[quote=bottenslam|46186553]
Allt är energi. Materia är energi bundet i fast form.
I big bangs första ögonblick fanns ingen materia, bara energi. Materia
bildades som någon form av "kondensation" (i brist på bättre ord) när energin
bredde ut sig och svalnade av.
Allting består av energin från big bang när det bryts ner till sina minsta
beståndsdelar. Det är vad jag har lärt mig.
När biologiskt liv bryts ner i sina minsta beståndsdelar så består det också
av energi. Hur skulle man annars kunna få ut energi ur livsformer genom att tex
förbränna dem?
För att använda ett förenklat exempel, trädet björk är en biologisk livsform
och den består av
bl a energi från vår sol som lagrats i fast form och jag frigör den igen när
jag eldar upp den i min panna. Det är väldigt tydligt att biologiskt liv är
energi när jag tom kan dra nytta av den energin med min värmeanläggning.
Att biologiska livsformer är en väldigt komplex sammansättning av atomer som
agerar som levande individer med varierande medvetenhet, förändrar ju inte det
faktum att atomerna består i grund och botten av energi bundet i fast form.
Laddningen hos elektroner och protoner är väl ett bevis på inneboende
energi.
Om allt består av energi, som har sitt ursprung i big bang, bundet i olika
former av materia så tycker jag inte att det är fel att påstå att biologiska
livsformer -är- energi.
Och som bekant så tar energi alltid minsta motståndets väg, detta borde gälla
oavsett vilken form energin än befinner sig i. Men när det kommer till
biologiskt liv så verkar det inte vara fallet för att, som Bogomil sa,
biologiska livsformer är en energiineffektiv företeelse. Biologiskt liv kräver
ett aktivt arbete för att upprätthållas. Minsta motståndets väg för den energi
som våra biosfär inehåller i sina livsformer borde vara att allt liv omedelbart
dör och energin frigörs genom sönderfall. Eller rättare sagt, energi i form av
biologiskt liv borde inte ens finnas där. Biologiska livsformer bromsar energins
flöde genom att lagra den likt batterier, energin hade fått mindre motstånd utan
liv.
Och även livets spontana uppkomst ter sig, i mina ögon, orimlig om energi
alltid tar minsta motståndets väg. Det bör väl ha behövts ett arbete för att liv
ska ha uppstått, eftersom det krävs arbete för att upprätthållas? Att liv aldrig
uppstod borde då vara en väg med mindre motstånd än motsatsen. Med risk för
ilskna påhopp så påstår jag att det är här jag ser ett visst behov av en yttre
omständighet, påtryckning eller kanske vilja som tvingar energin att ta en väg
som inte stämmer överens med minsta motstånd. Men det kan också vara en helt
logisk omständighet enligt vetenskapen som jag inte har förstått eller
uppfattat. Eller ens är upptäckt än.
Uppkomsten av biologiskt liv verkar vara ett exempel på att energin tog en
väg som bjöd större motstånd än det minsta som jag påstår skulle vara att
planeten Jorden bara är en långsamt svalnande stenklump i rymden. Det är detta
jag inte får ihop.
Jag tycker att jag framför en rimlig frågeställning här. Du verkar mest
intresserad av att på skeptikervis stärka ditt ego genom att påvisa andras
brister, genom att peka på deras felaktiga resonemang. Jag tvivlar ju på att du
bryr dig om flashbacks kunskap på riktigt, men du känner dig lite bättre när du
får peka på andras brister.
Jag försöker ärligt förstå den vetenskapliga modellen för livets uppkomst. Om
jag ska sluta tro på människans andliga aspekter så måste vetenskapen fylla ut
det utrymmet. Och jag är inte rädd för att pröva mina nuvarande uppfattningar,
och inte sen att överge dem om de visar sig felaktiga. Men jag är inte helt nöjd
än.
Du levererar inte mycket utöver en förmåga att plocka isär teistiska
verklighetuppfattningar. Inte så imponerande. Bogomil hade lite bättre
inställning.
Får jag då fråga : hur skulle du vilja sammanföra din förklaring om biologiskt liv, till att med det du beskrev, att utgöra inte bara människa i fysisk och mental skepnad, utan också med "själslig beståndsdel"
Själsbegreppet är som du vet, en religiöst skapad term eller ges betydelse utifrån religiös livssyn.. eller att man har en existentiell livssyn, där man tror att själen är så gott som frikopplad -- kan/vill du förklara det ?
Allt är energi. Materia är energi bundet i fast form.
