Ställ era frågor om kvantmekanik

1. Lite förenklat: enbart vissa energitillstånd är tillåtna för elektronen i ex. en väteatom. Elektronen kan hoppa mellan dessa tillstånd genom att ta emot eller skicka ut energikvanta. Det finns dock inga tillåtna tillstånd för elektronen där dess medelavstånd till kärnan är närmare än vad det är i det lägsta energitillståndet. Notera dock att elektronen i sitt lägsta tillstånd har en viss sannolikhet att befinna sig i kärnan. Detta förklarar exempelvis att instabila kärnor ibland "fångar" in en elektron och ombildar en proton till en neutron. I klassisk teori kan elektronen skicka ut godtyckligt små energimängder och det finns ett kontinuum av tillstånd där elektronen är närmare och närmare kärnan.

2. Beräkningsmässigt skulle jag säga att den är helt duglig men kanske är den inte tillfredsställande ur ett grundfysikaliskt perspektiv. I grundläggande fysikkurser spenderar man nog inte så mycket tid överhuvudtaget på dessa frågor. En grundligare förståelse för kvantmekanikens tolkning kanske kan ge nya idéer om den teori som ska "förena" kvantmekanik och allmän relativitetsteori. På wikipedia finns mycket att läsa i ämnet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Interpretations_of_quantum_mechanics

Intressant citat:

a poll mentioned in "The Physics of Immortality" (published in 1994), of 72 "leading cosmologists and other quantum field theorists" found that 58% supported the many-worlds interpretation, including Stephen Hawking and Nobel laureates Murray Gell-Mann and Richard Feynman.

Ok så en elektron kan altså inte sända ut sitt sista energi tillstånd och falla in i kärnan eftersom att det inte finns några lägre energi banor. Hur löser detta problemet med svartkroppsstrålning?

Den används i sin moderna tappning, "förenliga historier" (eller vad det nu kan tänkas heta på svenska) http://en.wikipedia.org/wiki/Consistent_histories. Man tar alltså hänsyn till alla möjliga "historier" som kan leda fram till de observationer som görs. Vågfunktionskollaps används inte nu för tiden.

[/b]


Nån med större insikt än jag får gärna förklara varför "många världar tolkningen" går hem hos så stora fysiker som Hawking och Feynman. För mig ter den sig som fullständigt sinnessjuk, att månen är gjord av grönmögelost är ju troligare

Har sett tex BBC - Parallel.Worlds.Parallel.Lives som handlar om Hugh Everetts son som åker runt bland fysiker och försöker förstå vad farsan egentligen menade. Här hyllas Everett som den nye Einstein och om 50 år kommer vi förstå hur fantastisk hans ide var

Har jag inte missuppfattat det hela så går teorin ut på detta.Ta tex en ensam väteatom, då har elektronen ingen given plats eller hastighet utan den får det vid en observation, alltså den interagerar med sin omgivning. Hur stor chans att elektronen befinner sig på en speciell plats bestäms av en sannolikhets funktion.

Vi gör en mätning och elektronen har ett läge.

Vad händer med alla andra positioner som elektronen kunde haft?
Tja nu säger många världar teorin att Universum splittas upp och alla möjliga lägen hos elektronen realiseras.

Inte bara ett utan oändligt många universum skapas

När jag gör en mätning på ett kvantsystem skapas ett nytt universum, jag lyckas göra en perfekt kopia av vårt universum som skiljer sig med positionen hos en enda elementarpartikel

Vart alla dessa universum är tänkt att skapas eller hur man kan göra detta utan att den krävs energi ja det är ju ett par av alla frågor man har


Hur kan nån i hela världen tror på detta?

Fanns det inget barn på Everetts tid som kunde sagt, men han har ju inga kläder på sig

protector: Detsamma kan sägas om kvantmekaniken som helhet, inte sant? Hur kan en elektron ta två (eller oändligt många) vägar på samma gång trots att det är en punktpartikel (när vi observerar den)? Precis som en elektrons tillstånd kan vara en superposition av flera tillstånd kan man tänka sig att UNIVERSUMS tillstånd är en superposition av många universums tillstånd. Eftersom dessa universum inte kan kommunicera med varandra skapar det inga scifi-problem av Tillbaka till framtiden-typen.

För att skrika att Kejsaren inte har några kläder bör du hitta logiska argument mot teorin, inte känslomässiga eller intuitiva sådana med tanke på hur anti-intuitiv och synbart konstig modern fysik är.

