Sanslös flathet i den svenska skolan

Borde ingå i lärarutbildningen att kunna skälla ut en 10 åring. Låt lärarkandidater öva på att bli arg utan att bli förbannad och skälla ut någon trovärdigt. Sen ut på praktik i förorten.

Det är min uppskattning också, men ändå är det många som blir underkända.

Om man inte behöver skälla ut en enda person under någon av flertalet fem veckor långa praktikperioder vet jag inte vilken skola man hamnat på.

Konstigt nog så var ungarna de "intervjuade" i Sydnytt ganska väl överensstämmande med den schablonbild man hade i huvudet innan.

Problemet med slynglar som de där är att de inte behöver dialog (alla som såg klippet kunde se att hamstern som skötte hjulet var bortrest). De behöver tydliga signaler som sannolikt bör vara betydligt fastare än vad den till synes drogade rektorn kan tillhandahålla.

Det tråkigaste i sammanhanget är förmodligen att den här skolan knappast är något större undantag utan snarare ett steg mot den framtida normen i det här landet om man låter flummarna fortsätta att styra skutan.

Jag skällde då aldrig på mina elever under den tid jag var kandidat. Dock hamnade man möjligen i diskussioner, men det är en helt annan sak.
I övrigt instämmer jag i mycket av vad föregående skribenter gett uttryck för. Som ledare i alla sammanhang måste man sätta ner foten och säga vart skåpet ska stå. Regler är till för att följas. Respekteras de inte är det andra åtgärder som gäller, inte roliga sådana. Tyvärr är skolorna alldeles för flata med detta idag, man verkar inte ha insett att det finns personer med kulturella bakgrunder i skolan idag som inte respekterar annat än tydliga, och ibland, hårda tag. Det finns också hopp för dessa elever, men de kommer från skolor som ser på ett helt annat sätt på eleven. När de kommer till den svenska skolan får de därför problem. Lärarna i Sverige har egentligen inga eller mycket knappa åtgärder att sätta in mot elever som ställer till det. Det ska tom gå mycket långt innan man ens får kasta ut en elev ur klassrummet. Allt är en definitionsfråga.
De flesta elever jag haft tycker innerst inne att detta är mycket bra med de "hårda" regler jag använder mig av, av den anledning att de då får ordning och reda runt sig och kan koncentrera sig på sina studier. De som då inte väljer att följa dessa regler får problem.
Men sedan kan jag i ärlighetens namn säga att jag heller aldrig haft en klass med 30 invandrare från 15 olika länder med olika bakgrund och kultur.

Håller med dig i stort. En skola jag var, den värsta av dem jag varit på, hade klasser som kunde vara så stora som 35elever. Invandrartätheten var hyfsat hög med kanske 5 elever eller mer med invandrarbakgrund i varje klass.

Dock var nog skolans egentliga problem just att alla lärare inte orkade upprätthålla disciplinen. Skäms lite för att erkänna det, men det var en lättnad om många skolkade från en lektion, för då var det bara de intresserade kvar att undervisa vilket som bekant är lättare och tacksammare. Många lärare tröttnar helt enkelt och ger upp, vissa andra blev cyniska och bittra och upprättade skräckvälden där eleverna var livrädda för sin lärare. Ingen av kategorierna duger till att undervisa.

Instämmer. Ibland tänkte/tänker man, fan vad gott, är han/hon inte här idag, då kan jag andas ut. Vi svenskar är ju i grunden ganska konflikträdda trots allt.
Man försöker helt enkelt gå en fin balansgång mellan "hårda tag" och morötter.

...krävs det som bekant två för att det skall bli dans av. Det är inte särskilt svårt att hitta lärare som av olika skäl är olämpliga, men det stora problemet är att skolan har för många elever som inte duger till att vara elever. När dessaelever når högstadiet blir de i regel ohanterliga. Receptet är ganska enkelt; obsklasser där resterande skolplikt fullgörs endast i syfte att eleven skall kompensationsstudera grundläggande förmågor som läsning, skrivning och räkning. Finns tid över kan man förmedla undervisning även i vissa färdighetsämnen och en SO/NO, men den skall vara skild från de andra eleverna.

Starvid:


Håller fullständigt med dig.
Men detta jävla dalt med mobbarna och översittarna är inget unikt för nutiden, låt mig nu berätta en liten historia för de som orkar. Ni andra som jag vet inte tål mig och mina låånga utbredningar kan hoppa vidare, dra kuken i grus eller va fan ni vill.

Under hela låg- och mellanstadiet så fanns det en jävla översittare som vi kan kalla Mogge, denna jävla Mogge var ond rakt igenom. Det fanns inget gott i honom. Absolut ingenting, inga förmildrande omständigheter, nada.
Han älskade att plåga mig och några andra som han visste att han inte behövde vara rädd för och ofta fick han med sig hela horder med andra ungar för han var, som man säger idag, av någon anledning "populär". Fråga mig inte varför? Han var tämmeligen dum i huvudet, ful som stryk, läppar som tjocka korvar och när han sade något så lät det hela tiden som han satt och sket. Han liksom "tryckte" fram orden. Lägg därtill att han var allmänt gapig och högljudd. Hans röst hördes hela tiden i korridorerna.
Han ägnade sig åt utstuderad misshandel och tillhörde typen som inte slutade att slå ens när offret låg på backen och grät.

