Finns själen?

Jag tror på att jag har en själ, ja.

jag har ingen själ , men är en trevlig prick ändå

Beror på hur viktig sanningen är för dig. Man kan ju inte bara tro vad man vill; antingen så har vi en själ eller inte. Såvitt jag vet finns inga bevis för att vi har en, och då bör man åtminstone vänta med att försöka förklara något vi inte vet än med sådana saker. Med andra ord anser jag att man bör ha ett öppet sinne och vill man påstå något så ja, då ska man faktiskt ha goda skäl/bevis för det.

För mig är det ganska uppenbart att våra känslor och tankar är produkter av vår biologiska hjärna. Vet man t ex. vilken del av hjärnan som har hand om luktsinnet sitter och man vore lite dum och skadade den - vad händer? Jo, vi får ett sämre luktsinne eller kanske förlorar den helt.

Det finns ju två optioner att rikta sin tro till här;
Antingen så skapar hjärnan medvetandet
Eller så är hjärnan ett instrument för medvetandet

Mina egna upplevelser har fört mig till insikt om det senare. Så för mig är det uppenbart att hjärnan finns till som ett instrument för att hantera tankar och känslor som uppstår från medvetandet - till kroppen.
En skadad hjärna ger ett "skadat" perspektiv av omgivningen. Medvetenhet och liv är dock svårare att koppla bort så länge varelsen inte har ramlat av pinnen.

Medvetande utgör vad vi kallar Liv.
Tankar i samband med känslor uppfinner jag-känsla vilket kan utmynna till en själ-känsla.

När ingenting är medvetet - vad finns då?
Allting kan lika gärna vara Din dröm (du som läser ju nu)
Det är bara att välja och vraka mellan diverse perspektiv på liv, själ osv.

Men vill man ha sanning kan man börja med att besöka den enda platsen du verkligen kan lita på är verklig - ditt eget varande.

Självklart.

Apor har inga själar, de är bara apor.

Vad sägs om att börja med en enda observation som faktiskt stödjer påståendet?

Det finns inte ett enda "bevis" för att vi INTE skulle ha en själ heller så...
Jag är helt övertygad om att vi är mer än den kropp vi lever i och hjärnan vi tänker med.
Våra fem sinnen sitter i hjärnan det förnekar jag inte men mitt liv, min livslust och min personlighet är själen. Själen är som en aura utanför vår kropp gjord av...energi??? Har väldigt svårt att tänka mig att det skulle vara kemiska reaktioner i hjärnan som gör att vi kan älska någon och som dessutom älskar en tillbaka. Vi är ihopkopplade på ett högre stadie hur skulle man annars kunna förklara att man kan känna någons närvaro utan att man ser någon, man kan tänka samma tanke som någon annan precis samtidigt?
Människor har i alla tider påstått sig sett och pratat både "spöken" "aliens" och "Gud" men det finns inga vetenskapliga "bevis" för att detta skulle vara sant lika lite som det finns "bevis" på att det inte skulle stämma. Folk i allmänhet är rädda för allt som är annorlunda och då är det lättare att säga att de är konstiga, knäppa eller rent av galna. Jag tror att det är precis tvärtom, att det är folk i allmänhet som är galna som inte tror att det kan finnas något högre än oss själva.
Den som dör får se

Inga bevis mot själens existens?

För det första behövs det inga bevis, bevisbördan ligger på den som påstår att det finns en själ.

För det andra finns det massvis med forskning på hjärnan som visar att varje del av din personlighet/minne/förmåga kan skadas genom en fysisk åverkan på hjärnan. Allt vi vet inom området tyder på att vårt medvetande är en ren produkt av vår fysiska hjärna.

Detta bevisar såklart inte till 100 % att det inte finns nån själ, men vad kan man förvänta sig när själens existens är icke-falsifierbar? Om du sen vill tro på något icke-falsifierbart utan någonting som talar för det över huvud taget, så varsågod.

Nu när jag ändå har dig här: Har djur en själ också?

