Varför saknar Stockholmare självdistans?

Jag har kunnat skämta med folk var dom kommer ifrån nästan jämt, det enda undantaget är Stockholmare.

När jag, och andra skämtar om deras ursprung och deras stad så tar det hus i helvete 9/10.

Man blir kallad för bonnläpp och en massa andra smickrande namn, fast dom glömmer bort att jag är en tvättäkta Fjollträskare själv, även om jag inte bor där idag.

Är det någon som vet varför det blir så, är det någon skum försvarsmekanism i deras underutvecklade ingasade hjärnor som rör till det för dom?


Till modsen:
Jag var i valet och kvalet att placera denna i humor eller här, men tycker at den passar bättre här då det har med ett försvarsbeteende att göra...

Det kan ju bli lite tröttsamt att ständigt trakasseras av en massa lokalpatrioter från Brölleglöta eller Klonäs bara för att man råkar komma från Stockholm.

Brukar alltid vara noga med att påpeka att jag kommer från en "förort till Stockholm" när jag träffar lantisar så att dom inte ska spänna fast mig i kedjor bakom 240:n och släpa mig några varv runt korvmojjen.

Problemet är att om en stockholmare kängar tillbaka när någon säger nått "roligt" om huvudstaden blir det inte kul längre. Humor som slår uppifrån är sällan särskilt lyckad.

Går det överhuvud taget att säga någonting bitigt om en liten ort "i utkanten" utan att det framstår som fruktansvärt elakt?

Precis som jag egentligen redan förlorat diskussionen genom att svara på ditt inlägg.

Det handlar nog inte så mycket om var man bor, utan om hur man är som person och hur lätt man tar åt sig av skämt/kritik.
Själv är jag nollåtta sen barnsben och kommer troligen att förbli detta, men det innebär inte att jag tar illa upp om folk skämtar eller talar nedsättande om stockholmare. Är folk så trångsynta att de bedömer en efter varifrån man kommer vare sig det är Sthlm, Västerås, Baggböle eller Kiruna gör man nog vettigt i att strunta i dem. Är det däremot ett skämt är det väl lätt att antingen skratta med eller helt enkelt inte tycka det var roligt, för att sedan gå vidare.

Jag umgås inte med så många stockholmare men detta stämmer i samtliga fall. Dom har noll självdistans och reagerar väldigt hårt på "opassande" skämt (om t.ex. Bobby, invandrare, pedofili osv) som alla andra bara skrattar bort. Tycker dessutom att dom verkar ha svårt för att ta kritik.

Det e nog du som har problem som skrattar åt ''Bobby'' skämt, helt seriöst. hade det varit en blond, blåögd svensk unge hade du inte skrattat någonstans, patetiska människa

Har funnit samma sak. Ironi verkar folk inte heller fatta och än värre håller folk med inte beroende på innehåll i det man säger utan allvarligt tonläge.

ex. "Det var inte bättre förr, men det är värre nu" - svaret man får är ungefär, hmm precis...

Menar du att det skulle vara ironi? Det är möjligtvis en oxymoron, men någon ironi är det svårt att se det som.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att hela Sverige lider av någon sorts kollektiv mental kollaps. Jag har aldrig stött på ett folk som är sådana jävla paragraf ryttare iaf. Alla tar allt så jävla seriöst hela tiden, och om man nu går över gränsen eller gör ett misstag då kommer det aldrig att glömmas då vi dömmer ut folk till höger och vänster. Misstag verkar inte få finnas i Sverige, och gör man ett så är det fan aldrig någon som kan erkänna det pga av repressalierna. Nej jag blir så trött för var dag som går, långsinta jävla pack är vad vi är. Sen kommer det här med självdistans, denna underbara egenskap som 90% av den Svenska befolkningen verkar ha förlorat i unga år. Nej fy fan för den Svenska mentaliteten maken till inrutat folk får man leta efter. Pratar man med någon okänd man inte vill ligga med då är man genast psykiskt sjuk. Att det anses fult att vara snäll och vänlig är väl bara det skäl nog att gå i Exil.

Nej det gäller att hålla hårt i guldkornen när man hittar dem, de där 10% är nog det enda som kan rädda oss från en total kollaps.

Jo jag vet att jag låter lite sur men jag är trött.

Jag håller med dig om att många Stockhomare (därmed inte sagt alla) verkar ha psykiska problem. Så fort de märker att man kommer från landet och snackar en annan dialekt så går de in i en hörreduru-jag-vet-det-här-bättre-än-dig-mentalitet. Jag jobbade en gång på ett av Sveriges största företag med telefonsupport, och alla där, ALLA, hatade att tvingas snacka med Stockholmare. Till och med småcheferna höll med om att det inte finns ovänligare och drygare människor. Göteborgarna var däremot helt okej. Nio av tio var goa gôbbar, medan det motsatta rådde för Stockholm. Resten av landet bestod till ungefär hälften av idioter.
Och många där verkar helt sakna självdistans. Att skämta om en norrlänning som kommer till Sthlm och gör bort sig för att han inte kan något om stan är helt okej, men att skämta om en 08 som åker till Norrland och skämmer ut sig går icke. Då är man en bonde med komplex.


(PS, Bobbyskämten är ju skitkul Men smaken är som baken, att du inte gillar dem är inget jag kommer att ligga i vaken för... )

Ironi och ironi...
Faktum är att det finns fantastiskt mycket aversioner mot Stockholm ute i landet, och det kan bli tröttsamt med gnatandet i längden. När jag hälsar på en polare i Norrköping är jag trevlig angående det han har att visa upp. När han besöker min hemstad lägger han istället en god bit av samtalet på att lägga ut texten om vilken "jävla håla" Stockholm är. Samma sak på släktmiddagar. Då får man minsann höra länge och väl hur folk aldrig i hela livet skulle bo i denna AVSKYVÄRDA stad.
Aldrig hör jag stockholmare racka ner på resten av landet på det sättet. Gillar man inte Skövde skiter man väl i Skövde, men uppenbarligen klarar inte folk av att låta Stockholm bero. Det måste attackeras. Och stockholmaren skall alltid vara beredd att le lite artigt åt "skämten".
Vanlig sabla artighet upphör att existera just när det gäller huvudstaden.
Så när en stockholmare inte skrattar hjärtligt åt hackandet beror det på att det är tusende gången, och då känns det inte längre så fyndigt. Det är en uttröttningseffekt.

Jag skriver under på detta.

Dessutom, när är skämten är ROLIGA så är det väl klart att man garvar åt dem och inte annars. Jag hade t.ex. en lumparpolare som drev om att det fina folket bodde i Stockholm, eller adeln som han kallade det, så han frågade varje måndag efter permisen bisarra frågor ifall "värdfolket höll måttet" och om "godset var svårt att värma upp så här års" etc. Han presenterade andra tillspetsade generaliseringar och de var roliga just för att de hade en poäng.

Däremot, när någon jävligt belåtet säger "Fjooollträsk" eller motsvarande på bred dalmål - vad fan är det för roligt med det?

du missförstår.

Det är många gånger jag har sprungit på att det är helt ok för 08:an att skämta om en annan persons ursprung, men om någon annan skulle börja göra samma sak om 08:ans ursprung så blir denne skitsur.