Allsmäktige PÄR HOLMGREN törs inte debattera klimatet med meningsmotståndare

Holmgren har vägrat debattera med Wibjörn Karlén, professor i naturgeografi vid Stockholms universitet från början på 1980-talet, medlem av Vetenskapsakademien sedan 1992, och som ägnat hela sin vetenskapliga karriär åt att studera historiska klimatförändringar, därför att Holmgren, som har en akademisk grundexamen med meterologi som huvudämne, anser att Karlén är "ovetenskaplig".

Det är ett uttalande på ungefär samma nivå som om Carolina Gynning skulle uttala sig om min vetenskapliga kompetens som molekylärbiolog. Holmgren är TV-kändis, och har hela sitt mediala genomslag i den egenskapen. Vad han inte vet om hur vetenskap genereras och värderas fyller hyllmeter.

Men TV-kändis, det är han. Och därigenom mycket mer makthavare än vad Wibjörn Karlén någonsin kommer att vara.

Pär tycker att norrlänningar är bortskämda http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8195436.ab

Jämfört med för 2-3 år sedan är det ganska tyst om de som skriker om klimatet.....och egentligen fattar jag inte vad som skulle vara problemet med att ligga på en varm sandstrand i januari även i Sverige. För fan....kom igen nu klimatförändring för fan.

Finns ju en viss risk att det hade gått så här för honom

http://wattsupwiththat.com/2010/05/2...-oxford-union/

Nej nej. Global uppvärmning leder ju nuförtiden till nedkylning istället säger de
Vill du ha uppvärmning så är det global nedkylning du ska sträva efter.
Helt fantastiskt hur uppvärmningsfascisterna vänder och vrider på statistik och teorier för att passa i dagsläget. Nu när det är andra året i rad med den värsta vintern i mannaminne i Europa då är det helt plötsligt "ryssväder", ngn "arktiskt kyleffekt" osv som förklarar detta. Hade det varit den vanliga gamla slaskvintern då hade det varit löpsedel på löpsedel om den globala uppvärmningen och hot om att vi aldrig mer kommer att få se någon snö här.
Vad vi ser just nu vänner är förmodligen mjukstarten på nästkommande istid.

Mycket trams om klimatet,väderleksförhållanden ändras mellan åren,och det har de alltid gjort!!!
Nu verkar vädret likna vintrarna vi hade när man var barn.
Det som stör en mest är alla idioter som ska tjäna pengar på att skrämma och ljuga för oss medborgare,oavsett om det är maktens nyttiga idioter,eller enbart giriga kräk..
Dags för att kräva ordentligt sänkta energiskatter i varje fall,och gärna stegling av de som "avreglerade"
elkraften..

vad är det här snacket om barndomens vintrar som man ser folk säga lite överallt.. e du 170 år gammal. Tar man en tid 60 70 år tillbaka i tiden ser man att med vissa undantag (delar av 40 och 60-talet) så har vintrarna varit som de varit nu de senaste 10-15 åren.

Tyvärr har politiker upptäckt att man kan beskatta medborgarna med det s.k klimathotet via energiskatter, forskare har funnit en födkrok på klimatalarmismen, byråkrater gör feta pengar på meningslösa konferenser m.m. Det har blivit en hel industri som föder horder av skitsnackare runt om i världen! Ingen av dessa människor bryr sig om att dra ner på sin egen konsumtion nej det ska fattiga i u-länderna och vanligt folk i i-länderna göra. Att korkade miljöflummare inte genomskådar denna fars är både tragiskt och lite skrämmande...

Jo det blir intressant att se hur tongångarna blir om några år då det kommer en eller två milda vintrar på raken. Då kommer det nog låta helt annorlunda än att man inte kan ta sveriges väder som intäckt för en global trend osv. Då kommer det varma svenska vädret vara det slutliga beviset på människans oerhörda koldioxidpåverkan.

Ja nu var Per Holmgren aktiv igen i en UNT debattartikel, Tydligen så är framtidskatastrofen redan här, är det bara jag som har missat den?:
http://www.unt.se/asikt/debatt/framt...r-3162301.aspx



DEBATT För tio år sedan skrev TT att det var tio år kvar till klimatkatastrof. Nu är vi där, skriver Per Holmgren och Staffan Lindberg.

Den 25:e januari 2005 kunde man i UNT läsa följande rubrik till morgonkaffet: ”Klimatkatastrof närmar sig. Växthuseffekt snart oåterkallelig.” Det var en liten TT-notis som den dagen publicerades i många dagstidningar runt om i Sverige.