Frågan löd "tror du att vi har en själ" det tror jag och behöver därför inte bevis för det. Det är min känsla och min tro helt enkelt. Utan min själ skulle jag vara som någon skrev innan, en "biologisk robot" och det känner jag mig absolut inte som.

Om djur har en själ? hmm har ärligt talat inte funderat på det men det verkar rimligt att om vi människor har det så allt levande det. Ingen varelse är väl helt lik den andre rent personligt...eller?

Jag är föga insatt i ämnet så jag ska inte sitta här och säga att det är så men jag tror (och hoppas) att det är så.
Jag skulle känna mig jävligt ihålig och meningslös om det visar sig att jag har fel.

Man behöver självklart inte bevis för att tro på någonting. Det är ett fritt land som man brukar säga.

Men om man bryr sig om huruvida det man tror är sant eller inte, eller vill att ens åsikt ska bli tagen på allvar så krävs det att man kan backa upp det med något mer än att "det känns så". Men det är olika hur man prioriterar saker i livet.

Jag förstår också att vissa har problem med "biologisk robot"-tänket och att livet skulle bli tomt om det fysiska universum är all som finns.
För min del är det precis tvärtom, ju mer jag vet om min omvärld desto mer delaktig i den känner jag mig. Jag trivs t ex jättebra med åsikten att den fria viljan enbart är en illusion i vår fysiska hjärna. Du är inte mer robot än du gör dig, kanske man kan säga?


Det borde vara den första frågan man ställer sig i samma stund som man börjar tro på att människor har det. Har bakterier en själ förresten?

Det bästa med den här sortens frågeställning är att det inte finns något rätt eller fel...än, utan allt handlar om teori och tro.
Jag bryr mig ärligt talat inte ett skit om folk delar min uppfattning eller inte utan är nöjd sålänge jag får ha min tro och det inte kommer en massa folk som ska överbevisa mig när det inte går att bevisa varken det ena eller det andra. Nu lät det som om jag tog illa vid mig av din frågeställning och det är absolut inte min mening
För mig har det alltid varit en självklarhet att man har en själ och därför inte funderat så mycket på huruvida djur och andra levande organismer har det eller ej.

Om bakterier har en själ har jag helt seriöst inte den blekaste jävla aning om. Jag kan mycket lite om biologi och vet knappt hur bakterier uppstår
Men för att leka med tanken så skulle jag nog svara nej då det inte känns som om en bakterie har något "liv / personlighet".

Min slutsats är att har man en personlighet så har man en själ men å andra sidan...vad vet jag?

Jag blir bara lite förvånad, jag som person skulle aldrig nånsin kunna tro något sådant utan anledning. Men alla är vi olika

Sen tycker jag inte att du gör bevisläget riktigt rättvisa, men den pucken släpper jag för stunden iaf.


Det var precis det här jag ville komma till, för nu kan jag illustrera hur knäppt det kan bli när man bara antar själar existerar:

1. Evolutionen har ju utvecklat de olika livsformerna gradvis och långsamt. Och vi vet att evolutionen är sann. En bra illustration: Om du radade upp din direkta ättlingar på ett led från dina föräldrar till de första bakterierna så skulle du ingenstans i ledet kunna titta på en livsform och den livsformens "föräldrar" och se någon särskilt märkbar skillnad i konstruktion.

2. Du tror att bakterier inte har själar, men att människor har det. Var du sen drar gränsen för personlighet med själ är mindre viktigt.

3. Evolutionen i sig är knappast kapabel att få fram och utveckla immateriella saker som själar. Om någon har en själ så måste den ha tillkommit utifrån, sannolikt av någon övernaturlig varelse.

4. Vilken individ i ledet fick den första själen? Varför inte dess föräldrar som är precis likadana? Eller farföräldrarna? Ska vi på allvar tro att nån form av övernaturlig varelse övervakade evolutionen under miljarder år och till slut sa "Han/hon där ska få den första själen!"

Bara en sån här sak fullständigt utesluter själens existens för mig.

Nu har du fått nåt att tänka på i natt