Ställ era frågor om kvantmekanik

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forsok-avslojar-ljusets-dubbelnatur

Strider inte detta mot kvantmekaniken att kolla både vågor och partiklar samtidigt?

Jag är humanist in i märgen men kom igenom boken The Elegant Universe ganska lätt tills det kom att handla om strängar. BG är duktig på att ge förklarande liknelser. Väl värd ett försök.

Italienare igen. För inte så länge sedan var det några italienare som uppmätte en fotons hastighet till överskridande ljusets. Vänta några månader så får vi se.

http://www.naturvetarna.se/Om-oss/Medlemsartiklar/Antony-Valentini-utmanar-kvantteorin/

Och här är ännu en italienare som utmanar kvantmekaniken.

Ok, enligt Heisenbergs osäkerhetsprincip så kan en elektrons position ej bestämmas om dess hastighet har bestämts och vice versa. Innebär det att man aldrig kan mäta hastigheten på en enskild elektron i en atom? Men kan man mäta farten? Och så har jag funderat på hur det ligger till med den absoluta nollpunkten och elektroners rörelse. Atomen är helt stillastående vid den absoluta nollpunkten, men elektronerna är väl inte stillastående? När är elektronerna stillastående och kan de vara stillastående utifrån ovanstående logik?

Mvh
X

I princip kan du det. Och om du vet den med nästan ingen felmarginal så har du ingen nästan oändlig felmarginal på positionen.

Ja i praktiken eftersom fart kan relateras till rörelsenergi.

Men i min världsbild, som för övrigt kan vara helt fel, så rör sig inte elektronen i atomen. För hade den rört sig hade den accelererat, och därmed strålat.

Nej inte helt stillastående.

Elektronerna rör sig inte runt kärnan som jorden rör sig runt solen.

Vacker och enkelt formel eftersökes!

Jag är äventyrsförfattare, skriver romaner främst för väcka intresse för evolutionslära, biologi och klimatproblem - men nu har jag via rödhakar och kvantbiologi råkat "trassla" in mig i kvantgravitation (tror jag).

Jag undrar om det finns någon djärv, kreativ och fantasifull hobbymatematiker därute som kan hjälpa mig att få fram en snygg formel för kopplingen mellan gravitation och elektromagnetism. Men detta menar jag självfallet inget som ska hålla i rätten vetenskapligt - det är en fiktiv äventyrsroman - men det ska liksom "se bra ut" - eller "se okej ut" om ni hajar. Vad jag förstår finns ju många likheter mellan dessa två krafter - men ingen formel som förenar dem? Ta chansen - låstas att ni är genier - hur ungefär skulle den se ut? Stjäl och låna hur mycket ni vill från Maxwell eller nåt. Helst något lika enkelt som E=mc2 ... STOR GULDSTJÄRNA FÖR ALL HJÄLP

Ni får ursäkta att jag låter ovetenskaplig - men jag är humanist och det är en saga jag skriver på, ingen avhandling. Det enda jag kan lova är - i min bok finns ingen Gud.

Kvarkar lyder under stark växelverkan där den attraherande kraften ökar med avståndet. Varför dras då inte alla kvarkar i hela universum ihop till en liten boll? Vad är det som gör att kvarkar hörande till en "lokal" proton inte attraherar kvarkar i andra protoner längre bort?

Detta om vi tänker oss en modellering med en vågfunktion som är mer global/makroskopisk och innefattar 1 kg järn, eller jorden, eller solsystemet, osv., istället för en ynka liten proton/kärna.

Du kan läsa om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Color_confinement

Kan ta ut några relevanta stycken till tråden också:
"The reasons for quark confinement are somewhat complicated; no analytic proof exists that quantum chromodynamics should be confining."

"[...] as a quark-antiquark pair separates, the gluon field forms a narrow tube (or string) of color field between them [...] Because of this behavior of the gluonic field, a strong force between the quark pair acts constantly—regardless of their distance [...]" (den ökar alltså inte med avståndet)

De partiklar som förmedlar den starka kraften är gluoner, och gluoner har color charge, så dom interagerar med varandra. Det verkar vara en del av förklaringen till att kraften beter sig lite märkligt. Så om man flyttar på kvarkarna som interagerar med varandra via gluoner så omformas även gluon-fältet eftersom gluoner interagerar med varandra. Nåt åt det hållet.

Vidare gäller det att protoner och neutroner binds samman på grund av den starka kraften, men det är en residualkraft som läcker ut från kvarkparen/grupperna. Citat från en annan wiki-artikel (http://en.wikipedia.org/wiki/Strong_interaction):
"Every quark in the universe does not attract every other quark in the above distance independent manner, since colour-confinement implies that the strong force acts without distance-diminishment only between pairs of single quarks, and that in collections of bound quarks (i.e., hadrons), the net colour-charge of the quarks cancels out, as seen from far away. Collections of quarks (hadrons) therefore appear (nearly) without colour-charge, and the strong force is therefore nearly absent between these hadrons (i.e., between baryons or mesons). However the cancellation is not quite perfect. A small residual force remains (described below) known as the residual strong force. This residual force does diminish rapidly with distance, and is thus very short-range (effectively a few femtometers)."

Lite mer generellt skulle jag föreslå att du läser Greg Egan. Han skriver 'hård sf' och spekulerar fritt och livligt om modern fysik. Det är en guldgruva om du är intresserad av skärningspunkten mellan gravitation/allmän relativitetsteori och kvantfysik.

Några favoriter:
http://en.wikipedia.org/wiki/Permutation_City
"Permutation City asks whether there is a difference between a computer simulation of a person and a "real" person. It focuses on a model of consciousness and reality, the Dust Theory, similar to the Ultimate Ensemble Mathematical Universe hypothesis proposed by Max Tegmark. It uses the assumption that human consciousness is Turing computable: that consciousness can be produced by a computer program. "
http://en.wikipedia.org/wiki/Schild%27s_Ladder
"The book derives its name from Schild's ladder, a construction in differential geometry, devised by the mathematician and physicist Alfred Schild. This novel is perhaps the hardest science fiction ever published by Egan, filled with non-trivial mathematics and theoretical physics."
http://en.wikipedia.org/wiki/Incandescence_%28novel%29
"Much of the narrative explores the effects of orbital dynamics around a high mass object and requires an understanding of Newtonian gravitation and at least a basic familiarity with general relativity and its application to black holes and neutron stars to be compelling."


Obs böckerna är mycket läsvärda och underhållande, vilket kanse inte alltid framgår av en summary på wikipedia, som:
http://en.wikipedia.org/wiki/Orthogonal_%28novel%29
"Orthogonal is a science fiction trilogy by Australian author Greg Egan taking place in a universe where, rather than three dimensions of space and one of time, there are four fundamentally identical dimensions.[1]

Technically, the space-time of the universe portrayed in the novels has a positive-definite Riemannian metric, rather than a pseudo-Riemannian metric, which is the kind that describes our own universe."

Vafan är quantum discord?

Wikipedias svar ser väl ganska bra ut
http://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_discord

Det är alltså ett mått på den där konstiga korrelationen som kvantfysik har mellan saker, och som inte kan förstås utifrån klassisk fysik. Quantum discord finns inte bara vid quantum entanglement, utan även vid andra tillstånd, t ex vid sådana där Heisenbergs obestämbarhetsrelation gäller.