2009-03-26, 09:23
  #445
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av evolute
När du detekterar den så kommer elektronen bara finnas på en plats men sannolikheten för att den ska finnas på en viss plats fås genom att summera (på ett visst sätt) över alla möjliga vägar elektronen kan ta för att hamna där. Det är detta som ger upphov till interferensfenomenen.

Förekomsten av spalter i en skärm, påverkar inte den träffbilden även på denna främre skärm?
Citera
2009-03-31, 15:40
  #446
Medlem
Jag har en röd laserpekare, hur smala skall spalterna vara och hur brett mellan dem för att man skall få ett vågmönster?
Citera
2009-03-31, 18:01
  #447
Medlem
Glöm det

- Jag hittade en beskrivning: http://www.kunskapsnavet.se/GymInt/fysik/java/uu/young/young.html

Under "Egna experiment".
Citera
2009-04-06, 20:14
  #448
Medlem
Här var det!

Citat:
Ursprungligen postat av evolute
...
Nu är man framme vid den punkt där vi "översätter" till en representation i koordinatrepresentation. Då utgår vi från vår hermitiska operator och ser hur den kan representeras när våra bastillstånd är egentillstånden för positionsoperatorn eller vågfunktioner.

Tycker man detta är krångligt kan man strunta i en koordinatrepresentation och arbeta i rörelsemängdsrepresentationen där tillstånden är egentillstånd för rörelsemängdsoperatorn. Då blir det istället positionsoperatorn som blir "krånglig", Q = i*hbar*∂/∂p (i en dimension).

Hur kommer man över från koordinatrepresentation till rörelsemängdsrepresentation?

Hur får man fram positionsoperatorn , Q = i*hbar*∂/∂p?
Citera
2009-04-06, 21:06
  #449
Medlem
Dr. Wilys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av GaussBonnet
Hur kommer man över från koordinatrepresentation till rörelsemängdsrepresentation?
Genom att Fouriertransformera. Vågfunktionen i rörelsemängdsrummet är Fouriertransformen av vågfunktionen i positionsrummet sånär som på en faktor h-bar.

Ψ'(p,t) = 1/√(2π·hbar)·∫ e^(-ipx/hbar)·Ψ(x,t)dx

Citat:
Ursprungligen postat av GaussBonnet
Hur får man fram positionsoperatorn , Q = i*hbar*∂/∂p?
Väntevärdet på rörelsemängden är:

<p> = m·d<x>/dt

<x> är väntevärdet hos positionen och ges av:

<x> = ∫x·|Ψ(x,t)|²dx

Genom att utnyttja Schrödingerekvationen:

∂Ψ/∂t = i·hbar/2m·∂Ψ²/∂x² - i/h·V·Ψ

får man

d<x>/dt = ∫x·∂/∂t|Ψ|²dx = i·hbar/2m·∫∂/∂x(Ψ*∂Ψ/∂x - ∂Ψ*/∂xΨ)dx

vilket genom partiell integration 2 ggr. kan skrivas som:

d<x>/dt = - i·hbar/m·∫Ψ*∂Ψ/∂xdx

Genom lite ommöblering kan man identifiera p-operatorn:

<p> = - i·hbar·∫Ψ*∂Ψ/∂xdx = ∫Ψ*(hbar/i·∂/∂x)Ψdx

Notera att "*" betyder komplex konjugering här ovanför. Vanlig multiplikation har jag betecknat med "·"

Edit:
Ojdå, det var ju faktiskt positionsoperatorn i·hbar·∂/∂p du frågade efter! Nå, i grund och botten är den bara en Fouriertransform bort, så...
Se även:
http://en.wikipedia.org/wiki/Momentum_operator
__________________
Senast redigerad av Dr. Wily 2009-04-06 kl. 21:25.
Citera
2009-04-06, 21:19
  #450
Medlem
evolutes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av GaussBonnet
Hur kommer man över från koordinatrepresentation till rörelsemängdsrepresentation?

Hur får man fram positionsoperatorn , Q = i*hbar*∂/∂p?

1. Koordinatrepresentationen av en tillståndsvektor |Ψ> ges av expansionskoefficienten Ψ(x) = <x|Ψ> - den så kallade vågfunktionen.

2. Rörelsemängdsrepresentationen av en tillståndsvektor |Ψ> ges av expansionskoefficienten <p|Ψ>. För att beräkna denna koefficient beräknar vi först inre produkten mellan egenvektorerna för rörelsemängden och de för positionen och sedan använder vi det klassiska tricket (som följer av att egenvektorerna bildar en komplett ortonormal bas) att introducera enhetsoperatorn I = ∫d³x|x><x|. Vi har ett ortonormalitetsvillkor <p|p'> = δ(p-p').

Egenvärdena för operattorn P är p = hbar*k. Den inre produkten nämnd ovan beräknas genom att betrakta rörelsemängsoperatorns effekt
P<x|p> = <x|P|p> = hbar*k<x|p>
vilket är en diffekvation med den allmänna lösningen
<x|p> = c(k)exp(ik*x)
och används ortonormalitetsvillkoret fås (här används tricket)
δ(hbar*k-hbar*k') = <hbar*k|I|hbar*k'>=∫<hbar*k|x> <x|hbar*k'>d³x = conj(c(k))*c(k')(2π)³δ(k-k')
så att c(k) = (2π*hbar)^(-3/2) (det sista fås av att integrera över alla k på båda sidor).

