Höj studielånet

Applicerar vi ditt egna resonemang på "svettjobb" så borde dessa inte vara jobbiga överhuvudtaget, eftersom alla normalskapta människor kan utföra dom. Ge en treåring en spade och han blir vägarbetare osv.

Noterar att du inte förefaller att ha ansträngt hjärnan någon längre stund om du inte vet att det kan vara jobbigt.

Mindfield:


Javisst är det så, har aldrig påstått att man måste vara begåvad för att jobba. Däremot så är det ofta tungt, stressigt och aptråkigt.¨

Kvasar2000:


Jag tycker inte det är jobbigt att anstränga hjärna nej, bara tråkigt.

Lodaren:


Men du uttalar dig gärna om mitt jobb och alla de jobb jag har haft? Hur stor erfarenhet har du av dem?
Har även du försörjt dig som fabriksarbetare, sjöman, serietecknare, författare av billiga och fåniga kärleksnoveller och porrnoveller, dödgrävare, diskare, mässman, städare, truckförare, ekonomibiträde, oljeraffsanerare, krematoriearbetare, plantskolearbetare, korvfabrik, chaufför, tryckare, falsare m.m. m.m.
Har du det?

Det kan vara extremt stressigt och svårt att studera. Varför uttala dig så generaliserande och dumt om nåt du inte känner till?

När jag jobbade (jobbat inom omsorgen ett par år nu) kunde jag i många fall koppla av hjärnan och "flyta med", man gjorde mat till de utvecklingsstörda, promenerade med dem, gav dem medicin, det var soft. Sen när jobbet var slut för dagen kunde jag verkligen koppla av och ha fritid på ett helt speciellt sätt. Varken jag eller nån av de som jobbat där länge tog med sig jobbet hem.

Studierna innebär att man tvingas ta sig igenom - och förstå - tjocka luntor med vetenskapliga texter, ofta på engelska. Till detta kommer ett ständigt pärlband av uppgifter och tentor, och allt är upp till en själv, hela tiden. Gränserna mellan fritid och studier är mer flytande - men detta att ta sig igenom texter, förstå dem, och lägga allt på minnet, det är ett både tidskrävande och psykiskt ansträngande arbete som är otroligt pressande och stressande. Du ska inte uttala dig om saker du inte vet något om. Det är inte som att sitta på arslet och läsa en god bok i den takt du själv finner nöjsam och på den låga nivå du själv skulle förstå.

Stierna875:


Men du är där frivilligt, eller hur? Du kan när som helst ge fan i skiten. Jag däremot, jag måste jobba, annars inga pengar och inga pengar - Svält och hemlöshet.
Du däremot kan som sagt ge fan i skiten och börja söka jobb men det gör du inte. Alltså trivs du med skiten och hur jobbigt kan något vara som man trivs med och gör alldeles frivilligt?
Du tycker det är kul och intressant (obegripligt!) och då kan det knappast jämföras med att tvingas göra något varje dag, år efter år, som man verkligen hatar. Det är jobbigt men detta vet inte du något om eftersom du inte har varit tvungen till detta i så många år i ditt liv.

Vet du hur många som har "svettiga" arbeten samtidigt som dom pluggar? Tydligen inte, eftersom din verklighetsuppfattning är defekt. Jag har tio gånger mer respekt för någon som tar sig igenom en svår utbildning än en som suttit på häcken och skruvat motorer hela livet. Det ena kräver karaktär och uppoffringar, det andra apati och slapphet. Jag har gjort båda (tillskillnad från dig), och vet vad som är "svettigast".

Jag håller nog med om att det finns en oproportionerligt hög andel utbildningsplatser för dessa ämnen, däremot anser jag inte att de är onödiga. Det går inte enbart att relatera till efterfrågan på arbetsmarknaden, då det för det första varierar från år till år vad som är efterfrågan och på vad. Se bara på för ett par år sedan när det skreks efter lärare och alla skulle utbilda sig till det, antalet platser utökades och resultatet är att nu examineras det ut gymnasielärare till arbetslöshet.

Dessutom behövs folk som kan latin, är insatta i genusvetenskap etc. inte så mycket för arbetsmarknaden, men för forskningen. Det är här kunskapssamhället kommer in. Det är förvisso alldeles för många som nöjer sig med att läsa en fil. kand. i flumämnen medan allt fler borde doktorera i det och skapa ny forskning. Varken den gamla eller nya regeringens politik uppmuntrar dock till forskning, så folk får försöka lösa det på egen hand med stipendier eller dylikt.

