Juristprogrammet

Kontakter har väl alltid betydelse för jobb, så varför skulle det vara annorlunda för jurister/inom juristbranschen?

Nu har jag ju nyss börjat T1 så jag kan inte alls uttala mig om den specifika frågan på minsta erfarenhetsbasis, men det känns konstigt om det skulle skilja sig ang kontakter när det gäller juridiksektorn? Naturligtvis kan ju kontakter inte uppväga vad som helst, men så tror jag inte frågan var menad heller =)

Jag började nyss T1 som sagt. Jag har erbjudande om "sommarjobb" på myndighet redan. Helt pga kontakter. Som dessutom jag då inte vänt mig till/utnyttjat, utan min bekanta som jobbar där, är handledare för just juriststudenterna som kommer in under sommaren, och som har mer än ett finger med i rekryteringen har kontaktat mig ang mitt ev intresse av att sommarjobba där.

Jag söker inte ens något sommarjobb, jag har redan ett jobb (inom något väldigt icke-juridiskt) vid sidan av studierna, och kan således inte ens sommarjobba pga att inkomsten blir för hög då. Ville jag jobba mer på sommaren kunde jag ju dessutom göra det på mitt nuv jobb.

Fast det är ju rimligtvis skillnad på att få t.ex. ett extra jobb i en matvarubutik för att du känner chefen där eller få något sommarjobb via kontakter. Jämfört med att få ett fast jobb på en större advokatbyrå. Därav min fråga.

Juristbyråer är små enheter. Den som är partner har en press att dra in pengar, oavsett hur man sedan fördelar inkomsterna. Det finns väldigt lite utrymme att anställa sin kusins kompis eller sin brors son. Då det finns så få positioner och alla som är anställda som jurister har ett stort ansvar.

Det är få som skulle våga anställa en person som man inte är säker på skulle platsa! Så får du jobb genom kontakter på en affärsjuridisk byrå är du förmodligen ändå lämpad till det oavsett kontakter. Givetvis, kan det dock bli en utslagspunkt! Dock inte alla som heller vill ha närstående omkring sig på byrån, kan snarare stjälpa än hjälpa. Framförallt om du ska vara ett svin ibland

Sitter och slipar lite på CV-texten men det förvirrar mig detta med Master of Laws.

When I finish my law studies early in the year of 2017, I will graduate with a Swedish Candidate of Law exam (which equals to the U.S. and UK Master of Laws, LL.M.).
(kom gärna med synpunkter på grammatiken/ordval också)

Enligt GU:s utbildningsplan är den korrekta benämningen Master of Laws och den omfattar 270 poäng.
http://www.law.gu.se/digitalAssets/1345/1345993_utb.plan_juristprogrammet_110601.pdf

Man kan även få ut en kandidat efter 180 poäng (Bachelor of Laws) står det att läsa på sista sidan.

Att jag har skrivit "I will graduate with a Swedish Candidate of Law exam" beror på den här Wikipediaartikeln som menar att den nordiska kandidaten omfattar alla 4,5 åren:
http://en.wikipedia.org/wiki/Candidate_of_Law

Det föreligger alltså viss begreppsförvirring här. Dessutom verkar Master of Laws vara enbart påbyggnaden i vissa länder medan den enligt svenska normer omfattar hela Juristprogrammet, dvs kandidaten inräknad (som ju egentligen bara ska vara de första tre åren). Vad gäller?

Använd [Swedish] Master of Laws, LLM. "Candidate" låter svengelskt så det svänger om det.

Tack. Underligt att Wikipedia har tillägnat en artikel om "det nordiska systemet" under det namnet, borde ju vara någon grund bakom det tycker man..

When I finish my law studies early in the year of 2017, I will graduate with a Swedish Master of Laws, LLM.

Låter den här meningen okej? Antar att "exam" är ett onödigt tillägg efter ..Laws. Ge gärna förslag på ändringar, tänker främst på konstruktionen finish-graduate, om den går ihop.

Absolut är det så. Men en kontakt som känner dig, och ger dig referenser, skiljer ju alltid ut dig från andra sökande.

Både på stora nyrån, och på myndigheten. En nyrekrytering är ju alltid i viss mån en chansning. Även om du tar den mest bäst betyg, meriter osv så är det extra tyngt med att en etablerad medarbetare går i god för personen. Ska man ta mitt erbjudande om sommarjobb på myndigheten, så de får ju ett antal ansökningar varje år. Men om jag hade velat ha sommarjobb där, och de i högen av anonyma ansökningar har en ansökan från någon (mig) där de ÄVEN har en uppskattad, betrodd och kompetent medarbetare som går i god för att Cathastrophia har hög arbetsmoral, hög social kompetens och dessutom verkligen vill det här - så kommer ju det påverka.

Har jag värdelösa betyg har det knappast avgörande tyngd med kontakten, men om jag dessutom verkar bra på papper, och då en direkt referens, ja då kommer min ansökan mest troligt gå före de som verkar lika bra på papper men där de inte vet mer än det som står i ansökan.

Så fungerar det ju överallt. Jag kan inte se varför den stora byrån skulle fungera annorlunda, tvärtom - de har potentiellt mer att förlora på en snedrekrytering.

