Ställ era frågor om kvantmekanik

Det borde du väl ha sett om du såg spegelexperimentet. Eller gjorde du inte det.

I min mest välvilliga tolkning ser jag dr quantum som en introduktion för folk som ska ta sina första steg in i kvantmekaniken, ungefär som att små barn får börja med att räkna enbart med positiva tal (något som leder till märkliga beslut som att 4 minus 7 är 0). Man märker det på en gång i videon du länkar till, när han säger att partiklar är små bollar. Då snackar vi alltså en världsbild som användes före 1900-talet. Det är som att nån skulle göra en animering idag om eld och utgå från att saker brinner på grund av flogiston.

I vilket fall, delayed choice quantum eraser beskrivs väl i artikeln jag länkade. Förstår inte varför folk väljer att fortsätta vara förvirrade när det finns ett bättre alternativ?

Tar med slutsatsen från artikeln:

Again, the years-later D₂ detections do not retro-cause anything at D₁, e.g., do not ”erase which-way information” years after the D₁ hits are recorded (in spite of the ”delayed erasure” talk). They only pick (via the coincidence counter) one or the other interference pattern out of the years-earlier mush of hits at D₁.

”We must conclude, therefore, that the loss of distinguishability is but a side effect, and that the essential feature of quantum erasure is the post-selection of subensembles with maximal fringe visibility.” [citat från annan artikel]

Det finns sådant man aldrig fattar hur mycket än man läser på, funderar och frågar. Troligen för en felinlärning ligger i botten och spökar.

Plasma Plasma är inte ett ämne utan ett till stånd
1. Är atomkärnan helt intakt och så fort Elektronerna förlorar sin egergi återskapas ursprung matrialet?
2. Fotonerna som skapar ljuset, var får de sin massa/energi ifrån?
3. Vid övergång från plasma till gas bör det vara ett underskott av elektroner. Förändrar detta matrialegenskaperna?

Einstein fick nobelpris för den fotoelektriska effekten. Ljus kan manifestera sig både som ett partikelfenomen och som vågrörelse. Detta är ett faktum och man har inte kunnat motbevisa detta oavsett "hur mycket vatten det runnit under broarna" för det Man kom fram till detta genom att emittera en yta då man drog slutsatsen att ljus består av kvanta, energibitar och samtidigt kunde ljuset uppvisa vågegenskaper. Detta illustreras i den animerade filmen(dubbelspalt, fördröjtval) likaväl som det gjorts eh "animerade" filmer av relativitetsteorin som inte är ett dugg felaktiga för det. Du inbillar dig att det är mer "seriöst" för att du länkar till text men jag genomskådar det. Jag vet vad kvantmekanik handlar mer än du tror och vet att man har inte lyckats knäcka gåtorna med EPR paradoxen, fördröjtval experiment, våg/parikeldualitet m.m.

EPR-paradoxen säger att den klassiska fysikens determinism är oförenlig med den klassiska fysikens lokalitet, med andra ord kan den klassiska fysiken, inklusive relativitetsteorin, inte förklara fenomenet. Samma sak med de andra fenomenen du räknar upp. Gemensamt för dessa fenomen är att de förutsågs av kvantmekaniken redan innan man experimentellt kunde bekräfta dem.

Paradoxer och gåtor uppstår när man försöker förklara fenomen med felaktiga teorier. Vad är det du argumenterar för?

Nu börjar det bli riktigt komplicerat.
Dessutom med EPR paradoxen.
Det svartnar för ögonen, som Blandaren skrev.

Gonatt!

Det faktum att ljus uppvisar både vågegenskaper och partikelegenskaper bör ses som ett uppenbart "bevis" för att det varken är partiklar eller vågor. I modern fysik ser man oftast partiklar som kvantiseringar av ett motsvarande "partikelfält;" du har säkert hört talas om fältkvanta.

Jag har ingenting emot vilket medium (bild, text eller ljud) som används, utan vad man använder det till.

"The greatest obstacle to discovery is not ignorance, it is the illusion of knowledge."

Normalt förblir atomkärnan densamma så att samma grundämne återbildas om man sänker temperaturen. Om man höjer temperatur och tryck tillräckligt kan man dock få fusion som förändrar atomkärnan.
Fotonerna är ljus, och var de får sin energi ifrån beror på var de skapas.
Elektronerna försvinner inte i ett plasma, de slits loss från enstaka atomer och rör sig fritt men ett plasma är laddningsneutralt så det uppstår inget underskott av elektroner om man kyler plasmat. Kanske att en liten mängd elektroner försvinner och då blir det som ämnet laddats upp med statisk elektricitet.

Paradoxer och gåtor kan bero på att man har grundläggande fel/förutsättande om naturåskådningen, därav uppstår just "gåtorna". Och visst, kvantmekaniken har teoretiskt först förutsett sedan har experimenten rent fysiskt bekräftat det, jag har inte påstått något annat. Bells olikhet, Alain Aspect 1982 är ett exempel.

När elektroner exciteras och deexciteras sänds fotoner ut motsvarande energigapet mellan tillstånden. Det är en spridning på tillstånden, men samma problem borde uppstå oavsett. Exakt när sänds dessa fotoner egentligen ut? Är det så att fotonen stegvis tillförs energi eller är det ett kvanta med energi som är hela fotonen som sänds ut direkt?

Jag tänker att om fotonen sänds ut precis innan deexcitationen, kommer elektronen att ha lägre energi än det tillstånd den befinner sig i. Om energin motsvarande fotonen sänds ut längs banan när elektronen deexciteras, hur ska man då se på fotoner som energikvanta? Tydligen kan då en och samma foton ha olika mycket energi mellan det exciterade och det deexciterade tillståndet innan den slutligen sänds ut när deexcitationen är genomförd. Det rimmar inte så väl med hur man talar om energi i bestämda storlekar. Detta skulle väl innebära att elektronen skickar ut partiklar med lite energi som sedan växelverkar förlustfritt till att bli en foton. Dessutom, om det vore så att man stegvis minskade energin hos elektronen genom att sända ut små energikvanta, skulle samma problem uppstå med att elektronen stegvis har för mycket eller för lite energi i förhållande till var den befinner sig. Var den befinner sig är inte helt självklart heller om vi ser till Heisenbergs obestämbarhetsprincip. Om energin motsvarande fotonen sänds ut precis efter deexcitationen, kommer elektronen att ha för mycket energi för det tillstånd det befinner sig i tills det har sänt ut fotonen.

Vad är egentligen incitamentet för att elektronen ska deexciteras från första början mer än att "det finns plats för en elektron på ett lägre energitillstånd"?

Om det är omständligt att prata om energitillstånd som modell för att förklara detta, vad är en bättre modell?

Det är vad vi vet hela fotonen som sänds ut på en gång i en enda process. Finns det några delmoment där är det del av någon djupare teori vi inte känner till.

Känner du till hur en laser fungerar? Att en foton som passerar en exciterad atom kan stimulera den att skicka ut en exakt likadan foton. Sen är det så att vakuum enligt kvantmekaniken aldrig är helt tomt, det finns alltid "en halv foton" i varje tillstånd så man kan säga att det är denna halva foton som stimulerar atomen att deexciteras.

Sker tillståndförändringen direkt utan tidsåtgång? Om inte är väl det här med "på en gång" rätt godtyckligt?

Jadå, känner till stimulerad emission som koncept, men inte så mycket detaljer kring det. Intressant det där med "den halva fotonen", var kan jag läsa mer om det? Syftar du på grundtillståndet E=hw/2 i en harmonisk oscillator?