Finns själen?

Inte "VI" ..... du kanske ..... för din TRO om detta är av natur en TRO, som du kan applicera på dig själv om du vill, vilket är något annat än att påstå att den är en allmän sanning.

Är det ens lönt att be om bevisen för detta påstående?

Absolut inte.

Skulle jag inte förstå hur forskning går till? Ursäkta, men det är helt fel; jag är doktorand och sysslar alltså med forskning, och har publicerat vetenskapliga artiklar. Dock är mitt område fysik, inte hjärnvetenskap. Är du forskare inom
Som sagt, jag förstår forskning, det är vad du skriver och menar som är oförståerligt, rörigt och inte verkar relevant till vad jag pratar om. Det du skriver om den "mänskliga faktorn" och irrationalitet har ingenting att göra med ideen om en hjärn-simulering; att du inte förstår det pekar på att du inte vet vad du pratar om.

Det jag pratar om är inte en hög-nivå simulering av hur vi tänker eller något sånt, utan en simulering på individuell neuron-nivå (eller kanske t.om. molekyl-nivå). I så fall behöver man "bara" veta hur vi simulerar varje neuron, samt hur de hänger ihop; och ur denna simulering ska sen allting annat uppstå. Så frågor om simulering av irrationalitet eller "mänskliga faktorn" är totalt irrelevant, ideen är ju att allt sådant uppstår från hur neuronerna beter sig. Detta är ju exakt hur hjärnan funkar (om man nu inte tror på någon konstig dualism/själ).

Ja men då så, du har fysik som område vilket verkar kollidera med mitt område : neurologi.

Jag är inte doktorand men har under åratal följt forskningsprojekt inom experimentell neurologim, att jag vet vad jag pratar om men att jag inte varken vill eller får sitta och lägga ut detaljer och inte ens sedr det som relevant, sett till att detta är ett ytligt forum, det bör du förstå.

Men irrationalitet i samband med neurologi, är extrem vardagsmat..

Sorry men det område jag åsyftar har definitivt med artificiell stimulans att göra, medan du har en helt annan ingång, utefter att du nu förklarat att du ser artificiell intelligens ur fysik som specialområde.

Elektroteknik och bioelektronik har förvisso beröringspunkter och biomimetik är nog inte alldeles främmande för dig ändå, du borde inte ha reagerat så kan jag tycka, men förstår nu varför.

Men om du läste mitt inlägg idag.. i tråden.. så kan du se att det du berörde handlar om skapande av nya datormodeller, dock.. kan man applicera och forska artificiell intelligens inom neuroscience också, där neurobiologi som är en helöt annan specialitet står i fokus, dock skiljer sig biologerfrån fysiker avsevärt inom detta område, man har helt olika ingångar och syften.

Detta vet jag som sagt, iom jag jobbar med medicin genom flera år. Mer om detta vill jag inte diskutera.

Naturligvis är det en hjälp för seende om man ser.

Vad du sen ser i dig är din sak.


Vilket är något helt annat än vad du påstår vi andra skulle uppleva subjektivt; i såna fall krävs det objektiva bevis om det finns olike subjektiva uppfattninger. Jag har t.ex. inte kunnit observera nån "själ" i mig.

Det finns ingen forskning (vad jag vet) som bevisar att medvetandet/jaget uppstår i hjärnan. Men spekulerar att jaget uppstår i hjärnan och därför börjar man forska där. Frågan är om de kommer att hitta några bevis att medvetandet uppstår i hjärnan, det är frågan.

Jag tror att man är samma person hela livet, från födseln till döden. Skador eller störningar i hjärnan påverkar bara hur vi tolkar verkligheten. De som har tex social fobi, tolkar verkligheten annorlunda från en vanlig människa. Hjärnan signalerar att en fara finns så fort man befinner sig i sociala sammanhang, men självaste personen kanske inte tycker det. Personen kanske säger att hen inte ska bry sig om dessa konstiga tankar. Vi och våra tankar är två separata ting.

Vi kanske pratat förbi varandra. Jag menar inte att man ska skapa en mänsklig hjärna av kött och blod. Utan jag menar att man kan simulera hjärnan i en superdator. Det gör forskarna för tillfället. Om tio år har de förhoppningsvis simulerat hela hjärnan med alla dess funktioner. Kommer de att lyckas skapa medvetandet/jaget? Jag är tveksam till det. Gör det så är jag redo att förkasta idén att människan består av en själ/medvetande och även förkasta hela teismen.

Och tills dess att bevis öht manifesterar sig, är det mycket mera konstruktivt att lära sig om logik och bevisbörda, istället för att flumma runt i halvstekta spekulationer som flaxar mellan det subjektiva och det objektiva.


Så till trots för alla observationer om det motsatta ang. folks djupa beteende-ändringer, så finns det ändå nån statisk énhet som inte ändrar sig .... för det "bara är så".

Det som definierar vårat "jag" är väl våra tankar, minnen och personlighet? Och alla dessa saker finns det exempel på att de förändras efter att folk drabbas av en hjärnskada. Dessutom förändras allt detta när vi blir äldre och upplever mer saker. Jag är inte samma person idag som när jag är 3 år gammal, så ditt prat om att vi "är samma person hela livet" tycker jag är ganska uppenbart felaktigt. Och är inte detta sammantaget ganska bra evidens för att medvetandet och jaget kommer från hjärnan?

