Skvaller om Johanna Sällströms död?

På vad grundar Du det?


Som jag skrev, en skvallertråd med över tusen inlägg existerar inte för att bara illustrera hur hemskt folk tycker att det är att hon är död. Folk vill ha snask. Folk vill veta hur det gick till, om det blödde mycket, vad som rörde sig i skallen på henne dagarna innan, vem som hittade henne och all annan tänkbar morbid goja som går att luska reda på. Folk är svin och vare sig Du eller jag är särskilt mycket bättre än genomsnittet. Vi dras till dynga likt flugor. Anledningen till att Du tycker att vår reaktion är hemsk är att Du hade en närmare relation till Johanna än vad vi har med tanke på att Du vet saker vi inte vet. Därför tycker Du att vi är svin som inte kan låta Johanna få vila i frid. Men tänk efter, är inte Du själv likadan i andra fall där Du inte har ett personligt band till den döde? Var inte Prinsessan Dianas olycka i den franska tunneln intressant? Var inte Monika Zetterlunds hemska död som innebränd lite fascinerande? Var inte den där Antikrundan-fikusens relation till sin knivmördare också lite intressant? Folk gillar skvaller och ju snaskigare desto bättre.


Vissa människor är suicida. Andra inte. Det handlar om hur man tacklar svåra situationer.

// Roger P.

Sammanfattar exakt vad som händer vid en djup depression.

vidare: känslighet är något väldigt mänskligt, även om vi idag inte vet om känslighet, i mänsklig bemärkelse; existerar hos resten av jordens varelser.
dock kan vi säga att känslighet är ett tecken på behov. det är ett tecken på att vi behöver varann. det behov av uttryck som du begär är inte interraktion av männikor, det är, som jag ser det "blod" tyvärr är jag i behov av att säga detta

Vidare skall man betänka att Johanna var en känd person. Hon hade valt att vara känd genom att välja det yrke hon hade. Med det kommer två sidor. Hon är känd när det går bra och känd när det går dåligt. Nu gick det väldigt dåligt, men hon är känd ändå.

Hon ville uppmärksammas och det är det vi gör - uppmärksammar henne.

Den här tråden hade inte funnits om hon valt att inte vara känd...

hoh gjorde ett jobb som vi andra men det fanns i media. som hon upfattade det ville hon bara göra sitt jobb. jag förstår vad du menar med media men det finns kändisar som bara är skådespelare och inget mer

på vad grundar jag det? jo din känslokyla över mänskligt lidande, empati och närvaro tror jag passar bäst in i sammanhanget

Snälla nån, det där flummet om att "känslighet är något fint" och att "vi alla behöver varann" kanske funkar för Dig men tro inte att alla tänker så.


Om man väljer att vara en offentlig person (vilket man gör när man tackar ja till filmroller och TV-framträdanden av Tre Kronor-typ) så får man även ta med i beräkningen att folk intresserar sig av ens motgångar också. Om nu Johanna bara ville spela teater så kunde hon gjort det i någon fritidsbaserad amatörteater och suttit i kassan på ICA på vardagarna. Hon valde att inte leva i anonymitet och då är det inte så konstigt att hon inte får dö i anonymitet heller.

// Roger P.

Empati my ass. Alla är inte empatiska. Svårare är det inte. Det är som att beskylla någon för att inte vara konstnärlig. Alla kan inte måla eller spela teater. Alla kan inte tycka synd om allt och alla hela tiden.

Från det ena till det andra - Du är kvinna va?

// Roger P.

det var ju precis det hon gjorde hon tog de jobb som fanns. även de jobb som var offentliga och jobb som inte var offentliga, förstå du? det var inte frågan om att vraka och välja. det var jobb. precis som du måste säga ja till vissa jobb som innebär obekvämligheter. vilka friheter har en skådespelare att välja jobb, kan de sitta och säga "JAG VILL HA JOBBET MEN INTE PUBLICITETEN" det är ju motsägelsefullt. men att begära en viss anomynitet i sitt arbetsutövande är vä inte fel. man väljer inte att vara en offentlig person man blir en på gott och ont.

ja jag är kvinna och konstnär alla fördommar på plats nu eller??

förlåt fördomar

Det är som att vilja ha lönen men inte arbetet. Det går inte. Kan man inte hantera publiciteten så får man söka sig ett annat arbete. Man kan inte alltid jobba med det man vill och det som känns roligt och särskilt inte om man har problem att hantera de nackdelar som yrket för med sig. Spontant så känns det som att Johanna skulle satsat på ett vanligt kontorsjobb istället.

Misstolka mig inte, jag tyckte att Johanna var en oerhört fin tjej som bara blev vackrare med åren men jag är även intresserad av hennes tragiska hädanfärd. Framförallt med tanke på att hon dels var känd och dels spillde sig själv. Jag är som alla andra skvallerläsare. Hade hon dött av ålderdom på sin 92-årsdag så hade det inte varit lika spännande och då hade inte den här tråden existerat.

// Roger P.