sluta dricka - när börjar man må bra igen?

Så låt oss säga att man druckit mycket under en lång period (flera år). Slutar helt med detta... hur lång tid tar det innan gifterna lämnar kroppen och man känner sig hyffsat frisk igen? En vecka, en månad, eller mer? Någon som har erfarenhet?

Jag skulle nog vilja säga att det går relativt snabbt!

Fast jag är inte helt säker.

Så någon som vet bättre får svara lite mer exakt.

Jag har krökat rätt hårt i ungefär 14 år och planerar inte att sluta. Det enda längre uppehåll jag haft är på 2 månader då jag fick för mig att jag behövde det. Jag märkte eg. ingen större skillnad mot hur jag var innan. Kanske var för kort tid att vara vit?

Kan tillägga att jag var på hälsokontroll förra året och mina levervärden, kolesterol osv var utmärkta. Trodde verkligen inte det så mycket som jag borstat i mina dagar. Det enda de klagade på var högt BMI och lite höga blodfetter. Blodfetter kan dock vara höga om man ätit något fett dagen/dagarna innan. (Skyller ifrån mig.)

Annars, hur känner du dig? Känner du dig sliten rent allmänt? Personligen tycker jag inte att alkoholen tär speciellt mycket på mig annat än att jag tenderar att bli sliten och paj dagen/dagarna efter fyllor.

EDIT: Du skriver själv att du undrar hur lång tid det tar att bli "hyfsat frisk" så jag antar att du inte mår bra kroppsligen av att kröka?

För att själv tidigt ha haft problem med alkohol, samt levt i en riktig jävla alkolistfamilj kan jag bara säga mycket ångest kommer det ta ett bra tag att bli av med. Framförallt är det iaf för min del svårt att göra det själv. Vanlig terapi eller gruppsamtal enligt minnesota-modellen (exempelvis Anonyma Alkolister) är nog att rekommendera.
Men det finns helt klart en stor tillfredställelse redan efter någon vecka.

Kommer t.ex ihåg när farsan åkte in på behandling, efter ett par månader och intag av antidepressiva var han lyckligare än jag någonsin sett honom.

edit:felstavning

Det är livsfarligt att sluta direkt. Man ska försöka trappa ner. Man kan dö om man slutar dricka alkohol utan att trappa ner. Sen tar det nog inte så lång tid innan man mår bra.

Dö?

Då måste man vara gravt alkoholiserad om det ska hända?

nope, räcker att du tar en droppe lättöl, så kan du dö om du inte tar en till

Intressant teori... några medicinska utlåtande som stödjer din tes?

Låter ju betryggande...hur mycket och hur ofta dricker du?

Jag blir så trött på alla förståsigpåare.

http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/e...cle/000766.htm

Det är detta det handlar om. Om man slutar kröka efter en lång dryckesperiod så kan delirium tremens inträda. Det kan vara ett livshotande tillstånd om man inte kommer under vård.

När jag slutade (för sista gången förhoppningsvis) var det några skakiga dagar. Ångest, sömnsvårigheter, hjärtklappning, svettningar etc. Det mesta var över efter ca en vecka. Ångesten och sömnproblemen höll i längst. Hade svårt att somna i några månader men körde sudokuterapi på kvällarna tills huvudet ramlade ner i papperet, det funkade rätt bra. Men på det hela taget så började jag egentligen må bättre dag ett. Bara att bestämma sig för att göra vad som helst för att sluta dricka och känna att det faktiskt var annorlunda alla de gånger man försökt själv, gjorde att man mådde bättre.

MEN, jag hade aldrig klarat att hålla mig nykter utan att ärligt rannsaka mitt liv och rätta till en del grundläggande felaktigheter. Det gjorde jag med hjälp av AA. Jag går fortfarande på möten, försöker att gå på minst ett i veckan. Det funkar för mig.

jag kom hem från thailand förra torsdagen och där nere söp jag konstant i 7 veckor och det ökade upp sista veckorna till en jävla massa dricka varje dygn .Jag dricker från det jag vaknar tills jag stupar har även öl vid sängen så att jag kan ta när jag vaknar upp mitt i natten dålig !Och jag kan säga att det inte har varit en enkel vecka hemma nu men nu är jag nästan helt ok det har tagit en vecka alltså men dom första dagarna är lugnande piller nästan ett måste (valium ) alltså

Svårt att säga, numera är det minst två dagar i veckan. Fredag, lördag och ibland söndag. Sällan veckodagar. För 2-3 år sen drack jag 4-5 dagar i veckan, och ja, jag har arbete och arbetade då. Kan sitta och kröka till 1-2 på natten och sen gå upp 6 till arbetet ändå. Aldrig varit något problem, jag har inte hög moral men jag har arbetsmoral

I snitt under hela min karriär kan jag väl säga 3-4 dagar i veckan, i snitt. Vissa veckor kanske jag bara drack en dag men nästa vecka 5 dagar. Tidigare drack jag mycket mycket oftare än jag gör nu. När jag dricker dricker jag ordentligt. Vetetusan hur mycket men jag vet att jag klarar en bag in box själv på en kväll. 10-12 halvliter öl innan jag går ut och sen drinkar och grejer på krogen. Long island kan jag klämma ett par st även efter rejäl förfest. Antar att jag har hög tolerans. Problemet i sig är inte att jag tappar kontrollen och är rädd för det utan för att jag gillar att tappa kontrollen, eller problem och problem. Jag lider inte av det. Jag rycker bara på axlarna.

Sen kommer försvarstalet då: Nej jag känner faktiskt inget beroende, konstigt nog kan tyckas. Klart man kan känna sig sugen men det är aldrig så att jag klöser ögonen ur mig om jag inte får en sup. Jag mår bra fysiskt men är rätt nere för tillfället (det är av andra orsaker som jag inte tar upp här). Det har hänt, och händer fortfarande, att jag planerat dricka x antal öl men slutat efter 2-3 för jag har helt enkelt inte har lust utan går hem och lägger mig i stället. Summa sumarum tycker jag, trots mitt grava bruk, att jag har läget under kontroll. Någon annan kommer väl opponera sig