Juristprogrammet

Som jag ser det: fullt ansvar över ärenden, egna klienter, kvalificerad rådgivning (dvs. inte bara fylla i blanketter och skriva en rättsutredning mellan fikavarven, som är vanligt för sommarnotarier) o.s.v.

Intressant att det faktiskt är vanligt. En spontan tanke är att om du lyckats ta dig igenom hela skolan inklusive juristprogrammet med utmärka betyg borde du också rimligtvis ha de förmågor som krävs för att lyckas på testerna. Men uppenbarligen inte om det är som du säger.

Det finns ju däremot ingen brist på diverse case övningar under utbildningen som ju anordnas rätt så konstant av olika arbetsgivare. Varför det knappast borde vara något helt nytt för de som söker. Men det är klart case övningar och testerna för de arbetssökande lär ju vara betydligt svårare än de som studenterna får göra.

Har du något konkret exempel på någon byrå som inte ger lön har funderat ibland på varför de inte kör utan lön, tänkte dock att ingen "vågade" göra det eftersom de då skulle tappa i prestige.

Inte nödvändigtvis. Juristprogrammet är inte svårt att ta sig igenom med bra betyg. Det är bara att komma in i ett tänk, plugga och prestera bra på tentor. Testerna mäter logisk förmåga, personlighet och vissa andra begåvningar som inte alltid går att öva sig till. Att du är driven och har bra meriter är inte detsamma som att du är intelligent och socialt kompetent, även om detta går hand i hand många gånger.

Jag tänker inte namnge några byråer i den här tråden, men det rör sig om några drakar. Prestige hos en advokatbyrå mäts inte i hur mycket sommarnotarierna får i lön, den mäts i storleken på ärendena, omsättningen, och kvaliteten på det utförda arbetet. Sedan är ju en sommarnotarietjänst mer som en utbildning med mycket interna föreläsningar o.s.v., alltså lite åt traineehållet, varför det inte är helt ologiskt att inte betala lön under tjänsten. Men främst beror det på att söktrycket tillåter oavlönade tjänster.

Där har du nog i och för sig en poäng. Måste vara jobbigt om du lyckas skaffa utmärka meriter och sen ska söka ditt drömjobb och där få veta att du tyvärr inte presterar tillräckligt bra på testerna för att få jobbet. Men men sådant är livet.

Kommentaren om prestige var mer än tanke i att snacket går och att det helt enkelt såg lite dåligt ut för den byrå som inte ens gav sommarnotarierna lön. Men det är klart du kan ju spara in ett par hundra tusen kronor och om du kan göra det och ändå får bra sökande lär det ju vara värt det ur ett ekonomiskt perspektiv. Kanske blir det normen i framtiden.

Passar dessutom på att tacka igen för all intressant information och alla svar.

Hur lång tid in på sin anställning tar det innan man befinner sig i den där situationen? Jag har fått den uppfattningen att nybakade jurister inom det affärsjuridiska området knappt får skicka iväg ett mail utan ett ok ifrån någon högre upp i hierarkin. Inte sagt att det kanske inte behövs i början, men det känns som ett antiklimax att hamna i den situationen efter fina betyg, fina meriter, ev. dubbelexamen, studier utomlands, en rad tester och falska leenden åt det ena och det andra hållet.

Vad gör de som "åker ut" efteråt? Söker till en annan byrå och börjar om? Byter karriär helt? Åker de ut som i att de inte får fortsatt anställning, eller hoppar de av själva då de inser att möjligheterna att bli delägare/konsult är små?

Tack förresten för all info. Bästa inläggen på veckor.

Relativt snabbt. Efter ett par veckor känner man av ifall en ny, yngre kollega är mogen att ta på sig det ansvaret. Ofta går den avgörande klientkontakten genom seniora jurister och delägare, men kvalificerat arbete blir det defintivt tal om snabbt. Sedan gäller det att alltid fortsätta utvecklas, den dagen initiativförmåga brister och man inte kan leverera lösningar på allt komplexare och större problem har byrån inte nytta av en. Då kostar man plötsligt som en senior jurist i lön men utför arbete som en junior sådan, och den uppenbara skillnaden gör det svårt att motivera varför man ska vara kvar.

Jag instämmer med kören och tackar för mycket intressanta inlägg.

Vad händer med personerna i "konsult"-facket? Har du fortfarande chans på en delägartjänst i framtiden eller hur fungerar det?

Har du kontakt med gamla kursare som inte är i byråsvängen? Jag uppskattar verkligen om du har lust att berätta vad dina vänner tycker om att jobba på diverse myndigheter, framförallt som åklagare om du känner någon.

De flesta åker ut för att:
1. De har jobbat hos oss i ett par år och vill testa något annat.
2. De skaffar familj.
3. De orkar inte med jobbet längre. (ofta sammanlänkat med p.2)
4. De utvecklas inte.

