Thin Lizzy - Officiell tråd

Köpte "Still Dangerous" idag. Bonus-spåren "Bad Reputation" och "Emerald" fanns inte på skivan. Någon som vet hur många versioner av skivan det finns egentligen?

http://www.youtube.com/watch?v=ajLtKO20pQI&feature=relmfu

Brian Robertson på TV4 med backup band från förra året inför en spelning vid Odenplan. Kul att det lyckades få sådan reklam!

Någon som var där? Någon som har planer att gå dit på årets spelning?

Dagens Thin Lizzy: Mama Nature Said

Underbar låt, jag gillar när basen görs till ett dominerande instrument och inte bara är något i bakgrunden.

Någon som för övrigt vågar sig på en rangordning av låtarna på Vagabonds of the western world? Jag har bara sett en enda sådan gradering tidigare i tråden. Mer borde det finnas att säga om detta fantastiska album! Min rangordning:

1. "Vagabond of the Western World"
2. "Mama Nature Said"
3. "A Song for While I'm Away"
4. "Little Girl in Bloom"
5. "Gonna Creep Up on You"
6. "The Hero and the Madman"
7. "The Rocker"
8. "Slow Blues"

Phil Lynott: Frontmännens frontman!

Och Whiskey in the jar är fortfarande en klassiker att gå i gång på. Metalicas version är ok särskilt i ett liveklipp från Dublin där Lynott hedras.

En rankning av Vagabonds of the Western World? Sure. Tar med även "bonus-spåren" som är på senare versioner (1 = Bäst).

12. Slow Blues
11. Broken Dreams
10. Gonna Creep Up on You
9. Randolph's Tango
8. Black Boys on the Corner
7. The Hero and the Madman
6. A Song for While I'm Away
5. Vagabond of the Western World
4. Mama Nature Said
3. The Rocker
2. Little Girl in Bloom
1. Whiskey in the Jar (sorry, men den är känd av en anledning!)

Märkte just när jag skrev detta hur skivan växt hos mig. Tyckte det mesta var svårt att placera förutom låtarna längst upp och längst ner. Slow Blues är väl den enda låten här jag "drar" mig från att lyssna på.

Vilka är favoriterna på Bad Reputation? Jag vill, förutom titelspåret, lyfta fram ”Soldier of Fortune” och ”Opium Trail”. Behövs någon motivering? Thin Lizzy-melodiös rock när den är som bäst.

Låtarna 1-5 på skivan är i högsta Lizzy-klass. De senare gillar jag också, men generellt tycker jag kvaliteten sänkes ett snäpp. Att ha sega Downtown Sundown och Dear Lord på samma skiva blev lite väl mycket. Med det sagt. Solider of Fortune är en favorit som, förutom av just dig, aldrig nämns.. Vilket är synd (kul dock att den kom med på Still Dangerous-skivan). Opium Trail rockar som tusan, men jag antar att namnet i sig inte direkt gjort den radiovänlig. Sist, men inte minst har vi Dancing in the Moonlight (It's Caught Me In It's Spotlight) som är en av de bästa Pop/Rock låtarna som gjorts.

http://www.youtube.com/watch?v=NTe4jqsZcGo
Gary Moore intervju för Marshall.

14 minuter med historier om Thin Lizzy (men även Black Sabbath / Ozz Osbourne m.m). Mycket intressant

En hälsning från Jim Fitzpatrick: http://www.youtube.com/watch?v=i34IZp47iLw

Då kan man ju passa på att fråga: vilket skivomslag är favoriten? Här säger jag själv Vagabonds... Faktum är att det finns grupper som har betydligt intressantare omslag, men vad spelar det för roll?

Jag undrar också vad ni tycker om Thin Lizzys två första skivor. Den första är enligt mitt tycke inte precis rockhistoriens starkaste debutskiva. Men på Shades of a Blue Orphanage börjar det arta sig. Här är favoriterna "Brought Down" och "Baby Face".

En tredje fråga: hur står sig Eric Bell som gitarrist mot de senare?

Jag går lite djupare i första frågeställningen och ger mitt tycke för samtliga bandets skivomslag från "leta bland driver av Vinyler och vilka skulle jag finna intressanta om jag aldrig hört talas av bandet"persepektiv och betyg 1-10 (1 är lägst och 10 är finfin)

Debuten: En kul idé och jag skulle nog plocka upp för att titta på den, men kanske väl "random". Betyg: 6.

Shades of a Blue Orphanage: Ska väl föreställa medlemmarna som barn? Omslaget skulle inte väcka något intresse i mig, alls. Betyg: 3.

Vagabonds of the Western World: Klart godkänd, men inget som direkt sticker ut för mig. Betyg: 5.

Nightlife: Nu börjar vi prata grejer. Pantern utanför staden. Cool idé och snyggt gjord. Betyg: 8.

Fighting: Haha. Bad. Just bad. Betyg: 1.

Jailbreak: Får lite "Kiss"-känsla av denna.. Helt okej, men knappast någon av de bättre omslagen för en klassisk skiva. Betyg: 4.

Johnny the Fox: Inget som direkt väcker intresse, men intressant att titta på i större format. Betyg: 6.

Bad Reputation: Den här gillar jag skarpt. Stilren och ikonisk. Betyg: 9.

Live And Dangerous: Slänger in denna också bland studioalbumen. En av rockens mest klassiska omslag. Betyg: 10.

Black Rose: Intressant och rätt snygg. Betyg: 7

Chinatown: Känns rätt daterat.. Ser mer ut som något halvkul omslag ett mindre band skulle göra. Betyg: 4.

Renegade: Stilrent och intressanta färger. Betyg: 6.

Thunder And Lightning: Idén var inte helt dum, men den var inte snyggt gjord någonstans. Betyg: 3.

Favoriten bland studioalbumen blir således Bad Reputation tätt följt av Nightlife.

Eric Bell som gitarrist gillar jag. Ger man tidigare albumen tid (och inte bara förskjuter de för att de är så stor kontrast från det senare) finns det en hel del fint att hämta. Låtskrivandet är lite "så och så", en del klart underskattat material, men annat känns som demoversioner eller låtar som aldrig riktigt kommer någonstans. Hälften av materialet lyssnar jag gärna på medan andra hälften tenderar att glömmas bort. Till Eric Bell. Det är vackert när Gary Moore bjuder in honom på scen (One Night In Dublin) med orden "probably the only guitarist who can play this song correct" (minns inte exakta orden) angående Whiskey in the Jar och man bara ser hur Eric Bell skiner upp av att spela låten decennier efter han lämnade bandet. Tycker det är svårt att jämföra honom då han är så olik de andra och samtidigt känns rätt underskattad. Skulle definitivt sätta honom över Snowy White och John Sykes.. Men antagligen inte över Gary Moore - Scott Gorham - Brian Robertson. Hade han levt kvar längre i bandet och fortsatt utvecklats efter Vagabonds.. hade vi kunnat få en mer likvärdig jämförelse.