Under sommarlovet mellan sexan och sjuan växte jag till mig rejält och när jag kom tillbaka och började sjuan så upptäckte jag till min förvåning att jag var störst.
Mogge såg inte detta, för honom var jag fortfarande en av boxbollarna som han kunde tracka och det var nära att jag själv föll in i min gamla offerroll. Men så insåg jag att jag inte längre behövde ta skit från honom, jag förstod att jag nu hade fått tillfälle att ge tillbaka, att få hämnd. Inte bara för min egen skull utan för alla andra som han hade förstört skolgången för och i vissa fall även framtiden.
Jag gav honom så jävla mycket stryk jag kunde ute på skolgården där alla kunde se. Jag förnedrade honom, jag slog och slog tills han grät som alla de andra ungarna som han själv hade plågat under så många år. Till sist så tog jag en sten, satte mig över honom och slog ut framtänderna.
Det var hemskt gjort, det vet jag. Men jag ångrar mig fan inte. Inte ett dugg. Sådana som han har en medfödd ondska och de förstår absolut inget annat. Det hjälper inte med enskilda samtal och terapi hos någon jävla skolkurator. De är onda.
Vi andra blir lyckliga av att se en bra film, att få hålla en söt flicka i handen, att kunna skapa något som andra har gläde utav osv. Sådana som han blir lyckliga av att göra andra människor olyckliga.

Vad händer? Jo jag blir avstängd från skolan, polisanmäld och föremål för utredningar uppe på socialen.
Jag talade om varför jag gjorde som jag gjorde, att han hade plågat och misshandlat mig och flera andra under hela skoltiden, att han med största sannolikhet hade förstört skoltiden och knäckt flera av oss för livet. Jag hade t o m vittnen som kunde intyga detta och som ställde upp för mig.
Inget hjälpte, det var JAG som straffades och mobbaren som fick skadestånd. Det var JAG som blev avstängd från skolhelvetet och mobbaren som fick gå kvar och som fick uppsöka skolkuratorn för denna "traumatiska" upplevelse.

Jag har en teori om varför det blev som det blev och det är att jag och alla de andra som blev trackade av denna djävul i människohamn var barn till ensamstående mödrar, vi kom från fel bostadsområde osv. Mogge kom från en "riktig" familj och kom från ett finare villaområde. Han hade resurser bakom sig så att säga.
Det är den enda förklaring jag kan ha. De lyssnade inte ens på vad vi andra hade att säga. Det gjorde de aldrig. Inte i lågstadiet, inte i mellanstadiet och inte heller denna gång när Mogge själv fick smaka på det som han själv med brett flin så gladeligen hade delat ut så ofta han kunde under många år utan att lärarna gjorde ett dugg.

Så vad mig anbelangar så borde inte bara mobbarna utan även hela jävla lärarkåren och skolväsendet få brinna i helvetet.

Varje morgon när jag vaknar så går jag ned på knä vid sängkanten, knäpper händerna och tackar Gud för att jag inte längre behöver gå till skolan. Det må så vara att jag har gnällt mycket över alla skitjobb jag har haft och visst, det har varit jävligt tungt ibland men det har aldrig varit så illa som under skoltiden, jag har aldrig känt samma skräck som jag gjorde som barn när jag stod ensam på en stor skolgård och bara väntade på att Mogge och hans gäng skulle dyka upp samtidigt som lärarna satt inne på lärarummet bakom tjocka gardiner och stirrade ned i sina kaffekoppar.

För några år sedan så var det några ungar som försökte bränna ned skolan jag gick i. Jag vet inte varför, jag vet inte bakgrunden men jag skrattade gott när jag läste det och tyckte det var synd att de åkte fast.

GH, jag var också mobbad, att spöa skiten ur mobbarna hjälpte inte så mycket, men du har rätt i att skolan inte gör något, i alla fall gjorde de inte det på den tiden. En del mönster går igen genom generationer.


Jag är absolut för att låta elever gå om en årskurs om de inte är godkända i alla ämnen, det systemet fungerar bra i Frankrike. Alla har inte kapacitetet att klara gymnasiestudier heller, det borde finnas andra möjligheter för vissa, typ att få en yrkesutbildning av något slag. (Är säkert på väg.)

Ja yrrkesutbildning, eller lärlingsutbildning, ligger i alliansens skolpolitiska förslag. Kommer att genomföras.
Det där med att gå om årskurser har ju tyvärr hindrats av den politiska elit som hade makten innan alliansen. Alla skulle ju med som ni alla vet, vare sig man klarade sig eller inte.

Det är säkert inte roligt att bli tvungen att gå om en årskurs, men det är nog bättre än att aldrig ha en chans att hänga med i matte-undervisningen under en följd av år. Det är väldigt svårt att komma ikappp, och då finns det en stor risk att eleven 'stänger av' och bara är apatisk eller väldigt störande.