Utbilda sig till personalvetare

Dessvärre har inte en psykolog de ekonomiska samt juridiska kunskaperna för att faktiskt anställa och göra av sig med personal. Däremot kan de hjälpa till vid rekryteringen, absolut!


Att dra igång en terapi på varje anställd känns lite väl tungt och inget en psykolog (nu pratar vi dock psykoterapeut) skulle orka med på ett företag där det är 100 anställda. Däremot fungerar personalvetaren som en psykoterapeutlight, vilket så klart en psykolog också skulle klara av. Men i organisationer är det ofta bestämda mål som styr, inte sällan med ekonomiska och juridiska aspekter. Det som psykologer inte har så bra koll på, alltså.

Absolut!


En personalvetare har ett bredare kunskapsområde vilket anses nyttigt vid redan nämnda arbetsuppgifter. I väldigt många fall kompletterar psykologer, ekonomier och jurister personalvetaren men det är bara personalvetaren som har kunskap från alla tre områden och det är alltså just den egenskapen som företag behöver i väldigt många fall. Sen sysslar många personalvetare med ledarutveckling, utbildningar av olika slag och av psykologer, ekonomer och jurister är det bara personalvetarna som har utbildning för det.

Lite information om mig: Utbildad vid UU jobbar för närvarande med sjukskrivna, sökte ett vikariat på skoj och fick detta. Skall göra klart min D-uppsats samtidigt… Går inte så bra, men det har kommit in ca 40 sidor….Kommer dock ske till våren…

Har flera vänner som arbetar inom PA och få av dem har psykologi i sin utb.


Testerna du pratar om är förmodligen svarsformulär med ett, kryss, två frågor. Detta slutade man med på seriösa rekryteringsföretag för ca 10 år sedan.

Det man försöker göra nu för tiden är att skapa ett fungerande lag (Team) utifrån intervjuer. För att komma till intervju har någon gått igenom och läst din ansökan och gjort en validering av ditt CV samt eventuellt kontrollerat uppgifterna på de man finner mest lämpliga. Tvivlar på att 5 år på psykologen i Uppsala lockar till att sitta och rota i papper på det sättet.

Socialpsykologi/Sociologi eller psykologi alt. PPU brukar dock fungera ganska lika på dessa punkter vad gäller förståelse för och hur man bör tolka diskurser samt hålla i intervjuer. Man bör dock ha i åtanke att som psykolog förutsätter det ofta att man har en långvarig relation med sin patient för att komma fram till problemen. Anst. intervjun är en bedömning som sker ganska fort. Därefter är det bara att validera kunskapen. Inget som jag skulle göra som psykolog. Det handlar om ett arbete som måste gå fort, men ändå vara effektivt. (Skulle jag vara psykolog skulle jag se det som bortkastad tid att sitta och jobba med liknande saker…Men det är min icke objektiva iakttagelse så den får stå för mig.)

Sen skall du kunna göra en grundläggande värdering av organisationen individen skall anställas för, det krävs viss inblick i org. kultur och org. målbild så som framtida mål osv. Organisationsteori är ingen stor bit för psykologer eller ekonomer.



Givetvis gör psykologer det, men det gör även socionomer, socialpsykologer, pedagoger, osv.... Beteendevetenskap är ett brett ämne och olika inriktningar gör att man är lämpad för olika ändamål...



Eller varför inte ha en informatör för att peppa organisationen och sprida propaganda….

Som jag sagt tidigare, det finns många olika saker som lämpar sig för det här. Dock så studerar man förhållandevis stora grupper inom sociologi/socialpsykologi eller PPU vilket gör att man i vissa fall har en större kunskap om att samla in och samanställa information.



Anställningsavtal, inblick i hur en budget görs och vetskap om vilken diskurs som används gör att det inte är någon mening med att anställa en specialist som är grisdyr för en specifik uppgift och en jurist för att teckna anställningsavtal motsv och en ekonom....

Resultatet är PA. Dock innebär detta inte att en org.psykolog inte är PA i grunden. Denne kan mycket väl ha läst PA och inriktat sig på psykologi men ha 10 p arb. rätt. Han skulle nog titulera sig org.psykolog då det låter bättre i folks mun.

Precis som att doktorn sällan är doktor utan läkare och eventuellt specialist i sitt ämne...

Att ekonomer fick ta hand om PA delen har visat sig vara ganska förödande, en idé som man fick när man skulle rationalisera en massa under 90-talet. Resultatet har inte alltid varit lyckat…. Orkar dock inte gå in på djupet här…


Fördelen som grabb om man söker PA är att det är en majoritet tjejer som läser PA. Nackdelen som en arbgiv. jag pratade med sa; var att det håller på att bli ett kvinnoyrke. Med allt vad det nu innebär. Låg lön osv.

Det där är ingen rättvis bild av psykologer.

Vi läser organisationspsykologi, ledarskapspsykologi, arbetslivspsykologi och socialpsykologi. Vi tränar praktiskt rekryteringsförfarandet, och det har ingenting med papper och penna-test att göra. Alla de metoder vi använder är utvärderade och har hög validitet.

Jag undrar vilken kunskap team-building bygger på.

Och att vi inte skulle ha kunskap i att samla in och sammanställa information förstår jag inte alls. Läser du psykologisk forskning ser du att det är vad vi använder för att nå psykologisk kunskap. Samma sak gäller utredningar. Det senare givetvis beroende på vad vi utreder.

