Citat:
Ursprungligen postat av K595
Jag vill inte råda dig om Lyrican - jag håller helt med att Lyrica bekämpar metadonabstinens (och annan opiatabbe) men jag vill inte diskutera Lyrica eftersom jag har sådan aversion mot den. Men vad jag tycker verkar vara underligt är att du står på någon sorts metadonnedtrappning - för att sedan 'komma in på metadonprogrammet'. VET du att det blir så? I så fall kan det ju löna sig med svarta doser, men varför trappar du då ned NU utan tillägg av svarta doser? Det är ju ingen mening med att trappa ned dig till 0 för att sedan komma in på metadonprogrammet och trappa upp dig sedan.
Du har alltså inte ens tänkt på att klara dig undan metadonet? Metadonet kan vara en livräddare för kompulsiva celldöda opiatnarkomaner som går som en gök i en klocka mot närmaste fix och sablar ned alla på sin väg under tiden. Men en intelligent opiatnarkoman som inte hållit på alltför länge borde springa åt andra hållet. Behandlade som babies i decennier, inte får ta med sig flaskor hit eller dit, säga till i veckor innan man ska resa etc etc. Personal som gillar att trakassera folk...Har du inte haft någon mångårig narkomani så vore ju abstinens eller möjligen Suboxone en möjlighet. Jag är helt för att metadon ska vara möjligt och tycker att metadonprogrammen är för strikta, men i själ och hjärta så är ett metadonliv inget riktigt liv tyvärr. Ett heroinliv är mer naturligt...Om heroinet vore legalt vill säga.
MEtt stort fel som alla idiotiska läkare gör att dom trappar ned metadon alldeles för kvickt. Du ska egentligen knappt känna något. 1mg i månaden är nästan för snabbt. Klart att du längtar efter att må bättre än du gör nu. Ska du kunna jobba så vill du naturligtvis inte känna dig sjuk. Om du fortsatte att trappa ned metadonet till 0 (med eller utan Lyrica) och bet ihop utan att söka metadon, så skulle du vara lycklig över detta om några år. Men jag gissar att du inte tror på mig.
Återigen, tack för att du orkar svara.
Jag är nu 30 år. Heroin har funnits i mitt liv sedan jag varit 17. Vid 22 år ålder (efter diverse försök på öppenvård och psykakut) fick jag ett 2 årigt fängelsestraff för grovt rån, vilket gjorde att jag höll mig ren. Därefter tog jag mig frivilligt till Västkustfamiljen (behandlingshem) i ett år. Hade efter det ett par tre drogfria år. Men suget efter heroin (inga andra droger bekom mig, ljuger lite för där fanns även ett litet sug efter någon form av rus) fanns där hela tiden. Har nu sen 1 år tillbaka tagit mig ett återfall. Har försökt lägga av med hjälp av subutex. Det hjälpte mig att hålla mig ifrån heroinet en kort period men tog inte bort suget. Dvs jag var ganska snabbt tillbaka på heroinet. Ska tillägga att jag gjorde två försök med sub, bägge med samma resultat. I oktober kom jag i kontakt med metadonet. Har inte rört heroinet sedan dess och suget på att överhuvudtaget ta något är bortblåst (med liten överdrift). Därför min lilla förkärlek till metadon.
Men att springa och köpa metadon på gatan, känns ju bara som att köpa vilket knark som helst i kvartarna. Därför beslut av nedtrappning. Men nertrappning är svårt och kräver en jävla disiplin. Hade aldrig kommit så långt som jag gjort idag om det inte det hade varit för min flickvän (som är utbildad socionom x antal poäng, och jobbar med utredningar av barn och ungdomar). Hon har hand om flaskorna, hon doserar varje morgon. Annars hade jag varit tvungen att lägga mig på avgiftning för att komma ifrån det. Det jag vill säga är att det var under nertrappningen som jag bestämde mig för att skriva in mig på metadonprogrammet. Har fått diverse psykutbrott här hemma mm pga av nedtrappningen. Vill tro att jag kan leva ett normalt och "drogfritt" tillsammans med min förlovade med hjälp av metadonet. Har lyckats skaffa mig ett värdigt liv under mina drogfria år. Har inga skulder (kan ta banklån), skaffat mig ett jobb och bor i en fin lägenhet. Tänker flytta ifrån min barndomsstad, vilken jag varit ifrån ett bra tag, förutom sen 1,5 år tillbaka.
Men är metadonprogrammet så jävligt som du säger (jag bor i Hässleholm, skåne) kanske jag får tänka över det igen. Vill bara tro att om jag får metdon utskrivet, kan jag leva ett värdigt liv, utan suget efter heroin, som jag förstår och har en liten erfarenhet av, man får leva med resten av livet.
Nu kanske jag flöt ut lite från själva diskussionen. Ville bara i korta drag förklara hur jag tänker och varför. Att jag inte skulle tro på dig, så är jag av den människan som utgår från att folk talar sanning, tills motparten är bevisad (annorlunda var det förstås när jag var med i gamet).
Vet inte om jag klarar av att efterparten, om jag lyckas gå av metadonet på egen hand. Jag menar suget, deprisionerna och de följder som kommer efter man lagt ett opiat liv på hyllan.
Måste fråga, jag har försökt bilda mig en uppfattning, men är din erfarenhet av opiatmissbruk egenhändig eller kommer den från andra erfarenheter?
Som sagt var, jag tar dina ord på fullaste allvar. Orkar du inte skriva mer till mig tackar jag för de råd jag fått. Hör gärna av dig igen.
MVH
Ma.....