Satanism (samlingstråden)

Jag har nu under ganska kort tidsperiod varit med om två diskussioner som behandlat satanismen (eller mer uttalanden). De personer som har uttalat sig har inte vetat att jag kallar mig satanist (och vet det inte nu heller) vilket gör det hela mer lustigt.

Det första hände för någon vecka sedan när jag lunchade med två kurskamrater som jag studerar tillsammans med. Den ena kom in på ämnet om en specialuppgift och kläckte ur sig att någon hade skrivit om något satanistrelaterat. Han sa sedan; "Fan jag skulle bli rädd bara av att sitta hemma och skriva om satanism". Att han satt mitt emot en själv vid det tillfället visste han så klart inte om. Utan att avslöja min "identitet" så förklarade jag lite vad det handlade om och han verkade förvånad att man inte kunde se på utsidan om en person var satanist eller ej. Förvåning fanns i hans blick då jag förklarade att de flesta riter som prakticeras kan läsas i en bok han kan inhandla hos sin lokala bokhandlare.

Den andra situationen var idag på jobbet när vi började diskutera rockmusik och hur viktigt image var för så många band. En kille (eller gubbe kanske ) sa då hur Kiss fick sin image. Han sa att de inte var speciellt stora utan image och spelade bara på små klubbgig. Sedan skulle de ha gått till "en satanistledare i Californien och lånat flera hundratusen dollar av honom för att utveckla sin image". Jag försökte inte ens rätta honom. Han är frikyrkelig och jag såg det som att jag tjänade mest på att bara sitta brevid och le vid tillfället. Inte heller han vet att jag är satanist...

Mycket ska man vara med om

Kallar mig inte satanist men jag känner ändå igen lite av det här eftersom jag finner det intressant att läsa om troläror. Och mycket är ju vettigt med religionen i sig. Man märker verkligen hur mycket oförståelse det finns om just detta när man diskuterar det med "vanliga människor". Mycket av allmänhetens uppfattning av vad att vara satanism är ju taget från det man får veta genom media, dvs absolut inget om det inte är ur negativ vinkel. Alla dessa black-metal band som får gratis uppmärksamhet genom att uppröra kristna genom flörtningar med satanismen eller riktigt vilse ungdomar som råkat lyssna på fel musik eller läst fel böcker för att sedan göra mer eller mindre allvarliga brott framhävs.

Brukar försöka förklara vad det handlar om när jag hör något riktigt korkat men oftast nickar jag bara och sitter tyst. Känns som att det inte är värt att ta upp större delen av tillfällena som ges, ingen vill väl sticka ut utan att få något för det.

Men för att sammanknyta med topic, man får höra bra mycket hysteriskt roliga grejer tillochfrån i detta ämne. Kan inte minnas något specifikt fall nu dock.

Tycker att satanismen verkar vara intressant även om jag inte är så bra insatt...

Underhållande läsning, detta kvasiteologiska svammel. För det första så ska man skilja på religion och filosofi, och när man gjort det så ska man ta och skilja på den subjektiva uppfattningen och tolkningen av en religion och vad den egentligen står för. Att satanister inte tror på satan är en vantolkning likt al-qaidas tro att de utför något slags jihad. För visst inbjuder religion till tolkning och möjlighet att skapa något eget av den, men att sen kalla det för satanism är ett missbruk och en förvanskning av dess innebörd. Jag vill inte påverka er tro på något vis, fortsätt tro precis lika, men att kalla den för satanism handlar endast om att dra nytta av den pondus och laddning som finns i detta ord.


Vad kom du fram till där egentligen? Är ateismen icke-religion i alla hänseenden utom definitionsmässigt då den är en religion?

Jag anser att satanismen är en religion eller filosofi som bygger Satan. Hur denan ser ut är oerhört individuell och jag vill deffinitivt inte hålla med alla som kallar sig för satanister (och ska vi vara logiska så går det inte att hålla med alla). Det verkar som om du har en uppfattning om att det enbart finns en form av satansim och det är den rätta. Stämmer det? Och den satanismen är den som tror på Satan som en existerande varelse? Jag motsäger mig inte att en sådan form av satanism finns för det gör den. Jag motsätter mig inte heller deras rätt att kalla sig satanister (bara de intelligent kan förklara sin religion/filosofi utifrån något som utgår från vad jag kallar för myten om Satan och inte bara vänder på de kristna värderingarna och accepterar deras värdssyn fast tvärtom så att säga). Jag håller inte med dem (då jag inte ser Satan som en spirituell varelse) med jag accepterar dem. Men faktum är också att innan Anton LaVey (som uttryckligen beskrev att han såg Satan som "den mörka kraften som genomtränger och motiverar naturen") så finns det inga bevis för att satanism har prakticerats. Jag är helt övertygad om att det har gjort det i mindre former men LaVey var den första som verkligen var above ground med rörelsen och det är enbart dit ledtrådarna leder. Vi kan prata om hell-fire clubs, luciferianer på 1700-talet och häxor men det finns inga bevis på en satanism. ordet fanns innan och användes av kristna mot de som förnekade Guds existens (ateister kallar vi dem idag) men det var snarare ett sätt att skapa rädsla och demonisera alla som inte tyckte som dem. Det handlade inte om människor som faktiskt sade sig vara satanister. Läs följande för det bästa studiet av satanismens historia jag har hittat på nätet:

http://www.satan4u.8m.com/history/index.html och sedan klicka på "Demographics and History of Satanism".

