Citat:
Ursprungligen postat av Hag22
Jag tappade inte örhängena, de slets av när jag försökte komma ifrån honom . Hittades långt ifrån varandra ,det var kaos.
Man vet inte hur det var för Helena.
Det framkommer inte hur/var de hittat ringarna men området avslöjar att det finns ”gömslen” i en skogsdunge , ringar är inte stora.
Ringarnas position kan avslöja vissa detaljer.
(Återkommer till ringarnas betydelse)
Det är skriket som får en att fundera på en våldsam historia,
funderar på hur det utspelat sig.
Nu spånar jag bara ”hej vilt”;
Det händer olika saker.
Helena kanske tappade/sparkade av sig skorna i en obehaglig situation.
Han gjorde nya gränsöverskridanden,kanske tog på henne.
Helena blev rädd och skrek till (vittnet hörde)
Han vill tysta henne, vill behålla makt/kontroll tar fram ett vapen ex: kniv.
Sen går allt väldigt fort.
Alla gränsöverskridningar som hänt gör att Helena är tyst medgörlig under hot.
Man vet nämligen att det finns risk för övervåld, när man befinner sig i en sjuk situation och gör automatiskt en snabb riskbedömning.
Det som finns med i denna bedömning är bla:
Ifall man kan vädja till honom/om han är mottaglig.
Blir väldigt känslomässigt inkännande o känner ifall förövaren är ”känslomässigt närvarande ”ber om nåd etc.
Finns det ingen nåd gör man exakt som den beväpnade förövaren säger,behövs bara ett ord/tonfall.
Man kan göra saker som kan tyckas vara dumt,
det grips efter halmstrån.
Hon lyder honom.
Han vill att Helena ska sätta sig i bilen.
I denna situation griper hon efter ett nytt halmstrå för att överleva.
Hon har inga andra valmöjligheter än att åka med honom.
I hennes huvud kanske det finns en liten chans att klara sig om hon lyder honom.
Diskret tar hon av sig ringarna och lämnar/slänger på marken.
Det är HENNES tecken /signal till alla andra att något har hänt henne.
Hon vet att man kommer leta efter henne.
Hennes meddelande att hon har varit på platsen.
Sen åker de snabbt iväg (vittnet hörde bilen)
Jag tror hon levde på platsen åkte iväg och mördades på annan plats.
Det är en sjuk person o blir inte förvånad om han ligger bakom "tipsen".
Tycker polisen borde ha letat på andra platser,men var ?
Tack för ditt svar!
Jag förstår precis vad du syftar på när det gäller ringarna. Och visst kan det vara som du skriver, d v s att Helena kan ha tagit av dem själv, för att visa att hon varit där. Har du något speciellt i tanken i just detta fall? Jag menar om något indikerar detta?
En annan variant kan vara att gärningsmannen placerat dit ringarna/skorna efteråt, också det för att visa att Helena varit där eller för att helt enkelt vilseleda polisen.
När du skriver att du tror att Helena levde på platsen, men att hon fördes bort och mördades på annan plats, menar du då att du tror att hon var oskadad innan hon fördes bort, men tvingades med gärningsmannen med tvång?
Jag håller med dig om att det kan vara så att gärningsmannen kan vara den som ligger bakom vissa "tips". Eller också kan det vara någon som gm antytt/berättat för eller någon som i andra hand fått händelseförloppet berättat för sig. Det kan även vara så att det är en skruvad person som på något bisarrt sätt vill verka märkvärdig
eller försöka leda polisen åt fel håll.
Gärningsmannen behöver inte vara sjuk i lagens mening, d v s varit psykotisk vid gärningen. Att döda en människa oplanerat (jag tror
inte att detta var planerat, utan ett närmande med avvisande som gick överstyr)
kan en annars "normalt" fungerande individ göra; det kan "slå runt" i en viss situation under vissa speciella betingelser. Men det behövs nog en speciell typ av personlighet för att leva med detta under alla dessa år. Om personen är något sånär "normal", kan han inte haft det lätt, om han inte "lyckats" förtränga händelsen hittills. Om gärningsmannen har psykopatiska drag och därmed avsaknad av empati för andra eller om brottet är utfört under drogbruk (och personen efteråt har en minneslucka; vilket kanske är mindre troligt), så är det lättare att förklara hur han lyckats leva med vetskapen om vad han gjort, under så många år.
Din sista fråga. Ja, var skulle polisen letat, där de inte letat? Om kroppen är säkert förankrad och nedsänkt i Vänern, så är det nog svårt att hitta den. Jag har för mig att det sades att Vänern var 100 m djup, en gång, när jag åkte båt på Vänern (ingen jätterolig tanke

). Likaså om kroppen finns på botten av ett schakt... Det skulle krävas enorma resurser att leta i sådana och i så fall i vilket skulle man börja...? Jag skulle tro att chansen att gärningsmannen grävt ner kroppen i skogen, är mindre; nedgrävda kroppar (som inte är alltför djupt nedgrävda), brukar dyka upp så småningom i exempelvis svamptider eller om någon hundägare är ute på skogspromenad.
Den enda chansen att få reda på vad som hänt Helena efter så här många år, verkar vara genom ett direkt eller indirekt erkännande eller att någon finner hennes kropp.