Eberhard
Håller med här.
--------
Nej, jag är inte ute och cyklar. Jag sitter bekvämt här på min kära datastol.

Att påstå att korset mellan år 33-ca 200 e. v. t var den vanligaste symbolen för den kristne känns däremot historieförvanskande, då de flesta forskare verkar vara överens om att korset kom att accepteras mer, ca ett par hundra år efter Jesus död och definitivt efter Konstantin den stores maktövertagande när han senare sammankallade konciliet i Nicaea år 325 ,efter att först bl a ha beskådat korset i himlen och hans mor råkade hitta det heliga korset i Palestina...(Att inte romarna för länge sedan hade använt det som kaffeved förblir en gåta gömd i en enigma) men att omvända romarna till att bli monoteister var något som inte visade sig bli så lätt då många inte ville överge sina hedniska traditioner .(Mithras-kulten var nära att bli statsreligionen)
Hur skulle nu Jupiter förvara Rom? Men detta löstes som bekant genom att, milt sagt, utan någon som helst biblisk förankring, införliva många av de hedniska seder med kristendomen, bl a firandet av Jesus födelse som kom att bli den 25 december, samma datum som det romerska firandet av solguden som hölls vid midvintern. Man bytte bort sabbaten mot söndagen som var solens dag. O.s.v. Denna process med att införliva hedendom med kristendom växte sig starkare i takt med att kristendomens spred sig i världen. I denna anda är det ju inte helt fel att använda sig av korset som amulett.
I och med att antisemitismen startades, påbörjades således även avståndstagandet av judiska religiösa uppfattningar för att särskilja kristendomen från judendomen. Man ville helt enkelt klippa bort Jesus pinsamma judiska rötter och göra honom till en gud som man bl a kunde fortsätta att använda sig av förbjudna hedniska tillbehör och seder för att tillbe, användas för att ena folket genom stat och kyrka och förstärka makten genom förvrängd andlighet samt gå ut i strid mot främmande hedningar i guds namn. Något som fram till nu fortfarande sker.
Vidare får man inte glömma att korsfästandet av människor fortsatte i flera hundra år efter att Jesus själv korsfästes och det är inte psykologiskt rimligt att människorna med vetskap om dess existens inte skulle gjort annat än känt avsky för själva avrättningsredskapet i sig, och åter igen, inte för själva avsikten för hans död som är det absolut väsentligaste för en troende. ( vet iofs att du håller med om detta)
Jag tror helt enkelt att det var mycket lättare för f.d. hedningar (i a f romare)än judekristna (som var de första kristna) att använda korset som symbol. Bl.a., både för vad GT säger samt att romare inte fick korsfästas och helt enkelt hade ett behov av att hålla i något som de kunde tillbe..
--------------------------------------
Citat:
Mark. 8:34 Matt. 10:38; 16:24 samt Luk. 9:23; 14:27
Dessa återupprepningar symboliserar väl snarare att den som följer Jesus läror måste vara beredd på att bli bannlyst av samhället eller i värsta fall få plikta med sitt eget liv. Att följeslagaren, även om denne lever som en fridfull god människa som tyr sig till den sanna tron och dess engagemang, kan ändå komma att bli utesluten av samhället, förföljd och hånad som en simpel brottsling som bär på sitt kors och får utstå spott och spe av människomassan under sin ”vandring” genom staden fram till avrättningsplatsen.
Med detta menade han väl varken att lärjungarna eller framtida följeslagare bokstavligen skulle korsfästas som honom. (Även om vissa nu blev det) Eller går in i snickarboden för att tälja sig ett kors för att tillbe/dyrka hans försoningsdöd. (Humor)
Ingenstans i bibeln uppmanar Jesus sina lärjungar att de eller andra judekristna ska använda sig av ett kors för att TRO på försoningsdöden. Och varför skulle han göra det? Han som redan som 12-åring var den som lärde de skriftlärda skulle väl aldrig gå emot de lagar som gällde för en god jude. Varför uppmana sina anhängare att börja med sitt kall i livet genom att gå emot en av de mest signifikanta regler som gällde inom judendomen?
-----------
...och att detta egendomligt nog även har resulterat i att människornas enfaldiga sökande efter den heliga bägaren liknar i allra högsta grad uppkomsten av korset som en helig symbol/amulett. Och som i grund och botten återger det gamla behovet hos de nyomvända ickejudiska hedningarna av att tillbe/dyrka sekundära ting som kunde kopplas med gud