2010-08-16, 17:32
  #577
Medlem
Xploits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av citronpeppar
Varför inte bara nöja sig med att vi helt enkelt inte säkert kan säga när evangelierna skrevs? Det är ju inget som liknar något slags absolut kunskap ändå. Runt 180-talet så nämns i alla fall evangelierna för första gången. Vi vet alltså att de är skrivna senast vid den tiden, men hur mycket tidigare de skrevs vet vi helt enkelt inte. Varför spekulera?
Det är nog ingen som vågar ange ett exakt datum eller säkert påstå sig veta, men med hjälp av analys av texten kan man alltså komma fram till ungefärliga datum, som för de tre första evangelierna alltså hamnar innan 100 (med Johannesevangeliet lite i gränslandet kring sekelskiftet och antagligen skrifter i perioder). Med samma metodik skulle vi också antagligen kunnga trycka bort 180 e.kr. som en terminus ante quem; jag är osäker på hur man har daterat texten som nämner evangelierna till 180 e.kr.. Det hela beror alltså på hur skeptisk man önskar vara, och är man skeptisk nog försvinner all historia bort. Historia är alltså ingen naturvetenskap och inget vi bör förvänta oss någon matematisk precision från.
Citera
2010-08-16, 17:43
  #578
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Xploit
Evangelierna är som sagt inga historigrafiska under och vi bör med rätta kritisera mycket av materialet vi får från dem; författarna är helt klart partiska i favör för Jesus som framställs som en perfekt gestalt, där sedvanlig källkritik ber oss ringa varningsklockor. Däremot tar du upp en problematik som nog ger oss en hälsosam tankeställare angående historievetenskaplig kritik.

Låt oss anta att vi endast har en källa, A, om händelse X. Detta är allt vi har och vi har ingenting i A som bekräftas i någon annan källa, varken litterär eller arkeologisk (vilket inte stämmer för evangelierna, men vi kan använda oss av det scenariot i detta exempel). Vi vet alltså inte hur det står med A. Låt oss anta att utgrävningar ger oss källa B som också beskriver händelse X. B skiljer sig på några punkter från A, men berättar i det stora hela detsamma. Låt oss också anta att C kommer fram som också beskriver händelse X med ytterligare några skillnader. Vore det lämpliga här, eftersom B och C skiljer sig något från A, att anta att X är en lögn rakt genom? Det här just i det här läget vi måste göra det som historiker gör, ty historiker har aldrig två källor som säger samma sak, och ofta källor om samma händelse som säger emot varandra. Vi måste ta del av källorna och försöka komma fram till vad som är sant och vad som är trams, och onekligen är en del av materialet i evangelierna just trams. Jag tror inte att Jesus är Guds son, eller ens gudomlig, men samtliga fyra evangelierna är eniga om att Jesus var en religös ledare som blev korsfäst. Hela händelsen utspelar sig i en tydlig historisk kontext där historiska personer nämns som vi kan verifiera från andra källor och på geografiska platser vi kan (delvis åtminstone) idag säga var de låg. Jesus som historisk person har alltså troligtvis existerat, vilket de flesta är överrens om, men han var troligtivs inte heller precis som han beskrivs i evangelierna.

Ja vi är nog överens om någon typ av religiös ledare beskrivs i evangelierna men om det just är den Jesus som finns i bibeln lär vi nog aldrig kunna fastställa med säkerhet, om nu inte man gör mirakulösa arkeologiska fynd som kastar nytt ljus över saken!
Citera
2010-08-16, 17:48
  #579
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Tubbo
Ja, jag menar att mängden icke-kristna dokument som nämner Chrestus, Kristus, kristna är värdefulla indicier, och som tillsammans med andra omständigheter styrker argumentationen för Jesu existens. Till övriga indicier räknar jag, förutom romerska historiker, gnostikers och tidiga kristendomskritikers förhållningssätt i frågan, samt arkeologiska indikationer. Självklart har även kristna texter ett värde.

Men texterna nämner ju endast att människor trodde på en Kristus. Det kan ju ha varit vem som helst, då det bara är en titel. Varför skulle dessa texter vara något indicium överhvudtaget?

Dessutom avspeglar ju Paulus skrifter att det så tidigt som 40-50 talet, eller när hans tidigaste skrifter skrevs, fanns vitt skilda uppfattningar om vem Jesus var. Det talar ju inte för att de kände någon Jesus som nyligen hade levt.

Paulus syn på Jesus tycker jag är klart gnostiskt influerad, han placerar inte Jesus i någon historisk kontext.

