Tänka på ingenting

intressant! jag har inte kommit så långt inom meditation men har lärt mig en del genom ekhart tolle och mindfullness. själv gillar jag inte mantra så mycket för den verkar begränsa min fokus. andnings tekniken var en bra start för mig inom det formella meditationen. meningen är att man ska kapsla in nuet i medvetandet så det formella träningen kan ta en mycket längre förbi andningsfokus. allt som infiltrerar medvetandet så som tankar, intryck och känsor ska behandlas omdömmesfri.
för att komma tillbaka till den tankelösa diskussionen så tror jag att det finns flera nivåer av tänkande i hjärnan. medvetna tankar är bara en av de och frågan för mig blir då inte om man kan lyckas med att "tänka på ingenting" medvetet för det kan man definitift även om det vara en kort stund för vissa (en amatör inom meditation kan bekräfta detta). frågan är istället om hjärnan kan sluta att tänka på alla nivåer.
själv tror jag inte man kan uppnå detta med hjälp av meditation men vad vet jag, är ju amatör själv. skulle kunna tänka mig att det är nödvändigt för överlevnad. låter som att vara hjärndöd men igen, det kanske är en fråga man bör ställa en neurolog.
det intressantaste frågeställningen bortsätt från hjärnans tankenivåer för mig kommer nu och det involverar descartes stora antagande, nämligen "I think therefore I am".
många verkar tro att det är ett misstag att anta det. eckhart tolle, författaren till "the power of now" säger själv att descartes hade fel, ty jag fortfarande kan vara utan att behöva tänka.
själv tror jag att det beror på hur man tolkar descartes.
"Jag tänker, därför finns jag!" (jag antar att descartes pratade om medvetna tankar)
är det förmågan att tänka som gjorde descartes existens sann (i så fall rubbar inte meditation descartes teori) eller existerade descartes för att han trode att han ständigt tänkte och om han skulle sluta tänka skulle därmed hans existens inte längre vara säker?

Om man tänker på "ingenting" så kan man väl inte vara medveten om det?

Ingenting är ju lite svårt begrepp egentligen tror jag. I engelskan kan man ju göra distinktionen No-Thingness från nothingness. Att bara vara, är också en form av medvetande anser jag.

Mu.

Edit: Nu tog jag nog priset för mest esoteriska inlägg

ibland lyckas jag och ibland går det inte lika bra men med rätt förutsättningar (en lugn miljö och ingenting som kan stressa mig för stunden) kan jag komma till ett relativt tankelöst läge. Har inte riktigt fått koll på det ännu men det kommer

Jag hörde en spännande tips från någon munk på en dokumentär jag såg för ett tag sen, vilken löd något liknande detta:
"Försök inte stoppa dina tankar, det kan du inte, se bara till att inte "uppmuntra" dom när de kommer."

Han förklarade sedan vidare att kommer en tanke upp gör det inget, det är bara sakta släppa den och inte vandra vidare i tankebanan som startat. Ingen idé att stressa upp sig.

Jag såg att någon annan tipsade om det tidigare men något som har hjälp mig är att tänka på andningen.

*Slut ögonen och slappna av
*Sakta släpp tankarna från det som hänt under dagen eller whatever och ersätt med hur lungerna fylls med luft, tar upp syremolekyler som ger sig ut i blodomloppet och syresätter alla celler, osv.
*Sakta sänk andningsfrekvensen genom att styra den själv och bromsa ner hastighet och öka luftintag /andning. Det kan ge en lite lik känsla av att nästan hålla andan om man "bromsar" för snabbt.
*Efter någon enstaka minut när andningsfrek är väldigt låg och luftintag /andning inte är stor och "ansträngd" så släpp sakta kontrollen över andningen och observera hur kroppens egna andningskontroll tar över helt och fortsätter den lugna långsamma andning du påbörjat.
*Observera vidare, tar inte mer än några sekunder innan jag försvinner iväg.

Jag "mediterar" inte i vanliga fall, men använder liknande teknik för att somna även om jag inte är jättetrött. Har aldrig haft direkta problem med att somna eller sova, men är känns ännu trevligare och lättare att göra det nu. Och dessutom kul att kunna kontrollera när man ska somna in någorlunda själv.

Nu kan jag relativt enkelt "inte tänka på någonting", ofta i flera minuter inann någon tanke poppar upp. Något som inte var så lätt för ett tag sen.
Första gången var rätt rolig. Låg och kopplade av och rätt vad det var märkte jag att jag inte tänkte på någonting och inte hade gjort det på flera sekunder. Varpå tankarna direkt började igen, och eskalerade till vanligt tanketempo igen
Nu kan jag oftast släppa alla tankar när jag helst vill, även om jag inte "övat" på att göra det. Räckte med att använda ovan sovteknik i någon månad.


Mvh H.E.P.

Av vad jag har erfarit så är det bästa sättet att beskriva det inte som "inga tankar", utan snarare total tystnad. Inga tankar whatsoever hörs/känns, sinnesförnimmelser försvinner och man bara är.
T.o.m. min tinnitus "försvinner".

Elektriska impulserna i hjärnan fortsätter väl tillsammans med undermedvetna tankar, men inga av dom tankar du kan höra/känna.

Ofta räcker inte dom ord vi konstruerat för att på för att beskriva sinnestillstånd/känslor/förnimmelser/smaker, osv - varför en beskrivning inte är så lätt för någon som inte känt samma känslor.

Försök beskriva känslan av raseri för någon som du VET aldrig har känt det. "Det bubblar i hela kroppen"?


Mvh H.E.P.

Alan Watts brukar funka bra för mig, när jag vill hålla käften på insidan

http://se.youtube.com/watch?v=IiilAUMrqrk

Vad är så svårt med det? Jag brukar oftast inte tänka på något. Jag tänkte knappt något när jag skrev det här till exempel. Min kropp bara gör allting automatiskt. Varför skulle man behöva tänka? Man kan ändå inte tänka. Folk bara tror/tänker att de tänker.

Den enda gången man inte tänker på något är när man koncentrerar sig på något, eller rättare sagt så tänker man ytterst lite då, eller kanske vid meditation? Finns nog inget bra svar på frågan tror jag.