Men jag kan hålla med om att många världar-tolkningen beskrivs konstigt populärt. Till exempel säger protector Tja nu säger många världar teorin att Universum splittas upp och alla möjliga lägen hos elektronen realiseras. Så säger kvantmekaniken inte alls, det är ingen speciell process som sker just vid observation, och det är ingenting som skapas.

Ytterligare: Vart alla dessa universum är tänkt att skapas eller hur man kan göra detta utan att den krävs energi ja det är ju ett par av alla frågor man har. Energin bevaras så det är inget problem, men man kanska ska ta den där frågan med "plats" på allvar. Frågan är alltså hur mycket information det finns i universums vågfunktion egentligen. Svaret på detta hänger samman med holografi, strängteori och kvantgravitation, och man kan nog säga att vi inte riktigt vet..

Men varför är denna tolkning den mest betrodda?

Kvantmekaniken är antiintuitiv men försök visar ju att den stämmer.
Om man inte kunde bevisa kvantmekaniken oxå i praktiken är det väl ingen som skulle hylla Bohr heisenberg och grabbarna idag.

Man kan lägga fram teorier som bevisas långt senare, men å andra sidan kan man ju inte tro på allt heller tills det är bevisat

Bevisbördan borde ju finnas hos den som lägger fram teorin, logiska argument finns det väl hur många som helst...

Hur kan mitt jag finnas på flera olika ställen tex

Vad gäller elektronen så är jag ganska säker på att fysiker idag inte har riktig koll på vad det fundamentalt är för något. Radien hos en elektron är ju i standardmodellen lika med noll, ärligt är det åsikt oxå?

Är det inte ganska tänkbart att man om 50 år har en annan syn på vad en elektron är

Att som flera fysiker gör i den här dokumentärer hylla Everett som nåt supergeni utan en planklängd av bevis är ju bara pinsamt


Apanlapan: Tja nu säger många världar teorin att Universum splittas upp och alla möjliga lägen hos elektronen realiseras. Så säger kvantmekaniken inte alls, det är ingen speciell process som sker just vid observation, och det är ingenting som skapas.

Du får gärna rätta mig där jag har fel?
Om jag sätter upp ett kvantsystem typ ensam väteatom och gör en mätning, tvingar jag då inte fram ett(eller rättare sagt så många som platser som eletronen kan ha enligt sannolikhetsfunktionen) nytt universum som skiljer sig på bara en elementarpartikel. Och jordens måne i detta universum är inte samma måne som den i det universum jag började göra mätningen i?

Genom interaktion med dig och atomen kommer det uppstå korrelation mellan atomens tillstånd och ditt tillstånd. Det är riktigt att du "tvingar fram" en förändring hos universums vågfunktion, men det är så onödigt drastiskt att kalla detta för att nytt universum skapas. På http://en.wikipedia.org/wiki/Many_worlds_interpretation finns det ett stycke med "common objections" som kan vara värt att läsa.

Gör man simuleringar av kvantsystem kan det ibland vara så att det dyker upp "världar" som inte längre växelverkar med varandra, men det krävs ingen extra information för att lagra dessa världar. Möjligtvis kan det vara så att en simulering som innehåller superpositioner som inte interfererar (parallella universum på MWI-språk) skulle kunna implementeras mer effektivt än med en global vågfunktion.

Hur bra stämmer påståendet "Om du tror att du förstår kvantmekanik så förstår du inte kvantmekanik."? Det känns ju spontant som vilket annat naturvetenskapligt ämne som helst, bara läsa sig in på det, eller? Enda skälet till att jag inte gjort detta är att jag inte haft tid, men det kommer.

Det beror ju på vad man menar med förståelse för kvantmekanik. Fullständig förståelse för kvantmekanik vet jag inte om någon har, eftersom det dessutom finns flera möjliga tolkningar av vad ett kvantmekaniskt tillstånd egentligen är (varav en länkas nedan). Möjligen är det detta som avses med din fråga.

http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6penhamnstolkningen

Däremot kan man utmärkt väl lära sig kvantmekanik och den matematik som ligger till grund för den, precis som den mesta annan fysik man kan läsa på högskolenivå.

Feynmantrams, man kan säga samma sak om allting som är tillräckligt komplicerat. Klart du kan läsa in dig.

Stämmer det verkligen, vad avser du med växelverkan btw? Jag tänker på intrasslade partiklar vars kollaps av vågfunktion iofs. inte leder till informationsutbyte, men de råder ju en viss korrelation mellan utfallen, och på så sätt "växelverkar" med varandra. Hur kommer man från detta i modellering/simulering, leder inte införande av global vågfunktion till att denna typ av korrelation råder mellan alla partiklar (i mindre eller större utsträckning)?

Hrhrhr, signaturvirke.