Vi kan vara överens om att mördaren eller eventuell medhjälpare har kastat ut skorna som en aktiv handling. Det vi är oense om är graden av eftertanke kring det hela. Du antar dessutom att den som kastade skon har gått österut från lekplatsen. Förmodligen bygger du det på antagandet att Helena skall ha blivit mördad eller åtminstone neutraliserats på lekplatsen och därvid förlorat ringar mm. Om det antagandet är korrekt så följer att skorna måste ha burits österut vilket helt korrekt indikerar en högre grad av medveten handling och reflexion.
Den alternativa teorin är att förloppet börjat på Ekuddenvägen och rört sig västerut. Platsen där hon dödas kan i så fall vara i anslutning till där skorna hittades. En eller båda skorna kan ha fallit av under tumultet. Det kan även vara så att skorna börjat glida av eller stört den som bar henne vid fotändan så att skorna fallit av eller aktivt tagits av någon bit väster om platsen där hon dödades eller fångades.
Jag håller med dig om att det är dumt att kasta skorna åt sidorna, men mördare under stress begår misstag. Eftersom många mördare fälls just på grund av sina misstag så blir det mycket dumt att dissa varje teori som inte innebär att mördare varit 100% logiska.
Men varför bära henne västerut om bilen står på Ekuddenvägen? Jo, därför att cykelvägen är inramad i lövverk medan bilar hastigt kan anlända på Ekuddenvägen.
https://imgbb.com/tsWJwCL Att få bort bilen från Ekuddenvägen är därför prioriterat.
Beträffande sättet för hennes död, om hon nu dödades på platsen, så tänker jag på en allvarligare nackskada t.ex. genom hastigt fall mot en vassare sten där all kraft absorberas på liten yta eller kanske genom att mördaren vridit tag i hennes huvud på ett olyckligt sätt.
Leif GW menar att Helenas tillhörigheter återfunnits genom att de trillat ur ryggsäcken. Varför vid lekplatsen och i så fall inte tidigare, kan någon invända mot min teori. Ja, det är nog inte så svårt att förklara. Om två bär Helena så kommer rumpan att hänga lägst och inget trillar ur ryggsäcken på en mycket lång sträcka. Men innan Helena lastast in i en bil skall hon lyftas och saker kan behöva läggas till rätta osv. Risken att något skall falla ur ryggsäcken är därför mycket låg medan Helena bärs. Det är när hon lyfts som risken är som störst. Risken är allra störst vid bilen eftersom de som bär måste stuva om henne så att hon faktiskt kommer in i bilen. Ett bra sätt att lägga in en kropp är förmodligen att lägga in huvud till rumpa först och sedan trycka in benen. För att åstadkomma detta behöver greppet ändras.
Konkret måste en av bärarna skifta över till att försöka lyfta Helena vid låren. Kanske hade den ene Helenas knän över axlarna samtidigt som han klämde åt över låren. Ett sådant grepp gör att ryggsäcken kan börja luta och saker trilla ut. Det är särskilt sannolikt om förövarna är av olika längd eftersom den längre av dem lämpligen tar hand om ben och rumpa. Om de är av olika längd så är det också lämpligast att den korte bär fötterna medan den långe, som kan antas vara starkare, bär under armarna. Men de två får byta plats innan själva inlastningen, vilket kan förklara legan, såvida den inte är gjord av bambi. Givetvis kan andra lyftssätt och inlastningsmetoder ha varit på tapeten.
Hur som helst är det vid lyftmoment som risken att något skall tappas är som störst. Lyftmomenten vid inlastning i bil är krångligast och förövaren eller förövarna kan ha prövat mer än en grepp. Att ringar och cerat hamnar på backen är därför sannolikare vid själva inlastningen. En bra ring på en hand trillar inte av av sig själv om den inte är för stor och är den för stor så är sannolikheten stor att Helena placerat den i ryggsäcken under promenaden.