Tråden om Madeleine McCann - försvann i Portugal (2007-05-03)

Du tror inte det kan ha något att göra med att dom tex... VILL HITTA SITT BARN?

Som jag skrev tidigare, det var ett lägenhetshus... det fanns säkert massor av spår, särskilt utanför och kanske även till och med inne i lägenheten då den säkerligen hyrts ut till hundratals med människor.... försök knyta ett hårstrå till en kidnappare.

De var även läkare ja.... men de gick och tittade till barnen varje kvart (de gick varannan gång), så om hon dog under kvällen så skulle bara en av dem kunna slinka iväg och gömma henne och vara tillbaka igen inom ett par minuter. De var ett stort sällskap på restaurangen och ingen av dem vittnar om att föräldrarna var borta tillsammans eller att de var borta längre än minuterna det tog att gå och kolla barnen och sedan återvända till bordet. Inte heller skulle de ha uppträtt egendomligt på något vis... och ärligt talat, om det hela var en olyckshändelse så borde de ha varit åtminstone lite skärrade om de tio minuter tidigare haft ihjäl sin unge. Någon tid att tala och planera på tu man hand hade dem ju inte heller.

Men hur vet man att hon levde när dom tittade till henne? Hur vet man ens att hon var i lägenheten då? För att inte väcka några misstankar, för att inte avvika från det normala, så kanske dom gick på middag ändå trots att hon redan var död och så gick dom och "tittade till henne" trots att hon inte var där.

Enligt vittnen så sågs hon vid 19 tiden. 21 gick dom till restaurangen och då hade dem nattat barnen. Dessa två timmar var föräldrarna ensamma med barnen i lägenheten för nattning och det känns som att olycka och gömmande borde ha skett då(om det nu är dom som är skyldiga) men det är bara två timmar... är man verkligen så bra aktör att man lyckas uppträda normalt redan så kort tid efteråt? Nu vet jag visserligen inte alls hur tillförlitligt det vittnet är och tydligen florerar det väldigt mycket nonsens om saker som hänt och inte hänt så det kan ju vara bs, men det kan ju också vara sant. Det beror säkert på om man fått det från föräldrarnas sida eller den portugisiska polisens sida... såklart.

Man får tänka på att dom är läkare = stabila, lugna människor, stabilt psyke osv. Inga nervösa, ostabila, darriga människor klarar av att jobba som läkare. Dom kan nog mycket väl ha upprätt normalt direkt efteråt, "Nu samlar vi oss" ungefär.

Hur ofta blir ett barn kidnappat på sin semesterresa? Har det någonsin hänt? Jag kan inte komma på ett enda fall i hela världen som är känt. Nån gång ska väl vara den första men nja. Nja.

Man får tänka på att dom är läkare = stabila, lugna människor, stabilt psyke osv. Inga nervösa, ostabila, darriga människor klarar av att jobba som läkare. Dom kan nog mycket väl ha upprätt normalt direkt efteråt, "Nu samlar vi oss" ungefär.

Hur ofta blir ett barn kidnappat på sin semesterresa? Har det någonsin hänt? Jag kan inte komma på ett enda fall i hela världen som är känt. Nån gång ska väl vara den första men nja. Nja.

Den där uppfattningen får du nog revidera... Personlighetsmässigt är de väl ungefär som vanliga människor (lika moraliska/omoraliska etc), fast intelligentare än genomsnittet (annars hade de inte klarat av utbildningen).

[EDIT:] Hade du begränsat dig till kirurger hade du nog legat närmare sanningen. Speciellt när det gäller darrighet!

Angående mammans reaktion efter att hon upptäckte att hennes ena dotter var försvunnen, vad var det hon skrek som har översatts till "de"?

Att direkt göra kopplingen till att det är flera personer som har tagit ens barn känns märkligt på så många sätt.

Jag drog bara en snabb slutsats där

Men visst är det väl lite så? Inte klarar väl en allmänt orolig stirrig människa med halvdant psyke av att jobba som läkare? Det krävs väl en del stabilitet, psyke och lugn för det.

Får för mig att alla läkare har ett psyke av stål då dom ju faktiskt klarar av att öppna upp en människokropp och gräva i den utan att svimma eller spy.

Man får tänka på att dom är läkare = stabila, lugna människor, stabilt psyke osv. Inga nervösa, ostabila, darriga människor klarar av att jobba som läkare. Dom kan nog mycket väl ha upprätt normalt direkt efteråt, "Nu samlar vi oss" ungefär.

Jaa... vad ska man säga? Det här är inte uppgifter som jag har hört, men är de sanna så kan man tänka ut ett å annat. Jag var ju inte en i sällskapet så jag liksom alla andra får höra allsköns olika uppgifter från lika många håll.
Efter vad jag uppfattade det som så gick de varje kvart, men eftersom vännerna gjorde likadant så var det en av de andra papporna som vid ett tillfälle (gången innan mamman kom och fann sängen tom) tittade till barnen. Om det är sant att ett av vännernas barn var kräksjukt och blev lämnat ensam så är ju även det fruktansvärt!
Men skulle det vara fler inblandade in att föräldrarna är skyldiga? Skulle vännerna också veta om det alltså och hjälpa till att dölja ngt så hemskt under all denna tid? Jag tycker att jag är en ganska lojal vän, men om vänner till mig skulle råka döda sitt barn så vette tusan om jag skulle gå med på att skyffla undan kroppen och tiga år ut och år in....

Att de fann dna i grannsängen behöver väl inte betyda så mycket mer än att hon antagligen lekte järnet med de andra barnen och de vid ngt tillfälle befann sig i sängen och stojade.... det räcker väl med lite saliv för att få fram dna?

Många saker tyder på att föräldrarna är skyldiga... t.ex det där med Madeleines gosedjur som mamman sa hade hennes doft, hon skulle alltså ha tvättat det ganska omgående? Själv nekar hon till att det har hänt så man kan ju inte veta när ord står mot ord.
Eller att likhundar markerade liklukt på mamman? Det låter ju skumt, men hon kunde ju visa upp dokument från sitt arbete som bekräftade att hon handskats med inte mindre än fem lik precis innan de åkte på semester....
Listan kan göras lång på indicier.
Det fanns ju heller inga som helst spår av sömnmedel eller andra preparat i tvillingarnas kropp (som enligt mamman sov väldigt hårt strax efter försvinnandet och hon bad att de skulle testas för att se om de var drogade).

Måste bara tillägga... många förundras över mammans beteende när hon rusar ut och vrålar "de har tagit henne". Ärligt talat.... hade jag varit utomlands och inser att mitt barn var försvunnet från lägenheten på sena kvällen hade jag nog drabbats av totalpanik och jag hade nog kunnat vråla vad som helst. Tanken på pedofiler finns ju alltid i bakhuvudet när det gäller att skydda sina barn.
Likaså om jag hade varit den förälder som satt på restaurangen när den andra kommer rusande...jag hade nog inte suttit oförstående och undrat vad den andra talat om, jag hade säkert omedelbart drabbats av hysteri då också. Det spelar väl ingen större roll vilket av ens barn den andra föräldern menar när den säger så? Hade min man vrålat att de tagit henne så skulle jag bli lika förskräckt oavsett vilken av mina flickor det gällde!