Rörelsemängdsrepresentationen av tillståndsvektorn är (här används tricket)
<hbar*k|Ψ> = <hbar*k|I|Ψ> = ∫<hbar*k|x><x|Ψ>d³x = (2π*hbar)^(-3/2)∫exp(-ik*x)ψ(x)d³x = hbar^(-3/2)Φ(k)
där Φ(k) är Fouriertransformen av ψ(x).

3. En operators verkan på en "vågfunktion" ges av dess verkan på expansionskoefficienteran som ger "vågfunktionen" och vi har således
Qa(hbar^(-3/2)Φ(k))=Qa<hbar*k|Ψ> = <hbar*k|Qa|Ψ> = (2π*hbar)^(-3/2)∫exp(-ik*x)xaψ(x)d³x = i*hbar^(-3/2)∂Φ/∂ka
så att positionsoperatorn blir
Qa = i*∂/∂ka = i*hbar*∂/∂ka.
__________________
Senast redigerad av evolute 2009-04-06 kl. 21:32.
Citera
2009-04-07, 19:34
  #451
Medlem
expanders avatar
Citat:
Ursprungligen postat av evolute
Hur behandlar man kvantmekaniska mångpartikelsystem på ett effektiv sätt? Att göra det "exakt" tar alldeles för mycket datorkraft. Vi kan inte ens lösa ex. heliumatomens ekvationer exakt och det är den "näst enklaste" atomen.

Lite sen quote kanske men TS är ju aktiv i tråden fortfarande så why not?
Hur som helst, du påstår att vi inte har ekvationer för helium som är den näst enklaste atomen.
Då är min fråga om vi har det för väte?
Isåfall vad användes för datorkraft för att beräkna det?
Citera
2009-04-07, 20:08
  #452
Medlem
evolutes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av expander
Lite sen quote kanske men TS är ju aktiv i tråden fortfarande så why not?
Hur som helst, du påstår att vi inte har ekvationer för helium som är den näst enklaste atomen.
Då är min fråga om vi har det för väte?
Isåfall vad användes för datorkraft för att beräkna det?

Låt mig först förklara vad jag menade.

Om vi antar att vi försummar alla effekter i en atom förutom Coulombväxelverkan mellan en stillastående punktformig partikel med laddning Ze och elektroner med laddning -e, samt mellan elektronerna, så kan vi bara lösa detta system analytiskt för Z = 1, alltså för väte. Lägger vi sedan till effekter av att kärnan rör sig, av elektronernas spinn, etc så kan vi inte ens lösa problemet analytiskt för väte utan tar till approximationsmetoder (perturbationsteori).

För helium kan vi alltså inte ens lösa den enklaste modellen för atomen analytiskt utan vi får ta växelverkan mellan elektronerna som en perturbation. Min poäng var inte att det är extremt svårt att numeriskt beräkna egenskaperna för helium och väte utan att vi inte kan göra det analytiskt.
Citera
2009-04-07, 21:58
  #453
Medlem
expanders avatar
Citat:
Ursprungligen postat av evolute
Låt mig först förklara vad jag menade.

Om vi antar att vi försummar alla effekter i en atom förutom Coulombväxelverkan mellan en stillastående punktformig partikel med laddning Ze och elektroner med laddning -e, samt mellan elektronerna, så kan vi bara lösa detta system analytiskt för Z = 1, alltså för väte. Lägger vi sedan till effekter av att kärnan rör sig, av elektronernas spinn, etc så kan vi inte ens lösa problemet analytiskt för väte utan tar till approximationsmetoder (perturbationsteori).

För helium kan vi alltså inte ens lösa den enklaste modellen för atomen analytiskt utan vi får ta växelverkan mellan elektronerna som en perturbation. Min poäng var inte att det är extremt svårt att numeriskt beräkna egenskaperna för helium och väte utan att vi inte kan göra det analytiskt.

Okej så man kan säga att med väte har vi hittat nyckeln som öppnar dörren till biblioteket ungefär, medans vi hos helium står vid dörren men saknar nykeln.
Citera
2009-04-12, 14:11
  #454
Medlem
JockeMedKniven-s avatar
Vad är en sträng uppbyggd av? Om det minsta som finns är en sträng, då kan inte den vara uppbyggd av något eller?
Citera
2009-04-12, 14:58
  #455
Bannlyst
evolute, törs man fråga om vad du har för utbildning samt vad du jobbar med?
Eftersom du verkar kunna mycket inom ämnet, så gissar jag säkert på att du är fysik/matte lärare?
Citera
2009-04-12, 21:54
  #456
Medlem
sheridans avatar
Citat:
Ursprungligen postat av JockeMedKniven-
Vad är en sträng uppbyggd av? Om det minsta som finns är en sträng, då kan inte den vara uppbyggd av något eller?

Detta är en underbar fråga, men är inte detta bara en fortsättning på partikelbegreppet? Du kan ställa precis samma fråga om partiklar. Vad är egentligen en elektron eller en kvark. De generaliserade membranen, (p-branes), är väl en fortsättning på strängteorin så man kan ju uppenbarligen undra vad de är egentligen.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in