Ett par av de vi nyanställer brukar ofta åka ut inom ett år. De visar sig inte klara arbetsbördan, tänker för snävt, ser inte den stora bilden utan löser problem som de gjorde på juristprogrammet. Jag ger dem i regel bra vitsord, och rekommenderar dem att börja på någon mindre byrå där de kan utvecklas i ett lugnare tempo.

En stor del slutar efter 2-5 år. Då har de fått en enormt värdefull "utbildning" på byrån och fått bra erfarenhet inom de områden de jobbat. Här kan man vara generösare mot de som säger upp sig/blir uppsagda och rekommendera dem för någon klient att jobba som bolagsjurister. Har man en f.d. medarbetare som bolagsjurist hos en klient/potentiell klient ökar chanserna att klienten ska anlita oss. Ofta är det ju bolagsjuristens roll att veta vad för rådgivning som behövs för bolaget, och sedan ha så bra kontakter med byråerna att bolaget kan få rådgivningen till ett bra pris. Win/win för den f.d. medarbetaren, som får ett lugnare jobb, och byrån som får in mer jobb tack vare medarbetaren.

Vissa åker ut precis innan delägarnivå, och många är inte så glada över det. En välkänd sådan person råkar vara kvinna, och har skrivit en bok om hur det kan vara. Även fast hon inte jobbade för min byrå tror jag att delar av det hon skriver kan stämma, även om mycket är överdrifter.

Det var lite om hur byrån tänker om medarbetare som slutar. Normalt är det oftast jobb på bolag eller andra byråer som brukar locka. Det kan finnas mer välbetalda jobb på byrån på andra sidan gatan, eller lugnare jobb på ett bolag inom sektorn man arbetat. Kvinnor söker sig också ofta till myndigheter p.g.a. work/life-balans och vissa börjar t.o.m. domarbanan.

Edit: Roligt att inläggen uppskattades, mitt nöje!

Man har som konsult i regel chans att bli delägare, men få blir det efter ett par år som konsult. Man är inte fast anställd längre, utan jobbar som oftast genom eget bolag där man själv står för arbetsgivaravgifter o.s.v. Det är billigare för byrån, och ersättningen blir högre för en själv, eftersom man kan låta lönen gå in i bolaget till lägre skatt, samtidigt som bolaget kan stå för bil, inköp och liknande. Konsulter är i regel mer sedda som experter, och jobbar mer med ett specifikt område, som är smalare än de flesta på byrån hanterar. Efter ett par år som konsult tenderar man att bli kvar, eftersom ersättningen är hög och man kan gå hem när uppgifterna är lösta. En associate, senior associate och t.o.m. delägare i vissa perioder kan sitta betydligt längre timmar. Konsulter riskerar dock att åka ut snabbare än de med fast anställning, eftersom man kan göra sig av med en konsult utan några större kostnader, till skillnad från de fast anställda. Sedan ska tilläggas att det är ganska få som anses vara tillräckligt värdefulla för att bli konsulter, men inte tillräckligt drivna för att bli delägare. De allra flesta åker ut efter 1-8 år.

Åklagare har jag bara bekanta som är. Det är tufft de första åren med mycket press, men planar säkerligen ut efter en tid. Har vänner som jobbar på diverse statliga verk, och de är såpass erfarna att arbetstiderna verkligen är bra. Dock är de flesta chefer, och kan alltid kallas in i kritiska perioder. Finns för- och nackdelar med alla arbetsgivare.

Edit: Tack för uppskattningen!

Till att börja med instämmer jag med resten och tackar för givande information.

Har du någon uppfattning om hur mycket mindre en byrå måste vara för att kraven på att bli antagen skall börja sjunka en del? Skiljer sig antagningskraven för välrenommerade men mindre byråer i Stockholm avsevärt från dom allra största eller hur ser det ut? Låt oss säga en byrå som har runt 20-30 anställda, och om så är fallet skiljer sig verkligen arbetstempot i någon större utsträckning?

Kommer gå ut med runt hälften AB och kommer tack vare sidomeriter kunna sitta ting i någon mindre stad. Har även erfarenhet av utlandsstudier och en statsvetarexamen i bagaget. Tidigare juridisk erfarenhet i form av sommarjobb är det dock dåligt med och p.g.a. betygen (mitt enda B lyckades jag tyvärr pricka i en av dom viktigare civilrätts kurserna) så känner jag inte riktigt att jag kommer kunna vara med att konkurrera om en plats på någon av dom större byråerna. Tror du det är realistiskt att hysa hopp om anställning på någon mindre/medelstor affärsjuridisk byrå i Stockholm eller är kraven lika hårda där?

Jag vågar påstå att ting i Norrland smäller högre än de flesta sidomeriter och sommarjobb jag kan tänka mig (Sommarnotarietjänst på byrån man söker undantaget). Jag baserar det på min erfarenhet ur rekryteringsgruppen för en av byråerna vid Norrmalmstorg.