Mitt jobb (som inte har med juridik att göra men är ganska krävande) rekryterade nyss. Den som fick tjänsten skrev aldrig ens en ansökan. Hen blev rekommenderad till min chef från en annan person i företaget som företaget är väldigt nöjd med. Det fanns sökande som på papper verkade bättre, men då de vet att det inte alltid är så att bra på papper är bra i verkligheten (och därför ungefär 50% av rekryteringarna slutar i att efter provanställning blir det ingen fortsättning), så väger rekommendationer väldigt tungt.

Så om man ser till ett förstajobb efter juristexamen, så borde ungefär samma scenario föreligga. Just för att det som finns på papper är hur bra student personen gjort, och vad den gjort förutom att studera. Men det är svårt att bedömma hur bra jurist den här personer kommer att bli/vara/är. En rekommendation då från någon som känner personen djupare kommer få tyngd oavsett som jag ser det? Då såklart givet att det formella på papper ser bra ut, att med halvdana betyg men en kontakt få anställning känns inte så troligt.

Nu menar jag alltså inte kontakter i stil med 'min kusin är bra' utan kontakter av slaget 'jag vet någon som jag verkligen tror skulle passa för att...' (teoretiskt kan det naturligtvis vara en kusin, men jag tänker mig snarare en kontakt man skapat på annat vis än genom släktskap)

om man nu inte är så sugen på att direkt efter studierna börja jobba på affärsjuridisk byrå, utan kanske istället jobba ett par år på t.ex. skatteverket, där man samlar praktisk erfarenhet av juridiken och eventuellt begår sina första misstag.
säg att man fått bra vitsord och har goda meriter från skatteverket, och givetvis är en hyfsat socialt kompetent människa, hur ser chanserna ut att få ett jobb på en stor/medelstor byrå då?

rädslan för att begå misstag hade definitivt inte varit lika stor, och dessutom skulle det ju kännas mer som att byrån anställer mig pga att jag faktiskt kan tillföra någonting, istället för att bara vara där för att man varit en duktig och ambitiös student.

Det stämmer att man med enbart 2/3 AB, en termin utomlands och engagemang under studietiden är en i mängden. Man behöver inte ge upp drömmar om stora byråer för det, men man får meritera sig ytterligare om man vill förbättra sina chanser. Ting är utmärkt för detta, och öppnar dessutom möjligheten att gå domarbanan om byrålivet skulle bli ointressant efter något år. En LLM eller dubbelexamina på det och chanserna är bättre än för många av de som söker till oss. Sedan får man ju inte glömma en bra personlighet också, men det är sekundärt i den första ansökningsfasen.

Åldern behöver inte vara ett problem men kan vara det. Många går ut när de är 26, 27 även om de nyutexaminerade bara blir yngre och yngre. Om man planerar att skaffa familj parallellt med de första åren hos oss kan det nog bli svårt att få livspusslet att gå ihop. Vem vill ha en partner som måste och vill jobba mer än 10 timmar om dagen i vissa perioder, och därtill ska nätverka, mingla och göra PR för sig själva och byrån? Lägg till ett barn i ekvationen och ni förstår att det ska till en oerhört stabil och ödmjuk partner som tar markservicen och är hemma/deltidsarbetar de första småbarnsåren, för att få livet att gå ihop.

Mitt råd är att inte tänka så mycket på din ålder. Vad är alternativet? Att du inte pluggar alls och jobbar med något som inte kräver någon utbildning? Även om du inte hamnar på en byrå kan du göra mycket intressant som jurist, och du har ju minst 30 år i arbetslivet framöver om du går ut vid 30.

Att det skulle vara något problem att jag är 3-5 år äldre än genomsnittet när jag går ut har jag aldrig påstått. Jag hör folk noja om sin ålder som började juristprogrammet när de var 22 liksom. Jag tycker bara det är så tragisk med folk som redan i 20-årsåldern nojar. Vad ska man då tänka när man är 70?
Det enda jag menade är att jag vill bli klar nu. Det är inte läge att ta uppehåll och även efter är jag inte intresserad av att plugga mer, däremot av att sitta ting vilket det med stor sannolikhet kommer bli pga full pott i sidomeriter och i princip clean sheet.

Vore det inte bra om vi kunde ta fram en sajt som kontinuerligt listar betygstatistik från varje kurs på varje lärosäte på ett överskådligt (grafiskt) sätt? Motsvarande har ju gjorts för lönesättning på affärsjuridiska byråer. Med ett sådant underlag för studenterna kommer press att sättas på lärosätena att sköta betygssättningen på ett enhetligt och ändamålsenligt sätt.

Det är ett hyckleri att betygen skulle sättas med en absolut måttstock. Betygen förlorar sin mening om de inte har en utsorterande funktion och därför bör de sättas relativt; ett visst, begränsat antal Ab bör finnas att tillgå för varje lärosäte.

I förlängningen skulle en sådan sajt gynna studenterna som kollektiv, eftersom betygsinflationen skulle stävjas och studenterna skulle slippa tävla med sidomeriter, dubbelexamina och casetävlingar. De enda som vinner på den rådande situationen är arbetsgivarna.

Nja, betygen är ju trots allt till för att visa hur pass bra du nått upp till kursens lärandemål och inget annat. De är inte till för urskilja en viss grupp individer som "bättre" än andra. Därför kan man inte heller använda sig av kvoterade betyg, eftersom det i extrema fall skulle göra att vissa som uppnått lärandemålet en termin då många lyckats göra detsamma, inte erhåller ett lika högt betyg som en student som gör detsamma under en "mindre duktig" termin.