Personer som pratar om sig själva i tredje person - varför?

Jag har en kompis som vi kan kalla Anna. Anna är schysst på alla sätt och vis utom möjligtvis ett, till och från (oftast till) pratar hon om sig själv i tredje person vilket jag stör mig en hel del på.

Häromdagen när vi gick på stan och skulle fika stod hon vid disken och sa "Anna är lite hängig idag, har ni något uppiggande till Anna?" till servitrisen. Instinktivt ville jag gå därifrån, det kändes som om hon hade nån personlighetsstörning och jag var hennes assistent. Hon pratar så här när vi är hemma men jag tänkte att hon kanske driver lite med mig och skärper sig när hon är ute men icke. När hon berättar om vad hon gjort blir det "Idag har Anna tvättat.. Anna är trött" osv. Jag har inte tagit upp det med henne men jag funderar på det.

Är det bara jag eller låter det här helt jävla töntigt? Är det nån sorts Drottning Silvia-komplex som spökar?

Hur länge har hon gjort så och hur sen när känner du henne?

Tycker det låter som ett skönt karaktärsdrag, låter lit kul och....sexigt.

har sett det i rätt många filmer har jag för mig...

Exakt vad har det med psykologi att göra, skulle detta vara någon slags personlighets störning? eller...
"personen i fråga lider av diagnos xxxx där en av de starkaste symptomerna är att man talar om sig själv i 3e person, vidare är detta en mycket allvarlig diagnos och du bör avbryta all kontakt med personen i fråga så snart som möjligt."

1. Hon pratar väll om sig själv i 3e person för hon tycker det är kul.
2. Om du är nyfiken så går det faktiskt att fråga henne (VAH?! )
3. Vad är problemet med själva grejen? Är det att hon skämmer ut dig? Att folk kanske tror att hon är cp och därmed du också eftersom du hänger med henne?
4. Jag själv anser att det är väldigt gulligt när tjejer pratar om sig själv i 3e person, lite uppiggande på något sätt, inte så torrt.

intelligent.... not.

Det finns massor med psykologiska aspekter som kan spela in när en person vägrar att känna igen sig som ett "Jag", och därför talar om sig själv i 3-person.

Om någon person ständigt talar om sig själv i 3-person, och kanske inte är medveten om det, så gör den inte det för att det är kul, och även om Du inte viste det, så finns det många olika förklarningsmodeller för att förklara ett sådant beteende.

Problemet? Det kan få en rad konsekvenser för hennes personlighetsutveckling.

Av TS inlägg att dömma så handlade det inte om att personen i fråga skulle vara sjuk på något sätt, utan däremot att hon skämde ut honom.
Om det är något fel på personen i fråga så borde det synas på andra sätt än att den reffererar sig själv som 3e person.
Men frågan är väll klart hur/när/varför hon gör det.
Vilket TS borde ta och fråga henne innan det går att slänga ut massa psykiska men personen har.
Är väll hyfsat vanligt att folk refererar sig i 3e person utan att vara psykiskt sjuka öht.

Funderade först på var jag skulle lägga tråden, här eller i övrigt..

Jag tycker bara att det är störande helt enkelt. Vi har känt varandra sen i höstas och hon har alltid pratat så här. Hon är "normal" i övrigt eller vad man nu ska säga, det är bara den här biten som jag hänger upp mig på. Det behöver ju inte vara en psykisk sjukdom utan snarare nån självuppfattningsgrej eller liknande.

Vad är det som är "skönt" i att prata så här, jag fattar inte vad det är så ni som tycker så får gärna förklara.

Först och främst så vill jag hålla med om att hon förmodligen gör det på kul och tror att folk omkring henne tycker att det är sött och roligt.
Men...anledningen till att hon tycker att det känns bra att prata om sig själv i tredje person kan man faktiskt spekulera i.

Små barn kan ha en fas där man pratar om sig själv i tredje person, ungefär när man börjar lära sig prata. Det enda syftet med att prata över huvud taget i den åldern är att förmedla sina behov till mamman så att mamman kan tillfredsställa dessa, och därför funkar "tredje person".
Kanske känns det bra att få vara det omnipotenta barnet? Kanske skulle hon vilja köras omkring i vagn och blöja också?

En annan (och lite rimligare) förklaring kan vara att man har svårt att ta ansvar för sig själv och sina önskningar. En massa människor har ju svårt att säga "jag"; "Jag vill ha en smörgås", "Jag tycker du är dum". Det kan vara skrämmande att behöva stå till svars på det viset. Därför kan man vilja framföra sina önskningar och åsikter utan att behöva stå som avsändare på meddelandet.

En tredje förklaring är att hon tagit för starkt intryck av ett särskilt avsnitt av Seinfeld, där en bifigur dyker upp som alltid pratar om sig själv i tredje person (till Jerrys förtret om jag inte minns fel). I serien framställs draget som mycket irriterande, arrogant och asocialt.

Min pappa säger alltid "han" när han pratar om mig till mig, och det är alltid något negativt... Sen säger han alltid "en annan" om sig själv

Att prata om sig själv i tredje person kan vara helt okej om man gör det på
rätt sätt.
Men din vän "Anna" verkar ju bara vara efterbliven.

mvh

störigt. fråga henne varför hon gör detta.