Det är bra att du är villig att ändra dig! Ja, vi får väl vänta och se; själv tycker jag ingenting alls pekar på att mer än hjärnan behövs för att förklara vårt medvetande, och därför tror jag att vi så småningom kommer se en simulerad hjärna som är intelligen och lika medveten som oss själva. Dock tror jag mer på 20-30 år än 10, men den som lever får se.

Någon tog upp detta i en annan tråd, men det passar säkert här oxå:
http://www.dailymail.co.uk/sciencetech/article-2503370/Quantum-physics-proves-IS-afterlife-claims-scientist.html

Döden en illusion ? Skrattretande.. liv och död är förvisso sammanhörande, men vissa gränser kan man filosofera om bäst man vill och kalla det kvant hit och kvant dit, det blir bara skrattretande, den som uttalade sig så, är dessutom inte ens död, vilket ökar den komiska beståndsdelen, hen sa det på fyllan (antagligen påtänd flumteoretiker) så klart ;-

Tycker att isf en död kvantfysiker kan komma och uttala sig, den dagen.. kan jag uppbringa rejäl respekt åt sådant uttalande att se det som minsann belagt med källa, inte förr.

Allt är energi. Materia är energi bundet i fast form.
I big bangs första ögonblick fanns ingen materia, bara energi. Materia bildades som någon form av "kondensation" (i brist på bättre ord) när energin bredde ut sig och svalnade av.
Allting består av energin från big bang när det bryts ner till sina minsta beståndsdelar. Det är vad jag har lärt mig.
När biologiskt liv bryts ner i sina minsta beståndsdelar så består det också av energi. Hur skulle man annars kunna få ut energi ur livsformer genom att tex förbränna dem?
För att använda ett förenklat exempel, trädet björk är en biologisk livsform och den består av
bl a energi från vår sol som lagrats i fast form och jag frigör den igen när jag eldar upp den i min panna. Det är väldigt tydligt att biologiskt liv är energi när jag tom kan dra nytta av den energin med min värmeanläggning.
Att biologiska livsformer är en väldigt komplex sammansättning av atomer som agerar som levande individer med varierande medvetenhet, förändrar ju inte det faktum att atomerna består i grund och botten av energi bundet i fast form. Laddningen hos elektroner och protoner är väl ett bevis på inneboende energi?

Om allt består av energi, som har sitt ursprung i big bang, bundet i olika former av materia så tycker jag inte att det är fel att påstå att biologiska livsformer -är- energi.
Och som bekant så tar energi alltid minsta motståndets väg, detta borde gälla oavsett vilken form energin än befinner sig i. Men när det kommer till biologiskt liv så verkar det inte vara fallet för att, som Bogomil sa, biologiska livsformer är en energiineffektiv företeelse. Biologiskt liv kräver ett aktivt arbete för att upprätthållas. Minsta motståndets väg för den energi som våra biosfär inehåller i sina livsformer borde vara att allt liv omedelbart dör och energin frigörs genom sönderfall. Eller rättare sagt, energi i form av biologiskt liv borde inte ens finnas där. Biologiska livsformer bromsar energins flöde genom att lagra den likt batterier, energin hade fått mindre motstånd utan liv.
Och även livets spontana uppkomst ter sig, i mina ögon, orimlig om energi alltid tar minsta motståndets väg. Det bör väl ha behövts krävts arbete för att liv ska ha uppstått, eftersom det krävs arbete för att upprätthållas? Att liv aldrig uppstod borde då vara en väg med mindre motstånd än motsatsen. Med risk för ilskna påhopp vill jag påstå att det är här jag ser ett visst behov av en yttre omständighet, påtryckning eller kanske vilja som tvingar energin att ta en väg som inte stämmer överens med minsta motstånd. Men det kan också vara en helt logisk omständighet enligt vetenskapen som jag inte har förstått eller uppfattat. Eller ens är upptäckt än.
Uppkomsten av biologiskt liv verkar vara ett exempel på att energin tog en väg som bjöd större motstånd än det minsta som jag påstår skulle vara att planeten Jorden bara är en långsamt svalnande stenklump i rymden. Det är detta jag inte får ihop.

Jag tycker att jag framför en rimlig frågeställning här. Du verkar mest intresserad av att på skeptikervis stärka ditt ego genom att påvisa andras brister, genom att peka på deras felaktiga resonemang. Jag tvivlar ju på att du bryr dig om flashbacks kunskap på riktigt, men du känner dig lite bättre när du får peka på andras brister.
Jag försöker ärligt förstå den vetenskapliga modellen för livets uppkomst. Om jag ska sluta tro på människans andliga aspekter så måste vetenskapen fylla ut det utrymmet. Och jag är inte rädd för att pröva mina nuvarande uppfattningar, och inte sen att överge dem om de visar sig felaktiga. Men jag är inte helt nöjd än.
Du levererar inte mycket utöver en förmåga att plocka isär teistiska verklighetuppfattningar. Inte så imponerande. Bogomil hade lite bättre inställning.