Dessutom så fanns det ju människor som tidigt ansåg att Jesus inte hade någon mänsklig gestalt, googla t ex Municius Felix.
Citera
2010-08-16, 18:19
  #580
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Ravens
Tubbo
Nej, jag kan nog inte sluta att klippa sönder dina inlägg. Jag vill inte citera ett 30 (eller mer) rader långt inlägg bara för att kommentera en punkt. Läsbarheten ökar om jag tar det bitvis. Det går omedelbart att se vilken del av ditt inlägg jag svarar på. Och hela inlägget finns kvar i tråden om nån vill kolla att jag citerar rätt.

Och det är inte för din skull. Du vet nog själv vad du skriver (hoppas jag). Och jag har ingen större förhoppning om att få dig att ändra åsikt. Mitt intryck är att du har bestämt dig en gång för alla, och f-n ta alla motargument.
Men det är väl fler än du som läser tråden.



Du får bestämma dig. Är det sorgligt eller komiskt? (Och ja, jag gillar smileys, lev med det.)(Kunde inte låta bli att göra dig till viljes med evilgrin...)

Nu till sakfrågan:
Så du hävdar att eftersom även Josefus kallar Pilatus för prokurator, så är Tacitus uppgifter från en oberoende källa.
Ja, det är ju varken sorgligt eller komiskt, det är bara dumt.

Tacitus använde den titel som var gängse under hans egen tid (116-120 det finns olika dateringar av hans verk). Från Claudius tid (år 41) och framåt hade provinsguvernörer titeln "procurator Augusti". Att Tacitus använder denna titel är en anakronism. Han kan inte ha fått sina uppgifter från officiella arkiv utan från människor runt honom. Och vilka var det som trodde sig ha anledning att veta nåt om Pilatus? Jo, de kristna.

Tacitus vet ju inte heller att mannen som avrättades hette Jesus. Han använder titeln Kristus som om det var ett egennamn. Ytterligare ett tecken på att han inte hade några officiella arkiv att kolla i.

Josefus gör samma anakronistiska fel, han skrev ju på 90-talet.

Plinius igen: ja, det var ju dumt av mig att utesluta "sjöng hymner till Kristus som till en gud", eftersom det stöder min tes.
Det är de kristna som under förhör berättar detta för Plinius. De dyrkade alltså någon som de trodde var en gud.

En annan sak som jag tyvärr uteslöt i mitt citat (jag försöker skriva kort) är att när de kristna tvingades förbanna Kristus så skriver Plinius – "något som inte de verkligt kristna, sägs det, kan tvingas att göra".
De kristna uppfattade alltså Kristus som en gud, inte som en människa. Det vore nåt oerhört att förbanna honom.

Här framträder ingen historisk människa. Och Plinius själv var totalt ointresserad av det, det som bekymrade honom var att de kristna höll möten och inte offrade till kejsaren. Det kunde ju vara tecken på revolt.

Suetonius: Jag kastar inte runt med Suetonius, jag kastar runt med korkade kristna som tror att Suetonius bevisar att Jesus var en historisk person.

Jag måste nog citera mig själv:


Detta är alltså djupt ironiskt (hånfullt om du vill) menat. Det driver med dom som tror att Suetonius "Chrestos" är ett bevis för en historisk Jesus. (Jag hade nog för lite smileys där...)

Trodde du verkligen att det var min tes??!! Om någon på allvar tror att Jesus var i Rom år 121, så gör jag så här: och så här och kommenterar det inte mer.
´

Alltså, jag menar att eftersom Josefus kallar Pilatus för prokurator, så kan Tacitus uppgifter ha hämtats från en oberoende källa. Man kan argumentera för att det är mer rimligt än att han skulle ha utfrågat kristna. Han skulle ju i och för sig ha hämtat information från sin vän Plinius d.y, men Plinius nämner inte uppgiften i samband med sina utfrågningar av kristna.

Det här leder oss osökt in på ditt resonemang omkring Plinius förhör av kristna i mindre Asien.

För att komma till slutsatsen de förhörda kristna såg "Kristus som en gud, inte som en människa" måste man helt bortse från samtida kristen litteratur. Jag menar, vi uppfattar ju än idag Kristus som Gud, och människa och det gjorde man även då. Det kan förvisso ha varit kristna gnostiker som utfrågades av Plinius, men även gnostikerna såg Jesus som en historisk realitet, om än inte fullt ut människa.

