Juristprogrammet

nu blir jag förvirrad. Är inte allt (såsom böcker, tentor osv) på juristprogrammet på Svenska? Blir väldigt förvirrad men om jag förstod det rätt så finns det vissa grejer som är på Engelska??

Det mesta är på svenska eftersom det inte skrivs så mycket om svensk rätt på andra språk. Forskare kan göra jämförelser i artiklar, men det finns inte direkt läroböcker eller doktrin. Universitet har dock en ambition att få in mer engelsk litteratur i utbildningen. Öppningen för detta är områden som EU- rätt, internationell handelsrätt (WTO), FN systemet med mänskliga rättigheter och liknande. Några böcker på engelska är alltså obligatoriska.

Dessutom är vissa fördjupningskurser inom programmet helt på engelska och läses tillsammans med utbytesstudenter. Gillar man inte det kan man ju välja enbart svenska fördjupningskurser.

Detta gäller för GU, men jag gissar att övriga universitet gör i grova drag detsamma.

Under T1–T6 i Uppsala hade jag tre böcker på engelska, och under fördjupningskurserna hade jag fyra stycken. Detta visar att vi tyvärr har för få böcker på engelska, då språket ändå kommer utgöra en stor del av arbetet som verksam jurist. Enligt mig bör varje kurs innehålla minst en bok på engelska för att skapa en godare förståelse för juridisk engelska.

Detta har börjat följas av alltmer universitet. Jag har själv införskaffat två böcker på engelska inför första termin.

Inte UU, i alla fall. Hur många böcker på engelska hade GU under T1 tidigare?

Garanterat mindre, har dock inte tillgång till tidigare litteraturlistor och kan därför inte säga med absolut säkerhet.

Flera f.d. juriststudenter vittnar om att man hade för lite engelskspråkig litteratur, ett språkbruk man inte hör i samma utsträckning från dagens studenter.

Är det någon som har koll på hur svårt det är att få fiskaltjänst? Undrar också om söktrycket till de olika hovrätterna följer det geografiska mönstret från notarietjänsterna.

Intrycket jag har fått är att det är mycket svårt. En före detta hovrättslagman uttryckte det som att passera ett nålsöga. Erfarenhetsmässigt skulle jag även säga att det gäller att ha lagmannen på sin sida, dvs. att när hovrätten ringer upp lagmannen ska man vara en av dem som lagmannen har fått upp ögonen för och ser som domarmaterial.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med det geografiska mönstret ifrån notarietjänsterna, men notarieruljansen, där vissa sitter två år, andra ett och ett halvt, somliga har föräldraledigt/tjänstledigt är sjukskrivna m.m., innebär att det inte finns något tydligt mönster då notarier börjar och slutar. Vad jag har sett så verkar hovrätten inte heller anpassa rekryteringen efter andras förutsättningar än sina egna. Som ett exempel kan jag nämna att jag själv "preppades" av min lagman att gå vidare till hovrätten och hade en ansökan liggandes i flera månader innan det blev aktuellt med intervju, och eftersom slutdatumet närmade sig och jag inte har mycket is i magen så sökte jag till sist till byråvärlden och där fick jag jobb ungefär två veckor efter att de tog emot min ansökan. Föga förvånande är alltså den statliga sidan långsammare och stelare när den privata kan agera oerhört snabbt och smidigt.

Vill du således bli fiskal är mitt tips att 1) sälj dig själv på tingsrätten och inte minst för lagmannen (missta det inte för rövslickeri utan gör ett jävligt bra jobb helt enkelt), 2) låt tingsrätten, genom lagmannen, sälja dig för hovrätten, 3) ha is i magen om inte deras rekryteringsperiod klickar helt med när din egen tjänstgöring slutar, och 4) väl på intervjun riskerar många att sätta sig ner innan hovrättspresidenten har satt sig vilket på vissa håll är ett misstag som kan komma att påpekas.

Tack för svaret och tipsen. Den andra frågan handlade bara om hur mycket svårare det är att få fiskaltjänst i Svea hovrätt jämfört med hovrätten för övre norrland. Att det är skillnad förstår jag. Därav jämförelsen med notarieplatserna. Det är ju en extrem skillnad på hur svårt det är att få notarieplats i gällivare jämfört med jk i stockholm. Så med det geografiska menade jag huruvida möjligheten/svårigheten att få fiskaltjänst varierar i lika stor utsträckningen eller om det är mer jämnsvårt/mindre skillnader när man väl söker fiskal, beroende på var i landet man vill bo.

Rent logiskt tänker jag att det borde vara en skillnad, men att den inte på långa vägar kan vara lika stor som när det gäller notarieplatserna. Föreställer mig att det är ganska svårt överallt, men att svea så klart är värst.

Planerar att börja på juristprogrammet när jag är 24 år. Är det gammalt i sammanhanget och vad förlorar jag på det? Siktar alltså på HT 2017. Vill bli advokat med inriktning på brottsmål och familjerätt , affärsjuridik eller dylikt intresserar mig inte. Är man "för gammal" om man börjar plugga vid 24 eller 25? Planen är att jobba ett halvår till sen resa till Australien 1 år och därefter börja.

Jag har aldrig sökt Svea eller Norrland men snacket som gick var att om man inte suttit ting inom Sveas domsaga så var man utesluten ifrån att gå domarbanan vid Svea. Huruvida det stämmer eller inte är oklart, men det lär vara ett lägre söktryck på Norrlands två hovrätter än t.ex. Svea hovrätt.

Tack för svaren!