Jussi Björling

Det är synd att vi inte fick bättre (tekniskt) inspelningar av Björling, men det som finns räcker iaf för att framföra hans enorma talang, dock är det ändå som en trailer där man aldrig får se filmen, på något sätt.

Jag vet iaf att Jean Sibelius skattade Björling väldigt högt och ansåg att han i Björling hade haft turen att hitta det perfekta instrumentet. Fanns en ömsesidig beundran mellan de två genierna.

Xploit, läste du förresten mitt inlägg från Jussis kamp med "La Nilsson?"

Rösten blev lite mörkare de sista 10 åren; de flesta röster blir med tiden mörkare och förlorar sin klang. Dock blev Jussi aldrig 50 och åldern hann aldrig riktigt påverka särskilt mycket.

En yngre Jussi var kanske inte lika "erfaren" och hade kanske lite svårare med att uttrycka alla känslor. Men det finns ett intressant klipp på Youtube där Jussi som 25-åring sjunger Di Quella Pira ur Il Trovatore.

Vi får höra två helt otroliga höga C:n vars like man inte hör i någon annan sångare. Ljudet är allmänt kasst; det är en liveinspelning också, så vi kan vara ganska säkra på att herr Ingenjör inte har varit framme och modifierat ljudet. Jag föredrar ofta att lyssna på liveinspelningar; då vet man att det är Jussi man hör och inte herr Ingenjör.

http://www.youtube.com/watch?v=h0e_-7GSgR4

Ja, det är synd. Fallet är det samma för många av de stora sångarna som sjöng under Björlings tid; di Stefano, Callas, Corelli, del Monaco, Bastianini...the list goes on some de säger.

Jag läste förövrigt ditt inlägg; det är intressant att han trots att det var 1959 behövde ta i under inspelningen Redan då kunde man nämligen modifiera volymer och dylikt rätt bra i studion för att balansera röster.

Men t.o.m Corelli klagade ju på Nilssons enorma röst (även om hon, kanske inte lika seriöst dock, klagade på att även han hade en stor röst)

Woa! Dra åt h-e

Ja, vad ska man säga, det är sanslöst bra! I sina yngre år sjöng han med en lätthet och glädje som är svårslagen, men trots allt är jag mer förtjust i hans senare verk som känns mer fulländade av en livstid av erfarenhet, även om rösten inte är lika "högt flygande" som i de tidigare inspelningarna.

Det är en smaksak antar jag och jag gör inga som helst anspråk på att vara objektiv i mitt omdöme.

Jussi dog som sagt 49 år ung, och det är synd att han inte fick göra alla de fantastiska inspelningar han skulle ha gjort om han fick leva och ha hälsan, men que sera sera. Vi får anse oss vara lyckliga att ha fått den sång han trots allt hann leverera under sitt korta liv!

Jepp, jag packar väskan nu...

Ja, det är tragiskt att vi inte fick fullgoda inspelningar av många av de bästa som någonsin beträtt en operascen. Samtidigt finns det ett slags charmigt vemod i just detta faktum.

Jag måste erkänna att jag har lyssnat skamligt lite på Maria Callas, men min ambition är att ändra på det och införskaffa en Callas-samling, för hon var ju sanslöst bra.

Sen tycker jag det är plågsamt att Jenny Linds röst försvann för alltid när hon dog, det hade varit enormt intressant att få höra henne.

När det gäller Jussi och Nilsson var tydligen inspelningstekniken sådan att de, som sagt, skulle dela på en mikrofon och således behövde kämpa om utrymmet.
Jussi gjorde bra ifrån sig, men det tog också på hans krafter. Tydligen led han enormt under inspelningen som tilldrog sig under den Italienska högsommaren.

Har för mig att jag läst någonstans att han alldeles innan själva inspelningen var vid dåligt mod, både fysiskt och psykiskt och söp till ganska häftigt för att han kände att det ändå skulle gå åt helvete. Trots allt, som många gånger tidigare, lyckades han dock komma på fötter och mot alla odds leverera en fantastisk sånginsats!

Är inget fan av just den sången faktiskt.

Hursomhelst, här har du ett exempel på två olika tolkningar av samma stycke ur La Forza del Destino av Verdi. Första är inte youtube men MP3. Du har Jussi Björling och (tror jag?) Robert Merrill.
http://www.hi.is/~gylfason/music/Forza.mp3
Andra exemplet är Franco Corelli och Ettore Bastianini. Youtube-klipp.
http://www.youtube.com/watch?v=94RisbsnydU

Helt klart (för mig åtminstone) sjunger Corelli med betydligt större känsla än Björling. Det märks knappast att Björling tror att han ska dö; det är nämligen det stycket handlar om, om hur Don Invano ligger döende och Don Carlos sitter bredvid och hör Invanos sista önskningar.

Skäms!!!

Jag är glad att höra att du tänker rätta till detta. Omgående!

Visst är det så, men om jag fick välja så skulle jag hellre lyssna till Björling då han sjunger stycket vackrare, även om han inte låter döende.
Så, pratar vi bara ren sångkonst är mitt val lätt Björling.

Men sen är väl Björlingstycket en studioinspelning och Corelli en operauppsättning, eller? Blir en viss skillnad där möjligen.

Haha! Ja, vad kan jag säga... Ska rätta till det!

Möjligtvis.

Jag tycker personligen dock inte att man ska sjunga utan känsla bara för att man står i studion. Opera är ju fortfarande opera!

Angående vackrare, så ja, det är möjligt att Björlings version är det. Corelli var ju inte direkt känd för sin lena vackra stämma. Men jag föredrar ofta den dramatiska rösten som motsatt den lyriska typ som Björling har. Men oftast föredrar jag Corelli;sedan är han ju i detta fall uppbackad av mina personliga favoriter, Ettore Bastianini. Robert Merrill är jag inte så där jätteförtjust i (åtminstone inte i studioinspelningar).