Ställ era frågor om kvantmekanik

Jag fattar orden som sägs, men kan inte riktigt greppa en riktig förståelse. Är det någon statistisk lag som mäter hur kvant-aktiskt/klassiskt något är där det är många valörer som spelar in och inte bara ett enkelt system där man bara ser entaglement? som jag fått beskrivningen. och tex på två elektroner i samma energinivå med komplementära spin, har de någon "quantum discord" lr har de bara änntanglade? är ett system lite entanglat om det är lite discord? Vad kan ändra ett systems discord?

På vilka avstånd fungerar kvantmekaniken?
Fungerar den enbart över "korta" avstånd eller fungerar den "överallt"?
Helt enkelt så vore jag tacksam för info om kvantmekanikens "begränsningsområden".

Kvantmekaniken funkar överallt, hela verkligheten är kvantmekanisk. För större system med många partiklar som alla växelverkar sker en process som kallas dekoherens, vilket essentligen "dödar" kvantmekaniska effekter och får systemet att bete sig enligt klassisk fysik. Så för stora, varma system så funkar det bra att beskriva det med klassisk fysik också.

Jag har en fråga som jag har funderat på. Den har göra med våg-partikel dualiteten och problemet som uppstår i experimentet när man låter ljus (fotoner) färdas genom en smal springa för att sedan skapa ett interferensmönster på en vägg bakom. Dvs när hur och varför sker vågkollapsen?
Ni som har läst lite kvantfysik känner säkert till " the measurement problem".

I och med att själva vågkollapsen sker när man (ett medvetande) faktiskt mäter så känns det som att allt i kvantuniversum ständigt är sannolikheter tills att vårt medvetande och vår medverkan tvingar någon sannolikhet att inträffa. Mao kan man säga att det är vårt medvetande och styr universum på sätt och vis.

Finns det någon etablerad förklaring till detta fenomen som talar emot denna hypotes?

Jo. Det där är en missuppfattning. Det har ingenting med medvetandet att göra enligt nästan alla tolkningar av kvantmekanik. En mätning handlar om att tvinga systemet till ett visst läge där vi kan få information från det. Vare sig vi tar den informationen och använder den eller tittar på den eller vad vi nu gör spelar ingen roll. Det är själva tvingandet av systemet som kallas mätning, men som egentligen borde kallas interaktion för det är vad det är. Systemet interagerar med mätinstrumentet och mätinstrumentet interagerar således med systemet. Båda påverkas.

Om man vill kan man försöka förklara vanliga klassiska mätexperiment på samma sätt som folk försöker blanda in medvetande i kvantmätningar. Säg att du har en termometer som är 150 grader varm och stoppar ner den i en liten skvätt vatten som är typ rumstempererat. Kommer du få ett vettigt mätvärde? Näe, det är minsann som att vattnet vet om att du mäter, och höjer sin temperatur bara därför!

Det är säkert inte helt analogt, men jag hoppas poängen är tydlig.

Jag förstår inte heller, förutom att jag tycker mig förstå en poäng här: att kvantfysikens korrelation inte är samma sak som entanglement. Det finns 'konstiga' (icke klassiska) korrelationer även där det inte handlar om kvantmekanisk sammanflätning.

Eftersom jag inte är kvantfysiker kan jag bara gissa. Min gissning är att om kvantfysikens korrelation är giltig, så är den alltid giltig. Det är inget speciellt som gör att den är 'extra mycket kvantfysik' om man har ett 'pure state' i ett experiment, jämfört med vilken situation som helst.

Vet inte om det är rätt tråd men..

Det sägs ju att supersträngar (ja, det är möjligt att dom inte ens finns) är mycket mindre än en elektron. Men hur kan det komma sig? Vad jag förstått så antas en elektron inte ha någon storlek alls?

Hur kan nåt vara mycket mindre än något obefintligt?

Albert Einsteins kända påstående "Gud kastar inte tärning" visade sig vara felaktigt. Hur gick man tillväga för att bevisa att kvantvärlden beter sig slumpmässigt?

Är det inte missvisande att påstå, att elektroner är obefintliga?

Vem säger att strängar är mindre än en elektron, tror du menar en proton. Där kan man ju kan ange ett värde på storleken. Elementarpartiklar ex elektronen har ju enligt nuvarande teori ingen storlek

Man brukar ju läsa om att elektroner är 2000 gånger lättare än protoner och neutroner (där en elektron och en proton ihop har ungefär lika stor massa som en neutron). Så hur går det ihop med att man inte kan ange värde på storleken? Visserligen är väl elektronen utsmetad runt kärnan i någon sorts sannolikhetsbana och kan finnas lite överallt men i alla böcker kan man ju läsa om vilka skillnader som finns mellan elektroner och neutroner och protoner.

Till exempel:
Neutron = 1.6749286*10-27 kg
Proton = 1.6726231*10-27 kg
Electron = 9.1093897*10-31 kg
från: http://education.jlab.org/qa/particlemass_02.html

Skillnaden i storlek mellan strängar och atomer ska ju vara helt enorm. Jag läste att om man förstorar en sträng till ett träds storlek så är atomen lika stor som vårt solsystem. Då kan man förstå att det är svårt att hitta något experiment som påvisar dessa strängar och det är väl därför det är - och kommer alltid att vara? - en matematisk idé.

För att inte tala om fotoner!! dOM ÄR JäTTesmÅ!

Det går inte ihop med någonting, för elektronen är en lurig sate som endast observeras som partikel om man önskar.