2006-11-29, 13:31
#61
Citat:
Ursprungligen postat av Överliggaren
Vad är det du vill? Förintelsen är ett gigantiskt ämne. Skall jag återge och beskriva varenda vittnesmål om gaskamrarna från folk som Vrba, Nyisl, Wiesel och Höss innan du är nöjd? Det har aldrig varit min avsikt i denna tråd att göra någon slags exposé över förintelsens källor och historiografi eller av den revisionistiska kritiken. Jag drog ett av många exempel på absurditet i källorna. Med det får du faktiskt låta dig nöja.
Ja, i det fall som jag har beskrivit så var det definitivt bara svammel av två kärringar. Frågan är varför rätten i ett så allvarligt ämne inte hade något annat att erbjuda än två svamlande kärringar? Varför reste de inte iväg till Auschwitz och undersökte gaskamrarna/krematorierna själva? Borde det inte ha varit rutin och normal juris prudens att faktiskt säkra fysiska bevis (om de förelåg) och utgå från dessa hellre än ren hörsägen?
På det viset hade man haft något att pröva anklagelserna emot. Det hade ju t.ex. omgående kunnat avskriva Ada Bimkos vittnesmål på samma sätt som man hade bortsett från Sophia Litwinskas berättelse om hur hon tippades ner genom en lucka, ner i en slags gaskammarkällare från ett lasbilsflak som "en säck potatis" (The Belsen Trial, s. 79-80).
Belsenrättegången hölls redan sommaren 1945. Spåren var väldigt färska. Konstigt nog finns det en tendens i källorna att ju närmare själva händelseförloppet man befinner sig desto sämre stämmer de överens med lägren och det föregivna utrotningssytemets fysiska verklighet.
Ställ specifika frågor så skall jag försöka besvara dem, eller ännu bättre, sätt dig själv in i ämnet.
Mvh,
Överliggaren
Ja, i det fall som jag har beskrivit så var det definitivt bara svammel av två kärringar. Frågan är varför rätten i ett så allvarligt ämne inte hade något annat att erbjuda än två svamlande kärringar? Varför reste de inte iväg till Auschwitz och undersökte gaskamrarna/krematorierna själva? Borde det inte ha varit rutin och normal juris prudens att faktiskt säkra fysiska bevis (om de förelåg) och utgå från dessa hellre än ren hörsägen?
På det viset hade man haft något att pröva anklagelserna emot. Det hade ju t.ex. omgående kunnat avskriva Ada Bimkos vittnesmål på samma sätt som man hade bortsett från Sophia Litwinskas berättelse om hur hon tippades ner genom en lucka, ner i en slags gaskammarkällare från ett lasbilsflak som "en säck potatis" (The Belsen Trial, s. 79-80).
Belsenrättegången hölls redan sommaren 1945. Spåren var väldigt färska. Konstigt nog finns det en tendens i källorna att ju närmare själva händelseförloppet man befinner sig desto sämre stämmer de överens med lägren och det föregivna utrotningssytemets fysiska verklighet.
Ställ specifika frågor så skall jag försöka besvara dem, eller ännu bättre, sätt dig själv in i ämnet.
Mvh,
Överliggaren
Det är inte förmycket begärt att fråga efter källor när det gäller historieforskning. Isynnerhet inte när en "historieforskare" ifrågasätter en sådan händelse som förintelsen.
Källkritik är väl A och O i sådana här frågor.
Vad jag menar är att- vad vet du egentligen om dom här vittnesmålen.
Har du själv bedömt orimligheten i det dom beskriver eller är det någon annan som gjort den bedömningen?
Vem har visat ritningarna på Belsen? Stämmer ritningarna med verkligheten, dvs hur det var där och då? Det går att ifrågasätta all information, från båda håll. Det enda jag tycker är intressant är det som är rent vetenskapliga bedömningar och fakta.
En annan fråga; Var är alla protester från alla tyskar som blivit "oskyldigt" anklagade för att ha gasat? Det måste väl vara massor som vetat att det INTE skett. Och en hel del fångar borde väl också ha reagerat?
tack på förhand (ber om ursäkt om det finns i en annan tråd).
