Den stora tråden om seriemördare [Sammanfogad]

Nej, som Maddalo säger så dödade han dem först. Och det kan tilläggas att du får mer information om Fred West i Maddalos länk än i en encyklopedi om seriemördare.

Man kan verkligen faschineras av Freds enastående känslokyla. Han slog ihjäl, grävde ned och fortsatte sitt liv precis som vanligt, som om ingenting hade hänt, gick till jobbet, jobbade, kom hem osv. Skämtade med grannarna och ordnade barnfester! Allt med ett leende.

Ja, det är sant. I detta (och i att kropparna gömdes i huset) påminner han onekligen om John Gacy, som var en populär entrepenör, välsedd granne, politiskt intresserad (finns några foton på honom tillsammans med Jimmie Carters fruga) och som uppträdde som clown för sjuka barn.

Intressant att du nämnde John Gacy, för jag kom också att tänka på honom när jag skrev om att gräva ned sina offer.

Gacy hade för övrigt närmast hela sin husgrund igenproppad med liken av typ fjortonåriga pojkar. Han vägrade dock in i det sista erkänna att han mördat dem - men kunde i rättegången gå med på att han hade en "olaglig kyrkogård" i sitt hus om jag minns rätt

Ja, han hävdade att det var hans kollegor (som också hade tillgång till huset) som var de skyldiga. Det ligger kanske lite i det, har för mig att någon rätt påläst kriminalare menade att Gacy inte var ensam skyldig till de dryga trettio morden.

Läs förresten The Last Victim av Jason Moss om du är nyfiken på Gacy. Den och "Killer Clown" (vilken jävla titel! ) av Terry Sullivan är riktigt intressanta. Moss var en pojkspoling som fick för sig att skriva bl a till Gacy - det var inte lika kul när han märkte att Gacy levde som en kung i finkan och hade mutat vakterna för att få vara ifred med ynglingen. Lite halvläbbigt sådär när han kommer lufsande med sin blålila knubbkuk i ena näven.

Tack för tipsen! Var dock ett tag sedan jag var aktivt intresserad av detta område. Har mer vänt mig till normalpsykologin numera.

För ett tag hade jag för mig att jag skulle intervjua nån av våra sveriges seriemördare för att försöka förstå bakgrunden och personligheten, tills jag förstod att den "psykologi" som ryms i skallen på dessa är tämligen ointressant. Tror jag insåg det efter att ha läst "Hunting humans" som beskev mer sociologiska teorier till detta fenomen. Och detta på ett sätt som gjorde morden avsevärt mer begripliga än ensklilda mördares eventuella avvikelser i personligheten. De senare har nästan inget förklaringsvärde. Det går alltså inte att förutse vem som blir mördare. Profiling är med andra ord en bluff!

Efteråt kan man naturligtvis hitta en massa begrepp som "dålig barndom" och kränkningar. Men å andra sidan kan man förmodligen hitta lika mycket sånt hos säg te.x. en företagsledare. Det förklarar inget alls.

Jo, speciellt intressanta är deras idéer och bortförklaringar inte. Ändå finns det något djupt och grundläggande fel på dessa personer, något som är väl värt att forska i och fundera över.
Jag har också läst Hunting Humans med stort intresse - dock "förklarar" ju denna sociologiska modell lika lite som den psykologiska. Inte heller med hjälp av den teorin kan du förutse vem som är en seriemördare in spe. Jag vill inte kalla någondera modellerna för bluff. Profiling har åstadkommit en del praktiska resultat, till skillnad från den sociologiska - den har dock missuppfattats och fått sin betydelse uppblåst något oerhört.
Jo, och lika många överensstämmelser mellan vilken knegare som helst och en seriemördare om man lägger det sociologiska rastret över dem. Har du förresten hört intervjun där Ted Bundy - timmarna innan sin avrättning -skyller sina mord på att han hade tillgång till pornografi som yngling? Maken till självrättfärdigande och hycklande skitprat får man leta efter.

Allt är ju relativt här i världen - för själv upplever jag nog att det intrapsykiska perspektivet med profiling o dyl. blivit uppblåst. Och att det var en befrielse att se att man även kunde lägga andra perspektiv.

Nej, visst det går inte att förutsäga en killerspree, men den gör den mer begriplig från socialperspektiv. Eller... jo, du kanske har rätt: även den modellen förklarar ganska lite. Det är nog mer tillfälligheter som gör mördaren. Och att vid seriemord så har det gått över styr så att ett mord lika gärna kan bli flera. Har man väl en gång mördat finns ju ingen väg tillbaka till ett anständigt liv - så då kan man ju lika väl fortsätta.

Inom parentes kom jag att tänka på Patrisha Highsmiths romanfigur Tom Ripley som beskriver en seriemördare som ändå försöker leva ett anständigt liv. Trevlig romanserie som rekomenderas. Liksom Ira Lewin "En kyss före döden", roman från samma tid och med samma tema.

Nej, men jag har läst uttdragen som finns på CrimeLibrary som beskriver intervjun de sista timmarna (tror boken hette "The only witness" eller nåt sånt), ganska faschinerande redogörelse där han somnar till mellan utläggningarna och svaren - efter att ha intervjuats under ett stort antal timmar.

