Vad är feminism?

Exakt vad är feminism?
Något som man hör från väldigt många är något i stil med att "det är ju klart att jag är feminist" eftersom feminismen bara skulle innebära att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, dvs att man är emot diskriminering.
Jag är inte särskilt insatt i frågan, det är därför jag frågar, men: det känns som om denna mesiga definition av feminismen är något som medvetet smugits in för att avproblematisera fenomenet, för att vilken sosse eller liberal som helst skall kunna deklarera just det, att "det är klart att jag är feminist". För emot könsdiskriminering o dyl är ju alla ändå -- man behöver alltså inte göra något vidare modigt ställningstagande, om något överhuvudtaget, men får ytterligare ett trevligt ord att slänga sig med. Dessutom slipper man ta strid med feminister utan kan istället lite snällt avfärda dem med "men snälla du jag är ju också feminist".
Alltså, det jag menar är: står inte feminismen egentligen för mycket mer än denna otroligt mesiga, och i dagens politiska klimat intetsägande, definition? Finns det inte ganska långtgående konspirationsteorier om de dolda patriarkala maktstrukturerna i samhället, en syn på det heterosexuella samlaget som uteslutande ett av mannens maktmedel osv, inbakade i feminismen?
Jag vill gärna höra något från de som kallar sig feminister. Vad är er definition?

Slog lite i Bonniers svenska ordbok och där står: "kvinnorörelse som på ett stridbart sätt hävdar kvinnokönets likställdhet". Men, jag tror att de flesta som kallar sig feminister idag (bl.a. jag själv) inte är särskilt intresserade av ett "stridbart" sätt, utan vill i stället med olika medel arbeta för ett jämlikt samhälle.
Det som ofta skiljer feminister från "övriga jämlikhetsintresserade" är att många t.ex. förespråkar kvotering i olika former och annat som kan påskynda processen. Tyvärr finns det idag en stor grupp unga, kvinnliga "inne-feminister" som använder ordet feminist som täckmantel för att få häva ur sig diverse subjektiva åsikter om offentliga personer (oftast är det män i 50-årsåldern som utsätts, men även kvinnor kan bli attackerade med tillmäten som "bakåtsträvare" o.s.v. ofta enbart för att de klär sig vågat och ser någolunda bra ut).
Andra som kallar sig feminister idag är våra, kära folkvalda (många av dem i alla fall) och för dem är det oftast bara ett annat ord för att förespråka jämlikhet mellan könen, vilket naturligtvis torde vara självklart i dagen samhälle.
Själv kallar jag mig feminist därför att jag vill visa på att det fortfarande finns mycket att göra innan kvinnor och män i Sverige är helt jämställda. Och jag är beredd att med lagliga medel försöka att tillsammans med andra jobba för att radera ut alla skillnader i villkor, som beror på kön (men även naturligtvis hudfärg/religion/sexualitet o.s.v.) Det här blev väldigt långt, men jag hoppas att jag har gett dig några svar/Liquid

Vilken fin människa du verkar vara, Liquid! Så korrekt... och fin..

Jag är varken korrekt eller fin. Jag har dragit mig lite för att kalla mig feminist eftersom det för tillfället är lite för politiskt korrekt. Däremot är feminismen en del av min ideologiska grundtro, på ett samhälle där alla har samma grundförutsättningar oberoende av om man råkar födas med eller utan snopp, med vitt eller svart skinn o.s.v.
Du får gärna ironisera över detta, men har jag inte rätt?

Humdrum återkommer med ett mustigt, dräpande svar, men nu e' de' lördagkväll o i afton e' de' dans tralala...

Humdrum: Jag väntar ivrigt på ditt (förhoppningsvis) seriösa, dräpande svar! Som du säkert uppmärksammat var min långa utläggning ovan ett försök att svara Simon. Jag skulle kunna utveckla mig hur mycket som helst och gå in på de olika "grenarna" av feminismen, med följd att alla eventuella läsare skulle ha somnat.
Kram/Liquid

Liquid:
Nej för tusan
Gå gärna in på olika grenar av feminism.
I övrigt verkar du vara inne på ungefär samma linje som jag... det jag menar är att feminismen är ett ganska menlöst begrepp idag, för alla är naturligtvis *för jämställdhet* -- det finns om inte annat inget utrymme för att inte vara det.
Ett problem med hur debatten, eller vad man ska kalla det, förs idag är att den motverkar sitt eget syfte, eller i alla fall att den förs från en utgångspunkt som är mot syftet. Typ att det publiceras artiklar om kvinnliga chefer, med små käcka formuleringar om hur kollegorna reagerar osv. Om man verkligen tyckte att jämställdhet var något självklart skulle sådant inte vara speciellt intressant. Skriver man den typen av artiklar och behandlar ämnet på det sättet underbygger man ju uppfattningen att det faktiskt är något anmärkningsvärt. Samma sak med könskvotering -- tanken är väl att kön inte ska vara relevant vid en platstillsättning? Det finns faktiskt redan lagstiftning mot könsdiskriminering som det går alldeles utmärkt att använda sig av.

innerst inne håller vi väl alla med om de feministiska grundtankarna, även om jag - likt liquid - drar mig för att kalla mig feminist.

ordet har fått en dålig klang, det känns väldigt fjortis att kalla sig feminist.. tänk bara på alla 13-18-åriga anarkistfeministkommunistvegansocialistpacifistant irasister.. ack ack.

Det känns som att min poäng inte riktigt går fram här...
Ja, OM feminismens grundtanke bara är den formella jämställdheten så är väl antagligen alla i Sverige jätte-jätte-överens om den och kan knappt dämpa sig i sin iver att överrösta varandra med hur överens de är. Men om feminismen egentligen står för en annan samhällssyn osv så gäller inte det längre.

Ok. Börjar bli dags att förklara mig igen? Ja, jag kallar mig feminist. Jag drog mig länge p.g.a. att det dels genast satte en stämpel i pannan på mig som manshatare m.m. dels för att det blev trendigt att använda feminismen för att slå ner på t.ex. Lundell.
Och visst har ni rätt i att de flesta (även om det faktiskt långt ifrån är alla) är "för jämställdhet". Problemet är att många blundar för de problem som finns idag, och tror att vi lever i ett jämställt samhälle, där kön o.s.v. inte längre spelar någon roll. Det värsta är att även många tjejer gått på den myten.

Tyvärr har jämställdheten gått tillbaka det senaste decenniet, troligen p.g.a. lågkonjunktur, arbetslöshet o.s.v. Plötsligt har det funnits så mycket annat som varit viktigare och mer akut. Därför krävs det ännu ett aktivt arbete för att få Sverige att bli ett jämställt och jämlikt land! (Wow, vad vidrigt det lät).

Kramar på er/Liquid