”Senast om tio år”, fortsatte artikeln ”når vi en punkt utan återvändo. …vid en koldioxidhalt i luften på 400 ppm (= 0,04 procent) blir den tvågradiga temperaturhöjningen oundviklig. Konsekvenserna kan bli omfattande missväxt, vattenbrist och utbredd torka, ökad sjukdomsfrekvens, havshöjning och skogsdöd.”

Vi var några som satte kaffet i halsen och tänkte ”Jävlar, var det så illa.” Men tanken fanns också: ”Vad bra. Nu vet alla hur läget är, inklusive beslutsfattare. Sådana läser ju morgontidningar. Då är det bara att beskatta köttätande, skogsskövling och fossila bränslen och ta tag i problemet. Tio år är ju ändå ganska lång tid.”

Nu har tio år snart gått. Och kunskapsläget är egentligen inte förändrat. Förutom graden av säkerhet och finmaskigheten i prognoserna. Och vi har problem. Stora sådana:

Problem 1. Inget har hänt.

Utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka. Även de svenska om man räknar in utsläpp från konsumtion av importerade varor, vilket är hederligast. Och koldioxidkoncentrationen ligger i år och svajar runt det magiska 400 ppm strecket. Om ett par år ligger vi stadigt över det.

Problem 2. En två grader varmare värld är en gräns vi inte får överskrida.

Det kom det internationella samfundet fram till i Köpenhamn 2009. Men enligt nuvarande trender är vi snarare på väg mot tre eller fyra graders uppvärmning, och det trots att vi redan nu har betydande och ökande problem vid en 0,8 grader hetare planet. Det så kallade tvågradersmålet är dessutom verkligen ingen nöjestripp. Det ger ett klimatologiskt högst instabilt läge som ökar risken för ännu större temperaturhöjningar via de självförstärkande effekterna som exempelvis ökande metanutsläpp i ett smältande Arktis.

Läser man det finstilta i IPCC-rapporterna riskerar vi dessutom en 30-procentig utrotning av världens arter.

Det är inte den största massutrotningen i jordens historia, men med mycket stor sannolikhet den snabbaste. Det är alltså upphöjt till politiskt mål att ta den risken. Och det framgår inte av IPCC-rapporten om människan är en av de hotade arterna.

Problem 3. Det finns mer att gräva upp.

Några invänder kanske att så mycket fossila bränslen finns inte så att de värsta klimatscenarierna kan bli verklighet. Det kan nog stämma när det gäller oljan, men kol och gas finns det så det räcker och blir över. I runda slängar en tiondel av de kända fossila reserverna kan vi elda upp, vilket då motsvarar utsläpp av ytterligare 500 gigaton koldioxid, och antagligen hålla oss under två graders uppvärmning. Men hittills har inget land beslutat om sådana begränsningar, inte ens Sverige.

Den nuvarande svenska regeringen har inte lagt många strån i kors för att något ska hända. Man inväntar lugnt att de stora utsläppsländerna Kina och USA ska komma överens, vilket de hittills aldrig gjort. Och vi är ett så försvinnande litet land, verkar man mena, så våra utsläpp spelar i alla fall ingen roll.

Nu är detta inte en artikel först och främst för regimskifte. Det finns inga garantier för att en ny regering skulle göra det som verkligen behövs. Det är snarare en fråga om att lyfta frågorna om klimat och global överlevnad till en nivå som inte berörs av politiska konjunkturer. Att tillsätta en blocköverskridande kriskommission med befogenheter att sätta de gränser som politiken sedan kan röra sig inom. De gränser som planeten sätter. De som inte kan förhandlas bort. De som utgör förutsättningarna för vår existens.

Politiker som tänker i sådana här banor finns i så gott som varje parti – även om de ibland är svåra att hitta. Välj dem!

”Det är en ekologisk tidsinställd bomb som tickar” stod det i TT-artikeln 2005.

Inte nu längre. Den briserar framför våra ögon.

Vågar vi prata om det?

Pär Holmgren, meteorolog och författare

Staffan Lindberg, artist och koldioxidbantare

Aktuella med ”Elmopedturnén”, som för sjätte året i rad reser Sverige runt för att underhålla och folkbilda kring klimat och hållbarhet. I år gästar de Gästrikland och Dalarna.