Varför tror man på gud?

Jag har förståelse för 'arguments from ignorance' (~god-of-gaps t.ex.), men inte för försöken på att objektivisera såna argument.


Må Noodlis fria mig från att bli positivistisk materialist eller scientistisk reduktionist.


Det är i sista hand en fråga om att använda en hederlig och funktionell semantik, och inte den vidervärdiga demagogi som en del pådyvlande teister är förankrade i.

Ja, han hade många intressanta funderingar, även om även han "föll för frestelsen" att tala om sina upptäckter i rätt absoluta termer.

När spädbarnet föds är det ju trots allt inget oskrivet blad. Det föds med förväntningar på den omgivande verkligheten, till exempel att få sitt moders bröst, hennes omhändertagande och så vidare. Vidare, menade ju Jung, är vi ämnade att följa vissa förutbestämda stigar i livet som leder mot förverkligandet av Självet. Vi leker oss genom barnbomen, genomgår riter för att stiga in i vuxenlivet, träffar en maka/make, skaffar egna barn och så vidare. Hela tiden återspelas ett drama som är äldre än mänsklighetens självt, och detta påverkar såväl fysikt som psykiskt (ett ganska rimligt antagande, kan man tycka!)

Vad du tänker dig är alltså att spädbarnets medvetna jag, som sakta reser sig ur det omedvetna genom individuationsprocessen på sätt och vis skapar ett inre mikrokosmos? Att man liksom följer samma helhetsmönster som "de där ute"; likt den lilla biten av ett hologram innehåller information om helheten (om än "suddigare") slipas vårt inre efter verklighetens form?

Man skulle också kunna säga att guden kommer in där an den försvinner, man kan också skrivaa det som andan istället för anden, andan i benämning samlade formen.

Andefattighet alt. andlig rikedom, som väl får illustrera samlad kraft, eller som jag föredrar, samlad VILJA, men ocksp ORK.

Att ha gud som ett väsen, ser jag inte so särskilt trovärdigt, enbart när det ska ingjutas hopp i så kallad hopplöshet, som i sin dur är produkten av andefattig ovilja och osämja med mera. Konkret, är enl de flesta bättre än abstrakt, men vänder man sig till islam och annan esoterisk exoterism, vad det vara månde, koniserad new-age, så blir utfallen "vad gud vill"

Hur nu en gud kan vilja något, när inga knäppta händer ännu frambringat livskraft i människa, man måste alltså vända sig till spädbarnet, det ser jag som en korrekt syftning i denna tråd, något man annars så vidlyftigt snabbt avviker, och som också inbringat å det kraftigaste. Enl mitt personliga perspektiv, man är inte mer än en styck människa på en jord, men man kan alltid hopppas få stå nära den gudliga glansen. Inte jag förstås, då jag sett vad fjäsk kan utmynna i... ger mig rysningar.

Ah, då är jag med.

Heh, ja, dessa är sannerligen dystra utiksposter! Och det är nog inte lätt att hitta en funktionell semantik alla gånger, även om jag gillar Jungs idéer om arketyperna i det kollektiva omedvetna och deras "interaktion" med medvetandet genom det privata omedvetnas komplexbyggande.

Vi har en hel del stadiga .... vad jag kallar vettiga ..... teister på detta subforum, som är kompetente, kunniga, trevliga dialog-partners och som så gott som aldrig blir semantik-akrobatiska.

Så visst kan det göras.

Jag träffade en före detta "värsting" som slutade helt med att slåss efter det att han börjat injicera heroin! Det är inte heller helt ovanligt att bråkstakar lugnar ner sig en hel del om man väl börjar träna kampsport, finns säkert någon som räddats från våldet genom att börja samla frimärken också.

En hobby är alltså att rekomendera...

Myten om kampsport, ja...vad har du själv för erfarenhet av det?
Dom jag tränat med har inte lugnat sig, snarare tvärtom.
En snubbe med tufft rykte som åker på käftsmäll på käftsmäll i fullkontakt tar liksom inte det som att "oj, nu när jag blivit förnedrad framför 15 pers så nu kan jag vara lugn och fin resten av veckan".

Jag säger inte att ALLA lugnar ner sig men att några säkerligen gör det. Men om det inte passar med kampsport så kan vi byta ut det mot golf, hästpolo eller knyppling.

Jepp, allt som funkar och inte skadar andra är väl bra?

Visst, det essentiella i 'budskapet' om detta är individualism.

Och då tar du med perspektivet om hur fullkampssport belönas? Mig veterligen är det förknippat med miljonbelopp och full försäkring i varenda fullträff, så du rör dig i en gråzon med den slgs retorik. Eller dubbel- trippelmeningslös retorik. Som vanligt vet du sämre vad andra snackar om men ohuldar dina alldeles för subjektiva låtseteorier.

Som om föreningen KRIS eller fryshusprojekt har framodlat kognitiva lamm, men aldrig massproducerat fortsatt diskognitiv verksamhet som fullt giltig mitt bland barn och med det enbart lovordat saker som får vem som helst att baxna. De är ju "också människor" jajamensan visst är sparkare också människor, med den hypotesen att en spark är väl inget att "bråka om" - nu råkar en enda spark vara rätt mycket att orda om, inte minst när man anser att lite sparkar är okej mitt i t.ex grundskolor, ty de vet icke vad de gör?

din åsna och enlinjefantast, en spark kanske säger mer än tusen ord? men tusen bibelord säger mer än verklighetsanpassad relationsrelaterad empiri?

du kan inte sätta bibeltro eller korantro jämte verklighetsbaserad empiri, även om du såååå gärna kommer med panntokiga uttalanden om att det skulle vara pretentiöst att korrigera idealisering, men boxningsbranchen är ju verkligen inte ideell-idealiserad baserad på machiavelli om den "riktige mannen med de riktiga egenskaperna att, skydda" ? oh nej, han sparkar inte, han skyddar och är ju väldigt konstruktiv, för han har ju bibeln på nattuksbordet, jisses... det är beviset på att han klarar av att syfta i den intellektuella orienteringen? krävs enbart en bibel och några års läsning, så har man förebyggt vidare urspårning? inte så lite godtroget, men billigt och passande den hushållsnära knappa resurs-marknaden. Passar bankernas våta drömmar att förvalta megabelopp på den internationella marknaden annars.

Av pojkar gör man män, inga fjollerier. Om, så isf machiavellsk sådan, då är det inbringande, för så säger USA. Och den romantiserade Ryssland med det stora vackra folket som vet hur en rak höger "skyddar kvinnsen". IDEALISERAD hoppfullhet eller "en pojke måste ju gilla fotboll" gör han inte det, då är han väl abnormal? lika med en som inte gillar choklad, mpåste vara lite, lite lite, bara lite,, rubbad.

Jaha..? För mig är religion ett surrogat för sanning och förtroende. Människor vill lura sig själva och varandra att de har backup. De mest samvetslösa och trolösa utnyttjar de mest otrygga för att lura till sig deras pengar och eventuellt också få dem att ta lån och skänka bort.

Gud är livets herre och utan Gud ville du inte leva.

Religionen - den organiserade - blir då en sorts intersubjektiv spelplan där diskursen har Gud (eller vad detta något som upplevs nu än är) som fokus.

Jag skulle kunna översätta det till engelska och sedan tillbaka till svenska på Google, men när någon skriver såhär så utgår jag ifrån att denne någon driver med mig så jag avstår.