Vad är en socialpsykolog?

Om du nu tar och läser igenom det jag skrivit en gång till så påsår jag inte att psykologer saknar den kunskapen. Dock är det som så att många på PA har läst organisationspsykologi, ledarskapspsykologi, arbetslivspsykologi, socialpsykologi, sociologi med rganisationsinrikting eller pedagogik med organisationsinriktning m.m. Samtliga dessa flyter in i varandra väldigt mycket. Därav namnet beteendevetenskap. Vilken som är "bäst" tänker jag inte diskutera. Det lämnar jag till sandlådan och om du vill delta där så rör det inte mig i ryggen. Men detta innebär att vi är mer inriktade på org än psykologer...

Jag är fullt medveten om att kunskapen om att validera är något som alla ovanstående inriktningar har. Men saknar du grundkunskaper i hur utbildningssystem är uppbyggda motsv så är det en mer kostsam process att validera vem som bör vara mest lämpad. För att göra det enkelt: Jämför en 80-talists utb. med någon som är 60-talist. Är man då insatt i hur olika utb. system är uppyggda har man kortat den sträckan något....

Det jag säger i mitt tidigare inlägg är att jag betvivlar att det är HR man vill pyssla med efter 5 år till psykolog....Att ni inte läser org.teori har jag aldrig påstått, men jag har drygt 160 p från sociologi org. arb. pers. & PPU vilket gör att jag är förhållandevis kunnig i de sakerna. Samt arb rätt. ekonomi och lite annat smått och gott (ja, jag har pluggat i mer än 6år) gör att jag är bättre lämpad att ta en HR roll än en som enbart har läst till psykolog eller ekonom eller jurist....

Sen att jag säger att i vissa fall, bör rimligtvis inte tolkas på det sätt du gör....Det är infantilt...

Läs om läs rätt..


TIllägg: Jag skulle aldrig lägga ner 5 år till psykolog för att jobba med HR. Då skulle jag jobba med ungdomar som har psykiska problem i stället. Samma sak gäller ekonomi, eller juridik. Om jag valt att ha en så fokuserad inriktning som dessa tre vill jag jobba med det inte med något annat...

Varför är du så nedlåtande?

Han har lärt sig av dig

Skämt åsido - jag tror ni missförstår lite varandra bara - även om njordr verkar vara lite panikslagen av någon anledning.

Som jag har sagt tidigare är psykologer ett utmärkt komplement till t.ex. val av personer etc. Men man kan inte välja vem som helst till företag - det finns arbetsrättsliga och ekonomiska aspekter att ta hänsyn till. I vissa företag kanske psykologer, jurister och ekonomer samarbetar - i andra kanske man har anställt en eller ett par personalvetare.

Smaken är som baken!

Förövrigt gillar jag inte "vi mot dom"-känslan man får av vissa inlägg här.

Sikta på PA.
Välj inriktning.
Väljer du psykologi så räkna med att du kommer att få en jävla massa jobb som kommer göra dig ledsen. Att göra förändringsarbeten på företag där de anställda inte vill få ändringar är i princip hur otacksamt som helst.

Å andra sidan finns möjligheten att jobba med kompetensutveckling om du väljer psykologi, och det är nog inte dumt det. Att faktiskt kunna spela en roll i arbetstagarnas framtid och att vidga deras värld leder till måbra-känslor hos även den mest luttrade.

Men. Å tredje sidan.
Ang jobb.

Gissa hur många människor som jobbar inom HR-avdelningen på ett företag i storlek med t.ex. Kapp-Ahl?
Och Kapp-Ahl är ändå stort.

Ledsen om jag lät tyken.

Uppskattar inte när människor fritt tolkar saker jag säger eller skriver och på så sätt vinklar det till felaktigheter, men skit i det.
Hade bara brådis ner på stan present till mor min stressade mig något. Kan även ha att göra med att jag försökte få ner allt så snabbt som möjligt innan vagnen gick......

På sättet du formulerar dig låter det väl ungefär som - en? Max två?

Samtidigt är det väl bara i princip läkare, hantverkare och specialister inom olika forskningsfält som har en jättemarknad? Eller är PA-folk ovanligt utsatta?

Psykoterapeuter är den yrkesgrupp som lättast fick jobb efter examen.

Så får man dåligt med jobb som personalvetare (marknaden är dock balanserad så det finns ingen anledning till att bli nervös) så är det bara att plugga upp en psykoterapiutbildning.

Vad är egentligen en psykoterapeututbildning? Är det samma som psykologprogrammet? Om inte, kan den läsas som egen utbildning? Jag har aldrig sett något annat än psykologutbildningen nämligen, och med tanke på att det är rätt stor skillnad på PA och psykolog känns det lite långsökt att det bara vore att "plugga upp" från det. Det skulle ju om inte annat ta väldigt lång tid i så fall.

Psykoterapi är en "egen" utbildning. Men du måste ha steg 1 i psykoterapi för att få påbörja den. Hur exakt det går till vet jag inte - men jag ska ta reda på det tänkte jag.

Socionomer, skötare etc etc kan bli psykoterapeuter, så det är nog inga problem dock.

Att vara psykolog är inte samma sak som att vara psykoterapeut. Du måste läsa till det, ovanpå psykologutbildningen. Samma med psykiater (läkare med specialistkompetens inom psyk), måste också läsa till.

Om jag förstått allt rätt, dvs.