Vad består allting av?

Allting är en produkt av 10:e dimensionen.

Många små och stora tänkare har lagt fram troliga teorier, alltifrån att allting ska bestå av vatten, till att det är gud som allting består av, eller något stoft som bara är formbart

Du vet säkert om det här och att diskutera det finner jag föga värt för sanningen om det nu finns någon sådan om detta kommer vi inte komma på och diskutera utan hopp att ens kunna närmare sig sanningen är väll inte värt att lägga sin korta stund man nu har på? eller är det?
Allting består av dig själv, du består av allting det finns ingen mångfald, DET ÄR EN ILLUSION, tinget som skriver denna text du just nu läser är samma ting som du såg i spegeln imorse, samma ting som knullade din flickvän och din morsasmorsa, allt är ett.

så har endel stora tänkare sagt, om det stämmer eller inte har jag ingen aning om

Vet inte riktigt om detta är rätt tråd men det talades en del om "Big Bang" och om det påstådda "kretslopp" som det har. Nu till min fråga. De sk "svarta hålan" Har e så pass stor dragningskraft att den suger åt sig alla materia och energi (i alla olika våg längder). Det som hsedan händer materian är att den slits sönder i så pass små delar att den övergår till någon form av energi.

Då har vi ett problem enlig mig. För att big bang skall bildad måste vi sammla en enorm mängd massa och komprimera den ofantligt mycket. Men vart får vi massan ifrån när alla svarta hål bryter ner den till energi!?

Finns det några procceser i universum som omvandlar energi till massa!?

du glömde kvarkarna

Var kommer den 10:e dimensionen ifrån då?

OT:

Kom att tänka på tråden i det naturvetenskapliga forumet som behandlar frågan ifall 0,9999999.... är lika med 1. Vore lite kul om universum till 99,999999... % visades vara ingenting; då kanske man matematiskt sett skulle kunna bevisa att vi inte existerar .


(För att den regeln ska gälla, att 0,999999... = 1 måste det finnas ett oändligt antal decimaler i 0,99999999...-talet (som jag har förstått det) vilket innebär att mitt resonemang troligtvis inte håller men som sagt; det var bara en tankeimpuls)

Hur menar du då? Att det finns mycket tomrum? Eller att en kvark bara 0.00...1% nånting? Alltså om jag ser en kvark, så är bara en ytterst liten del av det faktiskt kvark, och resten ingenting? Hur kommer man fram till det? Varför ser vi mer än vad som är?

Sen kan man fundera på vad "ingeting" är. Vakuum tänks ju ha en energi.


Well vi är bara medvetna om allt omkring oss i form av en dröm. Om du ser eller känner en boll så ser du inte den verkliga bollen.

Vi som är "innifrån" kan inte börja titta på saker utifrån så som du menar med att vi egentligen skulle vara en liten del av något större. Med det menar jag att vi kan inte börja med att säga att vi egentligen är en del av en katt. Om vi börjar göra så, så kan vi vara säkra på att allt kommer braka ihop till slut (om vi nu inte haft turen att välja rätt). Se det som att du innan du kommer in i ett rum får reda på att det kommer finnas ett objekt inne i rummet. Innan du går in i rummet så gissar du att det är ett äpple inne i rummet. Du vet vilak egenskaper ett äpple har, samt vet vilka tester du ska utföra för att bevisa att du hittar ett äpple.

Du kommer in och hittar ditt objekt och gör ditt första test, du testar äta på det du hittar. Du finner att det är oätligt av en eller annan anledning. Det är ingen fara, det finns äpplen som är oätliga. Du fortsätter och kolla ifall det har en sfärisk form, men du upptäcker att det istället är kubiskt osv. Tillslut brakar allt ihop och du förstår att det inte är ett äpple du har att göra med.

Det man istället måste göra är att gå in i rummet utan förutsatta meningar och titta och mäta på det vi hittar. Det kan mycket väl vara så att vi egentligen bor på en nagel på en annan människa. Men det är totalt nonsens att prata om det utan belägg för det. Det enda vi kan göra är att titta runt omkring oss och bygga upp vår världsbild utifrån det.

Man kan jämföra det lite med herr platt som är en sträckgubbe på ett papper. Han lever i sin 2-dimmensionella värld. När vi tittar på honom så ser vi att han egentligen finns i en 3-dimmensionell värld, och vi kan hålla på att kröka hans universum i den tredje dimmensionen. Men han kommer aldrig märka något, eftersom hans synfält går längs pappret hela tiden, och även omm vi knycklar till pappret så kvittar det för honom. Är det då meningsfullt för han att säga att ha en teori om att han egentligen bor i en 3-dimmensionell värld? Han kan varken se den, mäta den eller förflytta sig i den. Det han inte kan mäta finns per definition inte.

Hur som helst, om herr platt nu går ut och går oändligt långt, och vi i den tredje dimmensionen har krökt hans papper till en cirkel. Då kommer han helt plötsligt att komma tillbaka därifrån han startade. Då har han helt plötsligt fog för att börja rita på teorier om ett 3-dimmensionellt universum.

allt består av medvetande, tankar, ingenting (oändlighet, något).


Ja.

Allt som består, består av energi. Allt annat är "ett ingenting".
Varför är allt och hur kan allt vara? -Vill jag veta. Det måste iallafall vara en evighet allt är inom. ...eller?

Jag vet inte faktiskt, det skall bli intressant att läsa era teorier.

Talet som beskriver hur mycket som är tomrum har många nior, men inte oändligt många. Så att vi inte existerar blir nog svårt att bevisa, även för Evolute.