Era pundigaste beteenden?

Att snubbla genom centrala Stockholm väck på Rohypnol och sprit, och krocka med en fallen kvinna som tackar en för att man misshandlat någon, men inte ha några minnen av att ha gjort det?

Ligga på Bryggan i Uppsala och med en penna flytta runt på de små djuren man hittar i pölen som just vomerats ur alla faciala kroppsöppningar samtidigt?

Jag har funderat på det där. Man borde köpa en liten ö eller en gammal oljeplattform och starta ett eget land med narkotikaturism som främsta inkomstkälla. Fast helst skulle man få plats med en liten stad på den ytan, och infrastrukturen skulle motsvara ett diagram med olika drogkvarter inplacerade på respektive plats motsvarande deras rusegenskaper. En av axlarna på diagrammet blir naturligtvis centralstimulerande-centraldeprimerande, men sedan får man väl fundera litet på resten...

Låter som den klassiska inbillningssjukan på cannabis, tycker jag. Får man för sig något, när man är riktigt flummig, så är man ganska övertygad därom.

Förresten är jag väldigt glad åt sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-mentaliteten. Hade du varit på Island (åtminstone om man får tro terapeuterna på Korpberget), så hade det kommit en fanatisk NA-medlem och släpat dig till en möte och anordnat en intervention i stället för att bara låta dig ligga där och sköta ditt. Råkar du illa ut, så är det ditt fel, tycker jag.

Själv tycker jag inte följande beteende är särskilt pundigt, men människor i min omgivning/vänner till mig verkar inte riktigt hålla med. Tiparol brukar göra min hyfsat skön i kroppen och att klia sig under ett opiatrus är aldrig fel. Därför är det nästan som en reflex för mig att dra naglarna långsamt nedåt från armvecket ner mot underarmen, riktigt avkopplande faktiskt. Det "pundiga" skulle då vara att jag gör det nästan hela tiden och utan att tänka på det oavsett vilken plats jag befinner mig på, det har därför hänt att människor antagit och frågat mig om jag är en sprutnarkoman, vilket jag ännu inte är.

En annan sak som blivit allt vanligare är att jag ständigt försöker hitta nya fiffiga sätt att ta mitt tjack på. Då menar jag alltså inget galet som att köra upp det under armhålorna, utan snarare att göra saker som strö tjack över en pizza för att på så sätt skapa en tjackpizza (det ävar min senaste ganska fantasilösa idé, kom gärna med förslag). Ska ordna lite verktyg nu också, får se hur jag ska göra med den saken, valet står mellan armen eller röven

Med tanke på att jag har rökt dagligen i åratal så klarar jag av ett cannabis rus.
det som jag upplevde var som en dröm, jag visste inte vad som hände.
däckade av helt och fick en upplevelse som kan jämföras med ruset jag får på
2-ct4. Jag lämnade den vanliga världen i några sekunder. kunde inte se annat än flimmer.

Svenskarnas allmänna räddhet för att ta kontakt med främlingar är ett uttjatat ämne och jag bryr mig inte särskilt mycket igentligen men om någon skulle få ett närmast eleptiskt anfall så skulle jag fan inte sitta och titta åt ett annat håll.

Dessutom skrev jag inlägget för att bidra till tråden, inte för att diskutera om jag upplevde ett placebo rus eller ej.

Det var inte så jag menade. Med inbillningssjuk på cannabis avser jag förmågan att försätta sig i olika tillstånd, beroende på vilken fix idé det nu är, som man har fått för sig. Får man för sig något stenad, så får det vara hur dumt som helst, för det är sant för en själv. Jag talar alltså om gasen, som den där skummisen boffade på spårvagnen. Du fick väl en panikattack, skulle jag tro, snarare än ett rus på gasen.


Själv skulle jag bli väldigt nyfiken, om någon fick ett "eleptiskt" anfall, för det har jag varken bevittnat eller hört talas om tidigare.



