Giftermål, byta namn, inte? Varför?

Jag har suttit och tänkt på en sak många gånger, speciellt då jag läser lokalblaskan.
D.v.s. att denna tanke är återkommande åtminstone en gång i veckan.
När folk gifter sig, dom bestämmer sig för att upphöra med att vara "ja" och gå in för att leva som "vi".
Självklart så har dem liv som individer, men märk inte ord så förstår du vad jag vill ha sagt.
Hur kommer det sig då att dem efter giftemålet behåller sina "egna" efternamn?
Om dom nu är beredda att ge upp sitt "jag" och leva ett liv med en annan, att gå in i äktenskap och tillsammans bli en.
Varför kan då inte en utav dom klara av att byta namn?
Vad betyder då äktenskapet och varför måste dom ingå i ett?

Det finns ofta ekonomiska anledningar till att par låter bli att byta namn. T.ex. kan namnet vara ett inarbetat företagsnamn. Vid ett namnbyte kan t.ex. "Privattandläkare Bla Blahasson" förlora kunder och en inarbetad marknad om det sker ett namnskifte. Samma sak gäller många bolag och även stora familjeägda Aktiebolag alá "Von Rööööhrer & Son".

Sen kan det ju vara så att mannen (som oftast och traditionsenligt låter behålla namnet) har ett jävligt tråkigt eller fult efternamn.

Jaha, och just detta skall vara väldigt vanligt menar du på då?
Men detta låter lite fånigt, för mig i alla fall.
Är man kär och skall gifta sig, så borde väl inte namnet vara av avgörande betydelse?
Kär och giftermål, då borde det väl kvitta om det är "Kvast" som man får som efternamn i utbyte mot t. ex Klingsås?
Vad tycker du själv?

Även om barn från tidigare äktenskap är involverat så är det vanligt att behålla namnet. Barn brukar inte vara sugna på att byta namn och det är sällan föräldern vill ha ett annat namn än barnen.

I mitt liv så är iaf det främst dessa anledningarna, som jag räknat upp, som jag stött på hos gifta vänner till familjen.

Jag fattar ändå det inte, du får gärna upplysa mig.
Att ingå äktenskap, det handlar väl om att bli "en"?
Är båda så egoistiska att den ene inte kan tänka sig att ta den andres namn, är äktenskap verkligen en så god idé då?

Tja skulle mannen heta ngt så gräsligt som Ottosson el dyl, skulle jag absolut behålla mitt eget namn. Nu har jag en man med vackert efternamn så då kan vi nog överväga det
Men till saken hör väl att jag skulle vilja då känna samhörigheten som ingår i giftermålet. Även till namnet. Är gammalmodig där.

Gammalmodig? Vill du vara gammalmodig så behåller du ditt flicknamn, den traditionen är bra mycket äldre än att ta mannens efternamn Att kvinnan ska ta mannens namn har bara varit på tapeten från 1900-talets början.

M&L -> S&S

/Mod

Kanske för dig, men inte alla lägger denna rituella betydelse i äktenskapet. Motiven kan lika gärna vara ett stärkt rättsligt skydd, eller en förenkling i ekonomiska sammanhang. Isåfall kanske både gärna behåller sina egna namn.

Åh. Det kan fungera alldeles utmärkt.

Själv heter vi olika, och det var jävligt egoistiska orsaker, då ingen av oss ville byta. Barnen kommer heta Bla-Blasson typ.

Efternamnet är en stor del av ens identitet. Det är väldigt svårt att bryta den genom att byta efternamn. Speciellt svårt är det om man har ett ovanligt namn och istället är tänkt att man skall ta t.ex. Svensson.

Håller verkligen med. Jag kan tänka mig att ta ett dubbelnamn.. Men absolut inte byta bort mitt efternamn. Det är bara min släkt som heter så och det vill jag föra vidare Eller vill jag verkligen det.. Får fundera på det. Skulle inte byta bort mitt namn i alla fall.

Dubbelnamn är väl ändå det mest onödigt pretentiösa och klumpiga man kan hitta på. Då är det bättre att båda har sina egna efternamn kvar och att ungarna får det ena eller det andra.