Farväl Falkenberg

Försökte se filmen när den kom ut men stängde av sömnpillret efter tjugo minuter.
Som trettioplussare fick jag syn på filmen på SVT Play och tog mig igenom den i söndags.

Vet inte hur gamla killarna i filmen skulle föreställa men jag fick känslan av att de är vuxna, en bra bit över gymnasieåldern, ingen har haft jobb eller pluggat så de bor hemma och lever på sina snälla föräldrar. Mentalt känns de mer som sjutton-arton än tjugosju.

Många tycker att filmen är seg, vilket den är, men filmen kan ändå ses som "smart" som skildrar några losermäns drömmar, depressioner, och Holgers allmänna glädje. Männen känns otroligt handlingsförlamade. Killen som ska leverera frukost är bara en flummare. De andra med, de lever som när de var fjorton. De cyklar runt, badar, välter träd i skogen. Men de ser sig inte själva som losers. De bara är som de är.

Jag växte upp i en småstad och precis som när jag ser Fucking Åmål återkommer känslorna om att längta bort och vilja vara någon annan än den roll man haft hela livet. Själv drog jag direkt efter gymnasiet men polarna som blev kvar blev lite som killarna, och så hade jag förmodligen blivit själv om jag stannat.

Det finns ändå något vackert över filmen som utspelas under en fin sommar i ett segt tempo med scener som kan ses som meningslösa. Men det är verkligheten för karaktärerna. Filmen handlar inte om hårda snutar, hänsynslösa kriminella, eller machomän i övrigt. Farväl Falkenberg är en film som handlar om hur det är att vara en loser i en småstad som aldrig kommer till skott med livet. Det var vanligt 2006 och det är kanske ännu vanligare nu. En film utan handling om liv utan handling, vilket är verkligheten för många. Sen måste man inte dra till Göteborg för att lyckas. Vill man inte plugga är det en bra start att hitta ett jobb och flytta hemifrån. Männen i filmen behövde lära sig ta ansvar och då hade de fått lite mer ryggrad. Kanske är det vad som hände sen. Eller så är 45 år nu och spelar Nintendo hos föräldrarna.

Jag ger Farväl Falkenberg en stabil trea av fem möjliga. Styrkorna var fotot, musiken, den poetiska voiceovern och kompisjargongen, plus att man blev berörd av deras innehållslösa liv. Men man tröttnade snabbt på dem, filmen gick lite på rundgång. Filmen saknade den obligatoriska röda tråden och den hade nog tjänat på att ha den. Samtidigt är ingentinget den riktiga handlingen, som berör men som blir tråkig.

Jag såg aldrig denna film när det begav sig. Antar att det är för att jag alltid trott att den var något annat än vad det nu visade sig att den är.

Har nu passat på att titta på den när den finns på svtplay, och jag blev helt golvad.
Det är svårt att riktigt sätta ord på vad jag tänker och känner nu efteråt, men den lämnar mig med en blandad känsla av vemod och svår nostalgi.

2006 var jag själv strax över 20, och fastän jag hade en mer ordnad tillvaro än grabbarna i filmen, men egen lägenhet, fast jobb, och bil, så minns jag ändå den där känslan man hade i bröstet. Att man liksom bara lajvade vuxen, och att man egentligen fortfarande var ett barn med hela framtiden för sig.

Nu har det gått 18 år, och jag har precis fyllt 40. Filmen, och framför allt fotokollaget i eftertexterna slungar mig tillbaka till åren mellan 20 och 30. Jag tror tyvärr inte att jag någonsin kommer att ha lika roligt igen som jag hade då. Den insikten gör något med en.

I filmen håller David en monolog om att han ser sina föräldrar, med trötta ögon och vitt hår - och att de har stått still medans tiden fortsatt ticka.
Jag förstår att man som vilsen och orationell 25-åring kan tänka att självmord är en utväg, då en av mina största rädslor i livet är att jag sitter där om 10-15 år, och bara låtit livet passera.

Blev djupt berörd av denna film, och tycker att den var helt fantstisk!

Hört rykten att han Holger var en värsting när han var i tonåren. Någon som kan bekräfta?

Nekropost men sorry.. har inte heller sett filmen.. och kommer nog inte se. Jag kände de flesta grabbarna i filmen då vi gick på samma skola samtidigt.Bodde i Falkenberg tills jag var i sex sju års åldern, innan päronen fick för sig att flytta söderut. Hur som, Holger minns jag inte som en värsting, i vart fall inte då jag hängde med dem. Åktes en del bräda i deras trädgård, där dem byggt upp en ramp.. som flyttades ut på parkeringen. (att den sen rasade hör inte hit).
De tillfällena som sagt strök vi mest runt Herting, Skrea o inne i stan. kan hända att något småbus gjordes.
Hur dem var när jag inte var med kan jag inte svara på.. En del av oss trevade in på samma musik varpå det skedde en del trades med kassetter med diverse olika nystartade dödmetall och punkband på skolan.

6-7 års ålder ok ja det var lite ungt. Pratar 15-16 års åldern nu. Bara rykten jag hört han var i nåt stökigt gäng. Som sagt bara rykten vet ej om det stämmer.

Värsting vid 7 bast 🤣😅