skräckfilmsfigurer, kickers, krigsoffer som utan terapi vandrar runt bland otraumatiserade och intet ont anande människor, samt psykiskt sjuka knarkare som nekats behandling.
Ovanstående figurer har jag alltså alltid haft fobi för.
Tills jag helt nyligen fick veta att halva Sverige kände likadant.
Då räknas det inte längre va?