Du förstod inte vad jag menade menade när jag tog upp det där med Suetonius va? Lyssna. Suetonius skrev sitt verk om de romerska kejsarna år 121, det är sant, men händelsen han berättar om utspelas under Claudius regeringstid( 41-54 e.Kr).

Därför:

Citat:
Ursprungligen postat av Ravens
Vilket bevis! Jesus var i Rom år 121 och eggade upp judarna!
Ja, den här är verkligen sjuk… Jag behöver nog inte kommentera den mer.

Behöver du kanske kommentera det?
Citera
2010-08-16, 18:42
  #581
Medlem
Ravenss avatar
Tubbo skrev:
Citat:
Du förstod inte vad jag menade menade när jag tog upp det där med Suetonius va? Lyssna. Suetonius skrev sitt verk om de romerska kejsarna år 121, det är sant, men händelsen han berättar om utspelas under Claudius regeringstid( 41-54 e.Kr).

Ja, det var ett misstag från min sida...
Jag trodde jag skrev om Jesus i Rom nån gång 41-54, men mina fingrar skrev 121

Ber om ursäkt för det.

Jag loggade in för att rätta till saken, men du hade hunnit före. Jag har inte hunnit läsa eller begrunda övriga inlägg än.
Återkommer...
Citera
2010-08-16, 19:38
  #582
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av citronpeppar
Men texterna nämner ju endast att människor trodde på en Kristus. Det kan ju ha varit vem som helst, då det bara är en titel. Varför skulle dessa texter vara något indicium överhvudtaget?

Dessutom avspeglar ju Paulus skrifter att det så tidigt som 40-50 talet, eller när hans tidigaste skrifter skrevs, fanns vitt skilda uppfattningar om vem Jesus var. Det talar ju inte för att de kände någon Jesus som nyligen hade levt.

Paulus syn på Jesus tycker jag är klart gnostiskt influerad, han placerar inte Jesus i någon historisk kontext.

Dessutom så fanns det ju människor som tidigt ansåg att Jesus inte hade någon mänsklig gestalt, googla t ex Municius Felix.

De romerska historikernas vittnesbörd är värdefulla indicier i sammanhanget. Det finns ett tydligt sammanhang som omgärdar den Jesusrörelse som mycket snart skulle splittras i en mängd fraktioner över hela romarriket. Gnostiker och kristna tvistar om Jesus mänsklighet, ja, men det är hela tiden samma utgångspunkt i en historisk händelse, som visserligen återgavs i en ofantlig mängd variationer, men vars röda tråd är tydlig; Jesus. Det finns därför, tycker jag, inga övertygande skäl att förmoda att Tacitus, Plinius eller Suetonius skulle tala om någon annan. Jag håller dock med om att det går att problematisera detta, ifall man vill.

Jag håller däremot inte med om att Paulus skrifter återspeglar att det fanns vitt skilda uppfattningar om vem Jesus var, åtminstone inte med hänsyn till ifall han skulle ha varit en människa eller ej. Det är en uppfattning som i nytestamentliga texter, så vitt jag vet, dyker upp mot slutet av det första århundradet, då Petrus och Paulus troligtvis gått ur tiden.

Det är sant att Paulus inte på ett alldeles tydligt sätt placerar Jesus i en historisk kontext. Det verkar inte ha funnits ett behov av det, men det verkar däremot ha funnits ett behov av att kunna hänvisa till det övriga apostlakollegiet, vilket är tänkvärt.

Alltså, från Minucius Felix kan vi lära oss att de kristna närmast hånades för att de tillbad en korsfäst brottsling. Felix försvarar sig mot anklagelserna genom att hänvisa till den kristna uppfattningen att Kristus inte bara var oskyldig, utan även Gud, alltså inte bara en jordisk varelse. Men han förnekar inte den historiska kontexten eller korset. Vi räknar honom dessutom som en av våra, och den store Hieronymus nämner honom respektfullt som "a distinguished advocate of Rome".

Jag tycker att Minucius Felix främst vittnar om hur utbredd och debatterad föreställningen om en mänsklig, korsfäst Jesus var vid hans tid.
Citera
2010-08-16, 20:13
  #583
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av The_Judge
Well, skapade tråden för att få ett bättre perspektiv på Jesus eventuella liv.
Intressant om man lyckas komma fram till att folk har blivit lurade under alla dessa år.
Om man inte granskar eller debatterar får man ju inget veta och jag tycker personligen att det är ett mycket intressant ämne.
Duger det som svar på frågan?