Med tanke på att man i andra länder uppmuntrar till forskning så kan man ju inte annat än konstatera att det är synd om Sverige. Jag vet inte hur många svenskar som åker utomlands för att doktorera, men många är det, och inte fan kommer de tillbaka till Sverige sedan.


Så talar en som inte har börjat börjat tillbaka än. Verkligheten kommer ikapp dig snart också ska du se. Varför det ska finnas studiebidrag? Vilken oerhört korkad fråga, för en som studerar i fem-sex år rör det sig om ett sexsiffrigt belopp mindre i skuld.


Du tror alltså att folk som studerar på universitet aldrig har jobbat med något tidigare? Tvärtom är det ju rätt vanligt att man halkar in på universitetsutbildningar efter att ha tröttnat på sitt skitneg, eller att man som student har ett extrakneg på obekväma arbetstider (kvällar och helger) för att få ihop det ekonomiskt.

Dessutom var du väl chaufför? Låter varken tungt eller stressigt.

Nej det gör jag inte. Jag har aldrig sagt att jobb - generellt sett - är, eller inte är jobbigt. Det finns jävligt jobbiga arbeten, och det finns jävligt jobbiga universitetsutbildningar. Det enda jag gör är att skriva att du inte bara kan underkänna alla universitetsutbildningar som "enkla" när du själv är så långt ifrån en akademiker man kan komma.

Du har inte sett mig skriva att "jobba" är enkelt, eller hur? Trots att jag har arbetslivserfarenhet. Det enda jag kan uttala mig om är "min utbildning är si-och-så mycket svårare/enklare än de jobb jag har haft. Du har enbart arbetslivserfarenhet. Ingen utbildning att jämföra med.

Vad som är "jobbigt" är det som är svårt. intellektuellt, känslomässigt och/eller kroppsligt. Så är det. Om du inte är ett geni lovar jag att du kommer hitta många svåra universitetskurser. Och bara för att reda ut, så du inte tror något annat. Jag jobbar som industriarbetare när jag inte pluggar på terminen. Jag har innan pluggandet haft min andel jobbiga arbeten också.

Lodaren:


De hade varit enkla för mig, jag har inga som helst inlärningssvårigheter och har varit teoretiker i hela mitt liv. Jag tycker bara det är tråkigt.
Om man däremot tycker att teoretiska studier är svårt, dvs din definition på jobbigt, ja då borde man tänka över sin situation och kanske inse att man har valt fel. Förr sade man om sådana som tyckte det var jobbigt med teoretiska studier att de saknade läshuvud.
Men jag vet hur det har blivit i Sverige, idag ska ju varenda jävel ha universitetsexamen oavsett om de har anlag för studier eller inte. Därför har Sverige en utav världens i särklass äldsta studentkår.

Du tror. Du vet inte. Jag kan garantera dig att även nuvarande professorer och doktorer har haft en och annan floppad tenta, och sena studiesessioner bakom sig. Tror du verkligen på allvar att du skulle kunna klara av vilken universitetsutbildning som helst utan att det blir "jobbigt"?


Vad är din definition på jobbigt då? Fortfarande uteslutande det man blir svettig av? Det är en helt absurd definition som utesluter allt förutom hårt manuellt arbete. Allting som är värt att ha är värt att kämpa för, är min filosofi. Dina glirringar om att jag skulle tycka teoretiska studier är svåra missar målet, då du antagligen inte finner en enda student som inte har slitit inför ett antal tentor. Jag har haft enkla kurser, och jag har haft svåra. Som alla studenter.

Ö.h.t tycker jag ditt förakt för akademiker skiner igenom. Den grundläggande poängen kvarstår fortfarande: Du kan inte uttala dig generellt om universitetsstudiers "jobbighet" oavsett om du har pluggat några kurser eller ej. Du har ju inte ens gjort det. Du har aldrig tagit en enda poäng! Det enda du kan jämföra med är de arbeten du har, med andra arbeten du har haft. Det enda jag kan jämföra med är de arbeten jag har haft, och de kurser jag har läst.

Lodaren:


Nej, det är en mix av fysisk ansträngning, tristess, avsky och totalt ointresse inför det man sysslar med.


Jag skulle inte klara av någon utbildning överhuvudtaget men inte pga inlärningssvårigheter utan för att jag skulle hata skiten, vara totalt ointresserad. Jag skulle ge upp efter att jag hade retat upp lärare och kurskamrater, saboterat och vara allmänt jobbig.


Det var inte min mening att vara taskig och insinuera att du är korkad. Det är du säkert inte. Jag kunde bara inte hålla mig för du gav mig öppet mål!


Jag föraktar både akademikervärlden och det vanliga arbetslivet.

Jaha. Varför då? För att det är tråkigt och ointressant?