Nya hot mot tryckfriheten - Artikel i DN

Den svenska tryckfriheten fungerar bra. Men nu ligger några radikala förslag som hotar ett av den svenska demokratins fundament. Åke Wredén varnar för ett drastiskt systemskifte.

Den svenska tryckfriheten är ett mycket effektivt skydd för nyhetsförmedling, konstnärlig frihet, religiös förkunnelse och samhällsdebatt. I Sverige kan vi vara stolta över världens starkaste grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet. Det är en liberal ordning, men i svensk politik är den sedan länge ett gemensamt idéarv, som förenar liberaler, socialdemokrater, konservativa och andra.

Att avskaffa Tryckfrihetsförordningen skulle för bara några år sedan ha varit något närmast otänkbart för en svensk statlig utredning. Men nu ligger förslaget där, med färdiga lagtexter för tre alternativa sätt att upphäva Tryckfrihetsförordningen. Detta "debattbetänkande" från en offentlig utredning är en juristprodukt, det visar hur värderingarna förskjutits i delar av juristkåren och i ett ledande ämbetsmannaskikt.

Genom den svenska tryckfrihetens historia är det gång på gång riksdagen som infört, återinfört, försvarat och utvidgat tryckfriheten, ofta men inte alltid rakt emot den dominerande uppfattningen i centralbyråkrati, regeringskansli och kungahus. Så var det redan 1766, tryckfriheten skapades av riksdagen, utan regeringsmaktens stöd.

Så var det också när Tryckfrihetsförordning och Yttrandefrihetsgrundlag fick sin nuvarande utformning 1988. Det var konstitutionsutskottet som ställde skåpet på plats och med ett kraftfullt eget initiativ gjorde slut på kanslihusjuristers önskan att urvattna Tryckfrihetsförordningens styrka genom att slå ihop den med en annan grundlag där anomalier som filmcensur och etableringskontroll av etermedier lagts på samma värdenivå som censurförbud och juryrättegång.

Men ändå skulle det som KU och riksdagen så tydligt sagt att de inte ville ha utredas igen, det fick några inom eller utom kanslihuset förre justitieministern Bodström att gå med på. I förra veckan kom resultatet. I utredningsbetänkandet stannar man inte med att upphäva Tryckfrihetsförordningen genom att flytta över det tryckta ordet till den grundlag där tv kontrolleras och film censureras. I betänkandet finns två lagförslag till, som återupplivar det kungamakten försökte och riksdagen stoppade på 1840-talet: både Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen avskaffas.

I det ena förslaget ersätts de - med undantag av bestämmelser om offentlighetsprincip - inte av någonting på grundlagsnivå förutom Regeringsformens mycket svaga skydd för muntlig yttrandefrihet. Yttrandefriheten regleras och inskränks då i vanlig lag och blir underordnad Europakonventionens synnerligen vaga och svaga skyddsbestämmelser och de tolkningar domstolarna kan göra av dessa.

Det andra radikala alternativet i betänkandet är att i Regeringsformen markera några, men långtifrån alla, grundsatser från den avskaffade Tryckfrihetsförordningen. Det blir då inte lika lätt att med vanlig lag över en natt, eller med bara ett års fördröjning, ta bort centrala delar av tryckfrihetsskyddet. Men möjligheterna att angripa tryckfriheten i domstol och processvägen med hjälp av konventioner eller EU-*juridik ställa riksdagen åt sidan och inskränka tryck- och yttrandefriheten blir troligen lika allvarliga som i det mest radikala alternativet.

I det politiska livet har den svenska tryckfrihetsmodellen länge tillhört de mest centrala värdena, som somliga nog ibland varit vårdslösa med, men som över partigränserna setts som en självklar och fundamental del av svensk samhällsordning.