Gör dig en tjäns, studera själv Jesu liv och tjänst.
http://www.watchtower.org/z/20050915/article_01.htm
Citera
2010-08-16, 20:18
  #584
Medlem
Weejays avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Flexbärt
Gör dig en tjäns, studera själv Jesu liv och tjänst.
http://www.watchtower.org/z/20050915/article_01.htm

Noterbart är ju att sidan är från Jehovas vittnen;
vilka har en egen uppfattning om Jesus (ex. om treenigheten).
Citera
2010-08-16, 20:26
  #585
Medlem
Ravenss avatar
Xploit
Att Paulus är oberoende av evangelierna är vi överens om. De fanns ju inte när Paulus skrev.
Att betrakta varje bok i NT som en oberoende källa vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Jag får fundera på det…

Det där om att Paulus var ointresserad av Jesus 'världsliga' historia är ett vanligt argument från dem som vill få det till att han skrev om en historisk person. Du antyder samma sak. Vi kan ju inte veta exakt hur Paulus tänkte, men jag tycker det låter osannolikt.

Om vi tänker oss följande scenario (med en historisk Jesus): Paulus får sitt liv totalt omvandlat gm en uppenbarelse; denna uppenbarelse är från en person som några få år tidigare levde och dog i Jerusalem; uppenbarelsen innebär att alla som tror på den får evigt liv, kommer att uppstå från de döda osv. Det är en absolut världssensation!

Och vad gör Paulus? Jo, han predikar om detta förstås, men struntar helt i källan till uppenbarelsen. Han reser till Jerusalem, men inte för att gå till Golgata och dyrka Jesus och inte för be vid en tom grav. Eventuella fysiska spår av Jesus struntar han helt i.

Några år framåt i historien. Idén om en historisk Jesus är nu fast förankrad. Och vad händer? Jo, den förmodade graven blir en helgedom, Jesus förmodade födelseplats blir en helgedom, man slåss om bitar av Jesus förmodade kors osv. Intresset är enormt för varje liten detalj som kan ha att göra med en historisk Jesus.

Är inte Paulus beteende märkligt?

Citat:
Men trots Paulus ofta polemiska texter, och som Tubbo var inne på, finns där inget (ej eller i Apostlagärningarna) som bemöter någon som tvivlar på Jesu existens ö.h.t.

Det här förstår jag inte? Kan du kanske omformulera det?

Ang. datering.
Citat:
I vissa fall går det inte och det blir ett frågetecken kring datumet, men i evangeliernas fall är den stora majoriteten överrens om (med undantag för ett gäng främst konservativa kristna som gärna ger tidigare datum för evangelierna) de dateringar jag tidigare har angett.

Jag har en fundering kring detta. Att man daterar Markus till 65 antar jag beror på den "lilla apokalypsen" (Mark 13) och det judiska kriget. Man måste ju bortse från alla övernaturliga inslag, som t.ex. profetior. Men kriget började väl år 66? Och i början gick det hyfsat bra för judarna. Så varför datera till 65?

Titta på Mark 13:2 "…här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner." Jag tror att detta skrevs efter templets förstöring år 70. Och man antar väl att "Markus" befann sig utanför Palestina, så nyheten måste hinna fram också.

Alltså en något senare datering än den traditionella. Kanske (75-80) - (110-120) om man har samma tidsavstånd mellan evangelierna.
Citera
2010-08-16, 20:36
  #586
Medlem
Ravenss avatar
Xploit skrev:
Citat:
Hela händelsen utspelar sig i en tydlig historisk kontext där historiska personer nämns som vi kan verifiera från andra källor och på geografiska platser vi kan (delvis åtminstone) idag säga var de låg. Jesus som historisk person har alltså troligtvis existerat, vilket de flesta är överrens om, men han var troligtivs inte heller precis som han beskrivs i evangelierna.

Jovisst, men hur signifikativt är det att historiska personer och platser nämns? Sånt nämns i var och varannan roman, det betyder inte att huvudpersonen måste vara en historisk person.


En fråga till Tubbo:
Om Plinius brev (i ett helt annat hypotetiskt sammanhang) istället hade lytt: de "sjöng hymner till Apollo som till en gud" hade du då hävdat att detta tyder på att Apollo måste ha varit en historisk person?
Citera
2010-08-16, 21:10
  #587
Avslutad
Citat:
Ursprungligen postat av Ravens
Xploit skrev:


Jovisst, men hur signifikativt är det att historiska personer och platser nämns? Sånt nämns i var och varannan roman, det betyder inte att huvudpersonen måste vara en historisk person.


