Oj, du den där känslan är nog vanligare än vad du tror. Jag var till och med ett MVG barn i gymnasiet men insåg så fort jag kommit in på juristlinjen i uppsala att gymnasiebetygen inte betydde ett skvatt. För att inte bli galen av betygshets och prestationsångest valde jag redan från början att inte ansluta mig till "mainstream-juristen" som bara är ute efter det allra högsta och som annars känner sig misslyckad om han inte får AB på tentan.
Jag har stött på juriststudenter som har högsta betygen som går att få och när man ska diskutera ett juridiskt spörsmål så är dom tysta som musar och besitter inte ens ett uns social kompetens. Näää, satsa på att klara dig och skaffa dig högsta betyg i att kunna umgås och samarbeta med andra människor istället.
Häng på mig så lovar jag dig att ångesten inte kommer vara lika tung. Klart jag också känner ångest men strunt samma. Förra terminen höll på att ta knäcken på mig. Har en tenta jag försökt klara ett antal gånger men fan om jag ger upp. Hehehe. Bara o borsta av sig skiten och resa sig upp igen.
Citat:
Ursprungligen postat av dr_strangelove
Hej!
Jag har precis kommit in på Juristlinjen i Stockholm. Först var jag såklart väldigt glad eftersom det var mitt förstahandsval men sen förbyttes denna glädje till total ångest, den där känslan att inte ha what it takes liksom... Därför skulle jag verkligen behöva en liten "överlevnadsguide" från andra jurister om vad man bör tänka på, tex. vilken studieteknik som tenderar att vara mest framgångsrik, hur många timmar man ska lägga ner om man som jag är normalbegåvad(givet att man går på ALL schemalagd undervisning) för att få hyffsade betyg . Det ska nämnas att jag glassade samhällsprogrammet med VG i snitt och med minimalt plugg men jag antar att det inte kommer vara så enkelt på juristlinjen. Jag läste på Lunds universitets hemsida (utbildningsbeskrivningar) att kurslitteraturen omfattar 100sid/poäng (förutom författningstexter vad det nu är och rättsfall) hur väl stämmer detta?
Skulle även vilja veta om hur människorna överlag är på juristlinjen. Är det bara sådär där "snobbigt och jobbigt" eller finns det ett gott urval av sköna typer att hänga med också? Jag skulle verkligen uppskatta om någon med insikt skulle vilja svara på en del av dessa frågor då ångesten håller på att ta knäcken på mig

... All information är välkommen.