Skillnaderna mot andra länders tryckfrihetsregleringar är många och långtgående, och det utredningsförslaget går ut på är ett drastiskt systemskifte där den svenska modellen underordnas den mer auktoritära kontinentala ordningen. Vår modell, "Chydenius-modellen" efter sin främste skapare, prästen och riksdagsmannen Anders Chydenius, är stötande och utmanande mot mycket av etablerad juridisk tradition i Europa. Den utmanar också juridiska skråintressen som på ett europeiskt plan har betydande styrka, och som i allt högre grad präglar värderingsbildningen även bland svenska jurister.

En mängd sätt att processa mot användningen av det fria ordet är omöjliga i Sverige, men inte bara möjliga utan ibland mycket lönsamma för jurister i andra länder. Vår tryckfrihetsförordning innehåller en lång rad noga utformade hinder som ofta gör det omöjligt för både statsmakt och andra att driva process och få ut skadestånd. Inte minst förhindras att ekonomiska, politiska, religiösa eller andra intressen får juristmakten att prejudikatsvägen dra allt snävare gränser genom skadeståndsdomar, publiceringsförbud eller straff.

Alla de byggstenar som ger vårt tryckfrihetsskydd dess styrka, från juryrättegången till meddelarfriheten, från förbudet mot att myndigheter efterforskar mediers källor till förbudet mot skadestånd utan fällande juryutslag om brottslighet, ligger nu i grundlag högst upp i lagarnas hierarki. Flyttas det till vanlig lag får alla dessa viktiga skyddsregler en lägre rang än Europakonventionens luddighet, och i praktiken blir det möjligt för domstolsjurister att "proportionalitetspröva" till och med de mest viktiga och känsliga bestämmelserna, och döma dem som mindre viktiga än "motstående intressen" vars "rättigheter" innebär att tryckfriheten inskränks.

Detta skulle öppna många process- och inkomstmöjligheter för jurister som vill bli av med den svenska tryckfrihetsmodellen. Inte ens en så central sak som det svenska censurförbudet skulle gå säker. I den beryktade Caroline-domen, som blivit ett vanligt slagträ mot Tryckfrihetsförordningen, fällde en handfull domare i Strassbourg Tyskland därför att tyska domstolar inte varit tillräckligt långtgående när de förhandsförbjöd publiceringar!

Alla som sätter värde på svensk yttrandefrihet bör nu förstå att det som ligger på bordet är ett angrepp så radikalt att det är det mest långtgående som kommit från central statlig nivå efter demokratins genombrott.

Prinsessan Caroline av Monaco vann 2004 en tvist med tysk press om privatlivets helgd.

Åke Wredén

Åke Wredén är tidigare politisk redaktör på Nerikes Allehanda, sedan 2001 fri skribent, fota i tryckfrihetsfrågor.

I det ena förslaget ersätts de - med undantag av bestämmelser om offentlighetsprincip - inte av någonting på grundlagsnivå förutom Regeringsformens mycket svaga skydd för muntlig yttrandefrihet. Yttrandefriheten regleras och inskränks då i vanlig lag och blir underordnad Europakonventionens synnerligen vaga och svaga skyddsbestämmelser och de tolkningar domstolarna kan göra av dessa.

"Men ändå skulle det som KU och riksdagen så tydligt sagt att de inte ville ha utredas igen, det fick några inom eller utom kanslihuset förre justitieministern Bodström att gå med på. I förra veckan kom resultatet.---Skillnaderna mot andra länders tryckfrihetsregleringar är många och långtgående, och det utredningsförslaget går ut på är ett drastiskt systemskifte där den svenska modellen underordnas den mer auktoritära kontinentala ordningen."

"---Tidningsutgivarnas, TU:s, tryckfrihetsexpert, juristen Per Hultengård, betraktar - liksom Svenska Journalistförbundets, SJF:s, ordförande Agneta Lindblom Hultén - beredningens två första modellerna som "väldigt drastiska" förändringar:

- De innebär ett kraftigt försämrat skydd för tryck- och yttrandefriheten. Att slå samman TF och YGL är tankar som funnits förr och historiskt har man sagt att det finns risker med detta då det skulle kunna försvaga skyddet av de tryckta skrifterna.---"