Det var väl omtänksamt av dig (alltid roligt att få tråden bumpad), men på vilket sätt var detta egentligen ett pundigt beteende? En intressant anekdot, javisst, men ursprungligen efterfrågade jag nog med den här tråden typiska manér och idiosynkratiskt uppförande, egenheter i sättet att bemöta omgivningen o. s. v.
Visst är det roligt att läsa om folks tillfälliga äventyr och missöden, och en tillräcklig mängd sådana knasigheter talar ju faktiskt för en konsekvent pundig personlighet, men the occasional rolig historia på dödshasch är knappast att beteckna som ett beteende, eftersom man med "beteende" brukar avse ett genomgående mönster. Jag kan emellertid sträcka mig till att kalla ditt vanemässiga rökande för ett pundigt beteende.

Om du å andra sidan hade varit snubben, som varvade Glade och sprit, så hade du fått två tummar upp för historien.

Om man misstänks för att vara sprutnarkoman, måste man i alla fall ha gjort något rätt i min bok...


Har du inte testat att borsta tänderna i det? Fukta tandborsten och strö litet pulver över, och sedan är du redo att borsta tänderna à la Arkomann.

Annars kan jag faktiskt rekommendera att använda tjacket i matlagning, men jag brukar föredra att använda det för att balansera upp sötman i sliskiga maträtter. Jag skulle nog inte offra en hel pizza, men testa på den sista slicen eller något.


Armen, armen! Om fel person skulle lägga näsan i blöt, så vill du inte stå där med rumpan bar. Eller om du en dag skulle få för dig att lägga av och söka behandling, och de frågar om administrationsmetoder. Hur fan skulle man förklara en sådan sak? "Jag brukar spruta upp mina droger i stjärten", hahaha...

En pundig grej är förresten att alltid behandla diverse föremål som musikinstrument. Idag skulle jag bara få ut de sista dropparna öl ur en burk och knackade därför rytmiskt på burkens undersida men fastnade i det musikaliska, tills farsan frågade mig, vad fan jag höll på med, och då hade jag suttit och trummat på burken en bra stund.

Edit: det här har jag nog nämnt någonstans tidigare i tråden, men jag drev folk till vansinne på behandlingshemmet, därför att jag knackade med tillbringaren i glaset för att få den där glas-metalliska klangen, som förändrades med vätskans förflyttning i tillbringaren. Jag fick den att pitcha upp och ned på ett väldigt snyggt sätt, men det irriterade hela matsalen, varje gång jag skulle hälla upp ett glas.

Att alltid göra någonting av allt tycker jag är lite pundigt.

Till exempel att öppna en flaska; i stället för att öppna den med öppnaren måste man testa att öppna den med naveln först. Att klipa gräsmattan som vanligt folk går inte, utan man måste göra roliga mönster först med klipparn först. Helst då iförd träskor och kalsonger. Att mata guldfisken normalt går inte alls för sig, utan man måste spetla flagorna på en nål och försöka få den att hoppa.

Eller det senaste jag gjorde; jag skulle hämta snus, och när jag kom in i köket gick där en fet jävla skalbagge på golvet. Genast springer jag efter hårsprayen och sprutar tre stooora pölar vid den fula jäveln, sen kastar jag dick en tändsticka och hör ser hur det flammar upp en liten eldstad. Pöl ett tar sig, där skalbaggen befinner sig. Pöl två tar sig, pöl tre tar sig och eldar sönder golvet i två rum, då det var på tröskeln jag höll på med detta. Plus att dörrkarmen och väggen började brinna.

Och en sak till:

Du kan ha rätt. Det behöver inte vara exakt så hårt som jag upplevde det.
Det var pundigt i det avseende att jag däckade och sov på en mörk kyrkogård för att jag inte hade någon annan stans att ta vägen.

Men jag förstår själv att om jag hade haft något annat än holk att bota min ångest med så hade det varit tusen gånger mer intressant.

Äsch, det är väl ganska coolt att ha sovit på en kyrkogård, men det vore coolare att ha för vana att göra det.

Det håller jag med om. Det pundigaste är väl att göra gamla saker på nya sätt, eller för den delen att göra nya saker på gamla sätt, haha. Jag brukar alltid blåsa på bankomatkortet, CD-skivor, m. m., eftersom man var tvungen att göra det på de gamla Nintendo-kasetterna. Det är nog en felkoppling i hjärnan, för jag gör det utan att tänka på det.

Var finns filmen att beskåda?