Många förklaringar har ju lämnats om Ted Bundys dåd.
-Kränkningen över att han blev dumpad av sitt livs kärlek.
-Att modern ljuger om vem fadern är och låter honom växa upp i tron att det är hennes föräldrar som är Bundys - och att hon är syster till honom. Jag tror just de sista Floridamorden utspelar sig vid samma college som modern gått vid (om jag inte missminner mig). Någon slags vedergällningshypotes alltså.
-Och den där Peeping Tom - historien. Pornografihypotesen var ju en tjusig ursäkt må jag säga! Universalvarianten då

Absolut. Den sociologiska modellen som föreslås i Hunting Humans (vet ej hur väl den togs emot) har ju den förtjänsten att den gör det begripligt varför serimördare tycks florera som flatlöss i våra dagar.
Nja, här håller jag inte med dig. Det är i grund och botten två helt olika personlighetstyper vi har att göra med. Tillfälligheten gör mördaren, visst kan man säga så, men inte seriemördaren. Inte för att denne skulle vara något slags ockult väsen, utan för att det som driver honom till att döda är väsenskilt från vad som driver den försmådde älskaren, den försupne lodaren, ghettokickern, hitmannen, ja, vad du vill.
Tack för tipsen. Har sett någon Ripleyfilm, med John Malcovich, men har inte tagit mig för att läsa böckerna ännu.
The Only Living Witness, heter den. Skriven av Stephen G Michaud. Högeligen rekommenderad för de som tittar in i tråden och inte läst den.
Ja, han var en veritabel Duracellkanin när det kom till att hitta på förklaringar och ursäkter till sina dåd. Just det där med systern som visar sig vara modern har han väl gemensamt med Jack Nicholson förresten? Så mycket för den ursäkten.

Han kom nog sanningen närmast när han sa nåt i stil med "I'm the most cold blooded son of a bitch you'll ever know".

Problemet med psykologin här, tycks det mig, är att den försöker vaska fram accceptabla förklaringar till dessa beteenden. Profilingen gör det inte - det är en pragmatisk gärningsmannajakt, mer eller mindre. Vad skulle förresten vara en acceptabel förklaring? Att han fick stryk som barn? Miljoner snorungar åker på däng med jämna mellanrum utan att bli seriemördare. Att han läste porr? Samma sak där.

I grund och botten är de driftsdrivna, själsdöda rovdjur. Man kan förstå hur de handlar, vad som får dem att handla, man kan utläsa deras motiv, men när det kommer till att verkligen förklara dem tar det stopp.

Tror det var Lars Lidbom som gjorde en sammanställning av "multiple murder" i Sverige. Och det var sannerligen få, rent procentuellt sätt jämfört med mordfrekvensen. Så det är nog ganska unikt. Men sett utifrån det så kan man förstås tänka sig att det är ganska avvikande individer - som skiljer sig från de andra tillfällighetsmördarna.

Man kan ju tänka sig förklaringar i termer av att det innebär en ganska tillfredsställande "kick" att ha makt över liv-död, att leka gud, att ge utlopp för en del av de kränkningar man själv blivit utsatt för etc.

Men sen tror jag som sagt att det finns ett slags "moraliskt" argument av typen BORTOM FÖRLÅTELSEN. Det finns bara två vägar a) den egna döden och b) fortsätta dödandet. Alla alternativ är ju borta.

De flesta av oss som av olika skäl hamnade i denna situation skulle ju välja kategori a) eller helt enkelt kaputera och erkänna. Det är ju bara för övrigt möjligt efter mord nr.1. (Det blir på något sätt väldigt konstigt att erkänna efter 10 mord - vem kan förlåta något sådant?) Men jag tänker mig att vissa individer är funtade så att dom väljer b). Och dom är sannerligen inte många!

Liten utläggning i all hast...

Intressanta tankegångar, Zodiac. Men detta moraliska vägval tror jag inte kan appliceras på speciellt många av seriemördarna, eller serievåldtäktsmännen för den delen. Det stora flertalet, ja, nästan i princip allihop, ryggar tillbaka inför skuldbördan och vägrar axla den (som vi har sett av ursäkterna tidigare i tråden). Det är bl a det som gör dem så monstruösa i allmänhetens ögon (och tacksamma för filmmakare och författare), nästan mytologiska vidunder som vampyrer eller varulvar.

Kommer att tänka på Heirens http://www.crimelibrary.com/serial_killers/predators/heirens/heirens_1.html som skrev For heavens sake catch me before I kill more. I cannot control myself på väggen efter ett mord. Ville han välja alterativ b? Förmodligen inte, eller kanske i just det ögonblick som han skrev det?

Jo, det är sant. Intressant vinkling med Heirens (fick för mig att det var Glattman).

Men ta en sån som Colin Ireland som rationellt valde ut homosexuella män, eftersom det var lättare att komma hem till dem och sedan döda dem - eftersom hans avsikt va att kunna döda så många som möjligt och därmed "ta rekord i seriemord" (vilket han inte lyckades med eftersom han åkte fast efter fem hits). Ireland var en Engelsman som raggade homosexuella på en Londonpub. Här fanns ingen skuld utan rationellt övervägande.

Jag tycker även om Hervey Cleckleys metafor "The mask of sanity" - som i och för sig mer beskriver psykopati -, det här med att dom utåt sett är helt vanliga, masken, men att galenskapen döljer sig under ytan...

Där gick ju en serie på kanal 5 för ett tag sen "Born to kill?"
I ett avsnitt så handlade det om Jeffrey Dahmer, det hela var ju helt absurt.
Han våldtog, stycka, till och med åt vissa kroppsdelar, jag menar hur störd får man bli?