Juristprogrammet

Text

Det stämmer som du säger, de "låga" betygen kommer alltid att vara ett hinder att ta sig över för den som siktar på storbyråer. Din tingsmeritering i Norrland är bra, du har tagit eget ansvar, jobbat med en massa olika måltyper o.s.v., men varför ska vi välja dig om vi kan ta en annan kandidat som suttit i Stockholm och har mycket högre betyg än vad du har? Lägg därtill att det är svårare att nätverka i Stockholm från Norrland (trots allt vad linkedin heter), och att du får kontakt med byråerna i Stockholm redan när du sitter ting i staden, eftersom vi driver de största målen där. Ofta får våra processande jurister upp ögonen för duktiga notarier, som inte sällan hamnar i våra kontor efter notarietjänstgöring. Sedan ska nämnas att det inte är ett krav att man ska ha ting från storstäderna, det är antalet sökande som gör att vi oftast kan sålla folk som suttit utanför dessa.

Tackar för ett väldigt intressant svar. Korvgubbe jobb under studietiden var en intressant merit, men vet i och för sig inte hur vanligt det är att studera vid sidan av studierna. Kom dock på en fråga till. Många jobbannonser verkar lyfta fram bra engelska kunskaper som väldigt viktiga. Kan det därför tänkas vara en idé att försöka satsa på att ta någon form av certifikat eller liknande för att kunna styrka goda engelska kunskaper (tänk t.ex. CAE)? Eller förutsätts det helt enkelt att alla kan bra engelska alternativt att det lär man sig när man börjat jobba.

Fast du kan ju ha bra betyg och ändå sitta ting på en mindre tingsrätt vilket också var min poäng. Stockholm kräver ju förutom väldigt bra betyg också mycket sidomeriter. Saknar du sidomeriter men ändå har goda betyg kan det ju därför tänka sig att du hamnar på en mindre tingsrätt. Dessutom är ju bostadssituationen i Stockholm mindre trevlig. Varför en person med mycket bra betyg och sidomeriter ju trots det kan tänkas sitta ting i en mindre stad för att tjäna pengar i två år och sedan köpa en bostadsrätt i Stockholm. Är däremot helt med på fördelen med kontakter om du sitter ting i Stockholm så försöker inte alls säga emot dig på den punkten.

Du har helt rätt i att man kan välja att sitta i en mindre stad. Jag skulle råda dig att sitta i större städer om du kan. Där drivs större mål och du får bättre kontakter. Sedan har de allra flesta med höga betyg också maxpoäng i sidomeriter. Två års arbete efter examen eller ekonomistudier parallellt med juristprogrammet ger max, och är inte särskilt svårt att skaffa. Ta tiden det krävs för att maxa sidomeriterna och sitt i en större stad är mitt råd för att göra dig mer attraktiv för större byråer. Håller med om bostadssituationen, det är inte lätt och även med en bra lön på en stor byrå kan det vara svårt att hitta ett bra boende innanför tullarna.

Du ska jobba två år efter examen, sen söka ting i en större stad och dessutom gärna jobba lite i något annat land med men du ska dessutom ofta vara nyexaminerad (enligt de flesta jobbannonserna åtminstone), de kraven verkar inte helt lätta att nå upp till Skämt åsido låter det du skriver väldigt rimligt. Kan däremot dela din förvåning över att många verkar studera utomlands efter studierna. Hade tidigare uppfattningen att det var något väldigt ovanligt. Men har senare pratat med rätt många som har studera både 1 och 2 år i t.ex. USA, Australien eller England m.m. efter att ha klarat av juristprogrammet.

Helst så här: jur.kand. med toppbetyg, ek.kand med hyfsade betyg, LLM efter examen, ting efter det, och så engagemang under studietiden. Dessutom ska du ha en bra personlighet och inte bara sitta med nästan i böckerna Det är väldigt höga krav men har du allt ovannämnt kan du räkna med att få ett erbjudande om du inte är helt kass på testerna. Majoriteten har inte allt det där utan är vanliga utexaminerade med vanliga höga meriter, det är i de grupperna konkurrensen blir som störst.

Tror det beror på att utbildning blir mer globalt och att kraven ständigt ökar på byråerna. Många pratar om LLMs och ting som något de helst sluppit om de blivit anställda direkt, vilket jag tycker är tråkigt eftersom båda är fantastiska erfarenheter.

Ni får det att låta som att en jurkand med blotta godkända betyg får se sig själv som arbetslös i många år framöver. Stämmer det? Jag har nämligen inte högre ambitioner än att klara mig.

Det stämmer inte. Men valmöjligheterna krymper. Bara B i genomsnitt gör att du kan räkna bort ting och mellanstora/stora byråer direkt. Massvis av andra jobb som kan vara lika stimulerande återstår. När allt kommer omkring kommer din timlön på en myndighet eller liknande inte vara så otroligt mycket lägre än på en byrå, eftersom lönespridningen i Sverige är väldigt liten, och du arbetar mycket färre timmar än på byråerna. Resten blir utjämnat av skattesatserna, så du blir nog mycket nöjd med ett vanligt lönekuvert om du jämför med de meriter och den arbetsinsats som krävs för att lyfta +50 000/mån på en byrå. Allt är relativt.

Hur är det egentligen med testerna? Är det vanligt att personer som har i övrigt väldigt bra meriter helt enkelt får dåligt på testerna? Eller för den delen har en helt hopplös personlighet. Det lyfts ju ofta fram att betygen mest är ett sätt att komma till intervjun och att efter det gäller personlighet och testerna i stor utsträckning medan de övriga meriterna blir mindre intressanta. Men samtidigt känns det rätt orimligt att det går runt en massa personer med utmärkta meriter men utan personlighet och med dåliga förmågor i övrigt och som därför inte klarar av testerna. Har dock absolut ingen aning om hur det förhåller sig i verkligheten med den saken.

Mycket av "juristjobben" under studietiden går ut på att hämta kaffe och vända papper, och det är först efter examen som du utför ett riktigt kvalificerat arbete.