Känner mig lite träffad av vissa påståenden i den här tråden.
Ligger inne som lastbilschaffis på T2 vilket är ganska långt ifrån strid, fältvana o.s.v. Ändå reagerade jag på hur "lite" personen från S1 fått lära sig.
Såhär i halvtid känns det som att själva stridsutbildningen varit ganska tunn men ändå bra att som grund för eventuell vidareutbildning. För egen del så upplevde jag t.ex skjutningarna som ganska tråkiga och meningslösa men det är ju ändå något man måste kunna. De fysiska kraven har lyst med sin frånvaro men över lag så tror jag ändå att konditionen och styrkan i plutonen ligger en bra bit över medel för en 19-åring i dagens Sverige.
Motorutbildningen har å andra sidan varit mycket givande och på den punkten känns det som om man i "skarpt läge" kunnat göra ett riktigt bra jobb. Detta område kommer vi ju fortsätta med resten av lumpen och bli bättre på.
Att vi tillbringar en dag på en grusplan och lär oss backa med släp gör ju oss inte till "sämre" värnpliktiga än om vi istället hade marscherat denna tid eller gjort nåt annat hårt och manligt. Naturligtvis har det ju blivit en del dötid och tillfällen då man tyckt att det varit lite väl slappt men i slutändan är jag ändå hyffsat nöjd med tempot. Jag tror alltså inte att utbildningen på något sätt förfallit eller liknande.
Hmm, ganska rörigt första inlägg här men men...