Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Helvete, insåg att största delen av min klass var på brunch imorse hos en av dem som jag tycker att jag har bäst kontakt med men hade inte ens hört talas om det . Fan. Jag hamnar i den här situationen rätt ofta, skillnaden nu är att jag trodde att jag gick i en klass där jag för en av de första gångerna tyckte att jag kände mig rätt bekväm och jag fattar ingenting. Jag måste ha gjort någon riktigt tavla socialt och som vanligt vet jag inte vad det var. Fan fan fan. Jag hade tänkt försöka bjuda hem några i helgen för att typ dra en film men vet inte om jag klarar att få ett nej heller nu. Och det är fest ikväll men jag vill inte, inte som det är nu, men med det här sociala läget känns det som att det vore dödsstöten att inte dyka upp.

@klaragatan och QP Cheese;

Jag känner exakt likadant! Ibland känns det som att jag är med i The Truman Show och att det är ett stort fel på mig som alla vet utom jag.

Hur gammal är du? Har också mist min bäste vän av orsaker och har enstaka tillfällen varit tight med några få men inte känt att jag klickade med människorna. La ner, mer och mer i min omgivning började bli döende zombies av samhällets produktion. Vi kan kalla dessa för "Iphone människorna"/"converse människorna" eller "apple dator människorna". Dvs fler och fler rättade sig in i ledet och vågade inte sticka ut, tänka och tala själva, de blev döende zombies utan personlighet och med endast en sak i tanken - att suga ut status och vara populär. Inte hittat någon annan människa att vara med och det har resulterat i 4 år av ensamhet. Snart 5.

Känner precis som du att man deltar i det sociala spelet för en stund och sedan tillbaka. Inget mer inget mindre. Har slutat leta efter de perfekta vännerna nu och låter istället slumpen avgöra. Träffade en person på jobbet och vi klickade hur bra somhelst. Efter 10 minuter klickar man bättre med människor än vad man gör med andra på 10 år. Värt att tillägga att denna person inte var en zombie-produkt (converse produkt) vilket kan hjälpa en aning.

Så länge man lyckas röra sig i kretsar kring människor kommer man mer eller mindre stöta på människor som känner samma koppling till dig som du för den på ett beteende och värderingsplan. Ni som är ensamma utan social kontakt ö.h.t. Se till att skaffa ett jobb, utbildning etc. Kom i kontakt med människor så ska ni se att det löser sig snart.

Du kanske ska vänta en vecka och se om dessa känslor försvinner?

Det var ju inte rätt av dina klasskamrater att göra såhär mot dig, men troligen var det av rent slarv att de glömde bort dig. Det vill säga ville de nog egentligen att du skulle komma.

Hoppas det blir bättre

Tack! Jag släpade mig iväg på festen och hade en helt okej kväll, tror det var bra att komma ut lite . Jo, de sa sen att de hade bestämt det på väg hem dagen innan och glömt att bjuda mig så det känns bättre nu. Jag kommer nog inte hitta någon som det känns klockrent att hänga med i den här klassen men om jag kan hålla i det här som är nu så kanske det kommer att funka ändå.

Någon mer än mig här som har depression och social ångest och undviker sociala situationer ? Vore SÅ skönt att prata med någon i samma sits !!

Jag är sjukskriven men jag ska försöka mig på att studera för att komma ut i livet igen. Är riktigt trött på att isolera mig hemma och jag saknar verkligen att ha någon att umgås eller prata med.

Jag tycker det är svårt att träffa människor som inte förstår min problematik . Det blir lätt stelt när jag är nervös och jag har svårt att vara glad och hänga med i samtal. Jag uppfattas lätt som tråkig då jag håller mig i bakgrunden och är passiv i sociala situationer pga måendet.


Jag är tjej 27 år. Har skype. PMA mig gärna om ni känner att ni är i samma sits och vill ha någon att bolla tankar med.

Endast seriösa .

Hej !
Får jag först fråga varför du har depression ?
Du behöver inte gå in på detaljer men ge en vink kanske.
Mycket börjar ju med just depressioner och slutar i andra diagnoser.
Med vänlig hälsning

Några 08or som kan tänka sig att gå ut med mig imorgon?

Du kanske skulle beskriva dig själv lite kort...du kan ju vara allt från en het artonårig tjej till en manlig 55 årig sjukpensionär.

Vanlig kille, inga starka värderingar, skön att gå ut med även nykter och har en gedigen utbildning och ett bra jobb.

Du får gärna läsa mina inlägg annars, är ärligt talat ganska frisk men det kan låta annorlunda ut sett till inläggen. Klär mig fint och försöker hålla god ton, jag kan vara skämtsam.

Vill du ut?

Nää, tyvärr. Föredrar att sitta hemma å kröka. Gärna med sällskap. Något jag inte har dock...

Eller ja, skulle kunna tänka mig ett lugnt ställe, typ nåt pubaktigt men helst inte på en fredagskväll i Stockholm.

Hoppas någon nappar dock. Lätt att gnälla över att man är ensam när man ändå inte vill göra något åt det...

Vi kör på bara, man måste bara göra det och inte tänka så mycket. Jag kommer nog dra ut imorgon själv och prova. Jag känner inte en enda kotte i Stockholm, vore trevligt med lite nytt sällskap och nytt tänk.