigheten gör ju att man som väljare inte kan hitta ett parti som inte har minst en aspekt som gör att man skiter i byxorna av skräck. Det är som att gå in på en restaurang och få en meny som ser ut så här:


Jag gillar den batongliberala sidan av Fp (tuffare kriminalpolitik, skärpning av skolan, mer övervakning, skärpt invandringspolitik etc) men om jag röstar på dem får jag på köpet horribla socialliberaler som Birgitta Ohlsson, som egentligen hör bäst hemma i Vänsterpartiet om det inte vore för att hon råkar gilla marknadsekonomi. Sossarna är så bautastora att inte ens partiet själva kan hålla ihop utåt -- i folkomröstningen om EU så stod ju hälften av sossarna och debatterade mot den andra hälften av sossarna i TV. Partierna kan inte profilera sig och utvecklas i någon riktning, allt man får är en grådaskig kompromiss. Färre partier skulle knappast göra saken bättre...

Den svenska partifloran är långt ifrån optimal, men frågan är hur man ändrar systemet utan att få ett tvåpartisystem eller ett ännu värre minoritetstyranni.

Danmark har fler partier, men det beror på att de har en tvåprocentsspärr till folketinget. Andra länder med låga eller inga spärrar brukar drabbas av politiskt kaos. Italien och Israel är de mest kända exemplen.

I slutändan tror jag att det handlar om den svenska politiska kulturen. Det har bildats ett skadligt oligopol som vilar på tre ben:

1. Traditionsröstning bland väljarna, framförallt de äldre.

2. Åsiktsmässig likriktning och ömsesidigt beroende mellan journalistkåren och den politiska klassen.

3. Mycket generösa partistöd som alla partier är överens om.

Detta kanske ändrar sig om SD kvalificerar sig för ett större stöd i framtiden, däremot tycker jag att det är perverst att mina pengar går till partier som ideologiskt är ljusår från mina egna åsikter, jag anser att partistödet ska bort och ersättas med privata stöd då legitimeras partierna mer.

Ser inget egentligt problem med partierna i sig, det som behöver införas är personval i enmansvalkretsar. Det skull tvinga kandidaterna att profilera sig och att faktiskt prata med väljarna i deras valkrets. Det skulle också kräva fram ansvarstagande då man mycket lättare skulle kunna bli utröstad om man missköter sig än om man bara är ett anonymt namn på en partilista. Enmansvalkretsar ökar också möjligheten för personer som inte jobbat inom partierna hela livet att kunna ta sig in i parlamentet.

Färre tack.

7 % för att komma in på riksdagen. Regeringarna blir för svaga helt enkelt.