En fråga till Tubbo:
Om Plinius brev (i ett helt annat hypotetiskt sammanhang) istället hade lytt: de "sjöng hymner till Apollo som till en gud" hade du då hävdat att detta tyder på att Apollo måste ha varit en historisk person?

Jag hade inte hävdat att Apollo måste ha varit en historisk person, eftersom Apollo är känd som en av olympens gudar, och jag vet inte ifall någon vid tiden för Plinius hävdade att Apollo var en historisk, nyss levande, person.

De kristna hävdade dock att Kristus var en historisk person, och även gnostiker tolkade sin doketiske Jesus i en historisk kontext.
Det vore därför rimligt att förmoda att det är denna utmanande Kristus vi möter i Plinius brev.
Citera
2010-08-16, 21:58
  #588
Medlem
UrsaMajors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Ravens
Xploit
Att Paulus är oberoende av evangelierna är vi överens om. De fanns ju inte när Paulus skrev.
Att betrakta varje bok i NT som en oberoende källa vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till. Jag har aldrig tänkt på det på det sättet. Jag får fundera på det…

Det där om att Paulus var ointresserad av Jesus 'världsliga' historia är ett vanligt argument från dem som vill få det till att han skrev om en historisk person. Du antyder samma sak. Vi kan ju inte veta exakt hur Paulus tänkte, men jag tycker det låter osannolikt.

Exakt! Paulus ger många moral-predikningar, men hänvisar aldrig till att Jesus sade något av det. Han hävdar att han fått sitt evangelium direkt från Gud, utan någon annan människas inblandning (t.ex. från några apostlar) (Gal 1:11-12). Det är inte Jesus gärningar och ord som uppenbarar Guds frälsning, utan Paulus egna aktivitet som missionär (Rom 16:25-27, Kol 1:25-27, Ef 3:5-10).
Citat:
Om vi tänker oss följande scenario (med en historisk Jesus): Paulus får sitt liv totalt omvandlat gm en uppenbarelse; denna uppenbarelse är från en person som några få år tidigare levde och dog i Jerusalem; uppenbarelsen innebär att alla som tror på den får evigt liv, kommer att uppstå från de döda osv. Det är en absolut världssensation!

Och vad gör Paulus? Jo, han predikar om detta förstås, men struntar helt i källan till uppenbarelsen. Han reser till Jerusalem, men inte för att gå till Golgata och dyrka Jesus och inte för be vid en tom grav. Eventuella fysiska spår av Jesus struntar han helt i.

Några år framåt i historien. Idén om en historisk Jesus är nu fast förankrad. Och vad händer? Jo, den förmodade graven blir en helgedom, Jesus förmodade födelseplats blir en helgedom, man slåss om bitar av Jesus förmodade kors osv. Intresset är enormt för varje liten detalj som kan ha att göra med en historisk Jesus.

Är inte Paulus beteende märkligt?
En annan bra poäng!
Citat:
Det här förstår jag inte? Kan du kanske omformulera det?

Ang. datering.


Jag har en fundering kring detta. Att man daterar Markus till 65 antar jag beror på den "lilla apokalypsen" (Mark 13) och det judiska kriget. Man måste ju bortse från alla övernaturliga inslag, som t.ex. profetior. Men kriget började väl år 66? Och i början gick det hyfsat bra för judarna. Så varför datera till 65?

Titta på Mark 13:2 "…här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner." Jag tror att detta skrevs efter templets förstöring år 70. Och man antar väl att "Markus" befann sig utanför Palestina, så nyheten måste hinna fram också.

Alltså en något senare datering än den traditionella. Kanske (75-80) - (110-120) om man har samma tidsavstånd mellan evangelierna.
Och detta är bara en undre gräns för när vi kan datera evangelierna. Ingenting hindrar oss från att datera dom långt senare. Den första referensen till evangelierna är från 130 e.kr. av Papias som nämner Matteus och Markus evangelier. Problemet är att vad han säger om dom inte stämmer särskilt bra så han syftar förmodligen på andra texter. En säkrare referens till evangelierna är från 175 e.kr. av Irenaeus som också nämner alla dom 4 evangelierna. Både våra citat från Papias och Irenaeus kan dessutom vara förfalskningar av Eusebius (som historiker har avslöjat som en passionerad mytoman) som levde på 300-talet.

Alltså, Evangelierna kan vara skrivna runt 150 e.kr. men kan också vara från 300-talet.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in