I big bangs första ögonblick fanns ingen materia, bara energi. Materia
bildades som någon form av "kondensation" (i brist på bättre ord) när energin
bredde ut sig och svalnade av.
Allting består av energin från big bang när det bryts ner till sina minsta
beståndsdelar. Det är vad jag har lärt mig.
När biologiskt liv bryts ner i sina minsta beståndsdelar så består det också
av energi. Hur skulle man annars kunna få ut energi ur livsformer genom att tex
förbränna dem?
För att använda ett förenklat exempel, trädet björk är en biologisk livsform
och den består av
bl a energi från vår sol som lagrats i fast form och jag frigör den igen när
jag eldar upp den i min panna. Det är väldigt tydligt att biologiskt liv är
energi när jag tom kan dra nytta av den energin med min värmeanläggning.
Att biologiska livsformer är en väldigt komplex sammansättning av atomer som
agerar som levande individer med varierande medvetenhet, förändrar ju inte det
faktum att atomerna består i grund och botten av energi bundet i fast form.
Laddningen hos elektroner och protoner är väl ett bevis på inneboende
energi.
Om allt består av energi, som har sitt ursprung i big bang, bundet i olika
former av materia så tycker jag inte att det är fel att påstå att biologiska
livsformer -är- energi.
Och som bekant så tar energi alltid minsta motståndets väg, detta borde gälla
oavsett vilken form energin än befinner sig i. Men när det kommer till
biologiskt liv så verkar det inte vara fallet för att, som Bogomil sa,
biologiska livsformer är en energiineffektiv företeelse. Biologiskt liv kräver
ett aktivt arbete för att upprätthållas. Minsta motståndets väg för den energi
som våra biosfär inehåller i sina livsformer borde vara att allt liv omedelbart
dör och energin frigörs genom sönderfall. Eller rättare sagt, energi i form av
biologiskt liv borde inte ens finnas där. Biologiska livsformer bromsar energins
flöde genom att lagra den likt batterier, energin hade fått mindre motstånd utan
liv.
Och även livets spontana uppkomst ter sig, i mina ögon, orimlig om energi
alltid tar minsta motståndets väg. Det bör väl ha behövts ett arbete för att liv
ska ha uppstått, eftersom det krävs arbete för att upprätthållas? Att liv aldrig
uppstod borde då vara en väg med mindre motstånd än motsatsen. Med risk för
ilskna påhopp så påstår jag att det är här jag ser ett visst behov av en yttre
omständighet, påtryckning eller kanske vilja som tvingar energin att ta en väg
som inte stämmer överens med minsta motstånd. Men det kan också vara en helt
logisk omständighet enligt vetenskapen som jag inte har förstått eller
uppfattat. Eller ens är upptäckt än.
Uppkomsten av biologiskt liv verkar vara ett exempel på att energin tog en
väg som bjöd större motstånd än det minsta som jag påstår skulle vara att
planeten Jorden bara är en långsamt svalnande stenklump i rymden. Det är detta
jag inte får ihop.
Jag tycker att jag framför en rimlig frågeställning här. Du verkar mest
intresserad av att på skeptikervis stärka ditt ego genom att påvisa andras
brister, genom att peka på deras felaktiga resonemang. Jag tvivlar ju på att du
bryr dig om flashbacks kunskap på riktigt, men du känner dig lite bättre när du
får peka på andras brister.
Jag försöker ärligt förstå den vetenskapliga modellen för livets uppkomst. Om
jag ska sluta tro på människans andliga aspekter så måste vetenskapen fylla ut
det utrymmet. Och jag är inte rädd för att pröva mina nuvarande uppfattningar,
och inte sen att överge dem om de visar sig felaktiga. Men jag är inte helt nöjd
än.
Du levererar inte mycket utöver en förmåga att plocka isär teistiska
verklighetuppfattningar. Inte så imponerande. Bogomil hade lite bättre
inställning.
Får jag då fråga : hur skulle du vilja sammanföra din förklaring om biologiskt liv, till att med det du beskrev, att utgöra inte bara människa i fysisk och mental skepnad, utan också med "själslig beståndsdel"
Själsbegreppet är som du vet, en religiöst skapad term eller ges betydelse utifrån religiös livssyn.. eller att man har en existentiell livssyn, där man tror att själen är så gott som frikopplad -- kan/vill du förklara det ?
__________________
Senast redigerad av BlackJewel 2013-11-17 kl. 19:40.
Senast redigerad av BlackJewel 2013-11-17 kl. 19:40.