Slut på snusket i lärarutbildningen!

OK, om jag förstått dig rätt håller du ändå med om att det är trevligt om ämneskunskapen finns där i botten?
För min del får en lärare gärna vara pedagogisk, bara hon/han vet att svara på elevernas frågor. Måste jag däremot välja föredrar jag en obehörig lärare med djupgående ämneskunskaper framför lärarhögskolans pedagogiska och behöriga nollor, framförallt som ingen någonsin verkligen kan visa på vad det är som pedagogen gör som är så underbart.

http://www.flashback.org/showthread.php?t=418738&page=2
I arbetsliv och studier diskuteras arbetsinsats vid olika utbildningar. Behöver jag nämna att det inte är den blivande läraren som lägger 60h/vecka på plugg?

Jag är behörig och har goda ämneskunskaper i de ämnen jag undervisar i. Om vi ska jobba med ett område jag inte är "expert" på, då läser jag in mig innan på området. Dock kan jag inte alltid svara på ALLA frågor eleverna ställer. Det kravet har jag inte på en enda lärare. (Du ska bara se vilka härliga frågor man får ibland)
Men jag instämmer i att många lärarkandidater har dåliga förkunskaper/kunskaper i sitt eget ämne. Pedagogiken är dock viktig. Du kan sitta på hur mycket kunskap som helst, kan du inte förmedla det och få andra att tänka och reflektera kring det hela är det bortkastad tid.
Så ämneskunskap är mycket viktig, tillika den pedagogiska utbildningen. Denna utbildnig skiljer sig dock, som jag uppfattat det, kraftigt åt från lärosäte till lärosäte.


Läkaren och ekonomen studerade ju enligt egen utsago mindre än lärarstudenten, eller i alla fall inte särskilt mycket mer. Det är lite konstigt att basera vad en person skrivit på ett forum och sedan applicera det på en hel grupp. Personligen tror jag definitivt att läkarstuderande lägger helt klart mest tid på studier, men det hela är ju väldigt individuellt. Vissa har lättare för sig än andra, och behöver mindre tid till att jobba med olika moment.

Min mamma är gymnasielärare (engelska, franska) av den gamla sorten, där ämneskunskaperna lästes in på universitet tillsammans med icke-lärarstudenter. Hon klagar ofta över att ämneskunskaperna hos nyanställda lärare är katastrofalt dåliga!
Jag har fördomen att den pedagogiska förmågan till stor del har med personligheten att göra. Det hjälper inte att du läst X antal poäng pedagogik på lärarhögskolan om du ändå inte är bekväm med att tala inför klassen...

Kan ni inte sluta jämföra med en polare eller er mamma har sagt om lärarutbildningen, bara för hon/han säger att det är så behöver det inte vara hela sanningen över allt i lärarutbildningen. Det blir en mycket enkel spårig diskussion om man gör så.

Pedagogiken hjälper en att utveckla sig att bli ännu mer bekvämare att tala i en grupp, men sen får man tänka att det är en viss skillnad att tala inför elever som är 7,8 9 år jämfört med vuxna.

Kära lärarstudent med behov att försvara sin utbildning,

Självklart är det relevant om min mor, med över 30 års erfarenhet som lärare, klagar över att de nyutexaminerade lärarna har alldeles för skrala ämneskunskaper.

Visst stämmer det att lärarkandidater förr läste in alla ämneskunskaper innan de började läsa pedagogiken. Sedan kan jag ju jämförelsevis säga att jag förra läsåret hade nöjet att jobba med en lärare som undervisat i samma ämnen som jag i 35 år. fantastiskt duktig, med ett erhört kunnande, mer än jag besatte. Dessa kunskaper hade han inte förskansat sig bara genom sin utbildning på 60-talet, utan genom många års undervisning, fortbildning, bokläsning och allt vad det var
Så jag tvivlar på att din mamma, med sin gedigna erfarenhet, lärde sig allt det hon kan idag bara på sin lärarutbildning. Att vara lärare innebär att man ständigt är i utveckling. Bara för att man fått sin examen är man inte helt klar, det blir man aldrig. Har man nått insikten att man alltid kan lära sig något nytt, och därmed utvecklas, då har man en mycket bra förutsättning att klara sig.
I sak håller jag till viss del med dig; kunskapsbristen hos många lärarkandidater (dock långt ifrån alla) är dålig. Vidare bör kraven på ämneskunskaperna öka mer i lärarutbildningen, kraven på examination öka m.m.



Ämneskunskaperna läses fortfarande in på universitet, tillsammans med andra studenter som nödvändigtvis inte läser till lärare. Jag läste således samtliga mina ämneskunskaper på fristående kurser som inte hade direkt att göra med lärarutbildningen. Jag tog examen för 2 år sedan och tillhör således heller inte den gamla sorten.
Jag har inte "försvarat" lärarutbildningen på alla plan med detta utlägg, jag har blott rättat ett antal ganska relevanta sakfel.

Din mamma kan inte göra en sådan genarlisering på de elever hon möter som ev handledare. Hon möter ett fåtal av alla elever som går på lärarutb. Därför är det orelevant att få höra vad din mamma anser om hela lärarutb. Dessutom kan man inte såga hela utbildningen bara utifrån vad ens mamma eller några polare sagt om utbildningen. Deras sanning beöver inte vara den rätta sanningen.

Sen kan säkert din mamma vara en tillgång som mentor för nyuteximinerade lärare.

Vad skönt att kunna komma överens om att vi är överens.

Du vinner mest på att inte argumentera mer för din sak. Tro mig.

?
Tre läkarstudenter har svarat. En (jag) uppger 35-60 h/vecka, en säger 5-6 h/vecka utöver schemalagd tid och en säger >25h/vecka. Hur får du det till mindre än lärarstudenten, 12-15 h /vecka?
Termin sju på läkarlinjen hade jag 55 timmar schemalagt i veckan. Därutöver behövde man försöka hitta en stund att läsa emellanåt också.

...är en erfaren lärares uppfattning om produkterna av den nya lärarutbildningen relevanta. Det är de erfarna som skall bedöma kandidaterna, och sedemera arbeta med dem. Således bör detta omdöme tillmätas det hgsta värde. Om de lärarkandidater som släpps till praktik i skolorna inte har med sig fundamenta i ämnena, blir därtill praktiken närmast farlig för eleverna, delvis värdelös för kandidaten och medför extra arbete för den erfarne läraren.

Ja, det håller jag med om, men om bara EN handledare säger det så behöver det inte vara relevant för hela lärarutbildning. Vilket nivå just nu på diskussionen var på, eftersom han bara relaterade till vad hans mamma sa.

En annan handledare kan säga att de har djup förståelse både i pedagogiken och ämnesdiskussionen. Vilken ska man då tror på om man för diskussionen på de sättet?