Edit:

Nu när jag skummade igenom artikeln så ser jag att Ryan faktiskt nämner mig som den svenske satanisten i August Strindberg delen. Nu känner jag mig barnsligts tolt hehe....

Denna tråd skulle lika gärna kunna ligga under Libertarianism, men jag väljer att placera den här.
Först vill jag säga att satanism är högst individuellt. Det kan därmed innebära sk djävulsdyrkan likväl som laveyansk satanism. Naturligtvis är det heller inget som hindrar valfri person från att stödja kommunism eller nationalsocialism. Av en eller annan anledning, känner jag dock att liberalism, eller nyliberalism om så vill, är mer ideologiskt överensstämmande med satanism.
Ok, shoot me, people.

Eller med anarkism.

Alla ideologier som betonar individen istället för det kollektiva passar bra ihop med satanism. Har svårt att föreställa mig en socialistisk satanist men det kanske bara är jag.

Satanismen har ofta kallats en hatets religion; vi som följer denna filosofi ses som onda och hatiska. Är det en bild som stämmer? Jag påstår att det inte är så, utan precis tvärtom. Satanismen är en filosofi som bygger lika mycket på kärlek som på hat, men ”vår” kärlek är, till skillnad från till exempel den kristna kärleken, verkligen värd något. Vad får mig att göra ett sådant uttalande?

Den sataniska kärleken är, till skillnad från den kristna kärleken, inte villkorslös. Det beror inte på att vi skulle ha svårare att älska, utan på att kärlek som ges utan villkor också saknar mening och betydelse. Bibeln upprepar samma fras om och om igen—att man skall älska sin nästa så som sig själv. I Jakob 2:8 skrivs:


”Kungsbudet” eller ”den kungliga lagen” är den lag som gäller i Guds rike, och står således över alla andra lagar. Lagen sammanfattas i ”kärleksbudet”, tredje Mosebok 19:18 ”Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.”
Matteus 22:36-40 visar också att detta är vad kristendomen vilar på:


Vad är det då som gör detta så fel? Jo, en kärlek som ges villkorslöst förlorar just på grund av detta allt innehåll. Om du älskar en främling på gatan—din nästa—lika mycket som ditt barn eller din partner, säger inte det ganska mycket om vad din kärlek egentligen är värd?

Som satanist väljer man vem man skall älska, och endast personer som förtjänar vår kärlek får ta del av den. Det innebär att den kärlek vi delar med oss av har en verklig mening—du gör dig inte förtjänt av den bara för att du existerar, utan för att du betyder något särskilt för mig. Man kan jämföra detta med betyg i skolan; skulle alla få högsta betyg så förlorar betygen sin mening, men om bara några få presterar på topp så blir det något viktigt.

Kom gärna med kommentarer. Observera att jag som vanligt inta talar för alla satanister, utan enbart för mig själv. För de som inte vet det så baseras min livsfilosofi på den laveyanska satanismen.

Det har jag också, men Tani Jantsang, en av de mest framträdande satanisterna, startade "The Satanic Reds", något som ändå måste kallas en socialistisk satanism.

EDIT: Glömde länken --> http://www.geocities.com/satanicreds/

Kan bara kort tala för mig själv, och i mitt fall stämmer det då inte. Är kär och lycklig som en tok, dansar på rosor dagarna i ända trots att det är kärlek jag knappt kan få.

Weee, positivist!

Kan dock inte påstå att jag valt min kärlek, jag bara blev knall pang tjoff förälskad i denna kvinna och kan inte kontrollera det alls. Känns aningen besvärligt att känna sig som en tonåring så här i min ålder.


Men ja visst, för somliga kan det verka underligt att spendera helgen med ritualer i 3-timmars intervaller där syftet är kollaps, uppbrott och socialt förfall, för att sedan under söndagen åka iväg på en träff med sin käresta och bara lysa och flyga av lycka.

Eftersom satanister ser saker mer realistiskt och nyktert än den genomsnittlige icke-satanisten
har satanisten större insikt i hur dåligt samhället egentligen är, och hur fruktansvärt dålig mänskligheten är.
Då vore det märkligt, ja kanske ovanligt, om personen inte vore mer "pessimistisk" i sitt sätt att uppleva
omvärlden. Så satanister hatar nog mycket, jag gör det i alla fall.
(Även om de älskar..)