Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Jamen grattis, då är din ensamhet självvald och alltså egentligen inga problem med sociala interaktioner utanför jobbet? Om så är fallet: Varför sitter du och gnäller på flashback och i synnerhet i ensamhetstråden då?

(Känns rent spontant som ditt inlägg är till bredden fullt med rationaliseringar.)

Det är klart att det alltid är ens val och egenskaper som gör en person ensam. Om det var enkom samhällets fel skulle ju alla vara ensamma. Men när en person väl är i situationen är det ju inte så enkelt att ta sig ur alltid. De flesta vänskaper, särskilt de djupare, bildas vid en ganska ung ålder, efter det är det svårare att hitta vänner. Väldigt många förhållanden uppstår via vänner och bekanta på något sätt, så har man inte lyckats bygga upp vänskapskretsen så blir det också svårare att hitta partner.

Dejtingsidor står dock för en ganska stor del av förhållanden som uppstår i Sverige, runt 30% enligt någon siffra jag såg. Det är ju en möjlighet att undersöka om det är just partner man söker efter och är bra på att göra ett bra intryck via text.

Sen kan jag personligen kommentera det där om bitterhet med att det är ganska lätt att ha helt olika framtoning i olika fora. Själv kan jag vara jättegnällig på vissa ställen på Internet, men folk som träffat mig IRL brukar inte alls se den bilden av mig.

Vad bra detta forum är. Jag är alltså en person som förtjänar ensamheten och antingen får jag gå genom livet ensam och dessutom hata mig själv eller också måste jag ändra på mig eftersom du anser att jag är en hemsk person. Bra talat!
Val och val. Jag blev arbetsnarkoman. Om jag istället varit före detta alkoholist hade det varit en stor förståelse för mig, alla hade tyckt synd om mig, nu kastar man istället skit på mig och säger att jag valt ensamheten. Tvärt om, ensamheten valde mig.

Precis så. Detta är min ventil. Här släpper jag ur mig det som jag inte vill att min omgivning ser.

Vems fel är det då, enligt dig?

Och vem, förutom du själv, sitter inne med lösningen?

Jag sitter inne med lösningen. Hans ego är för stort för svenska kvinnor, de förvandlas till bitterfittor i hans skugga. Det han behöver är en bra utländsk fru som inte känner sig kränkt eller förminskad av hans ärorika stordåd.

Jag är en 26 år ung Stockholmare och saknar riktiga vänner... har en barndomsvän jag träffar ibland men vi "gör inget". Har också enstaka träningspolare, men jag vågar inte tränga mig på. Jag har aldrig varit den som tagit för mig och sökt kontakt med andra. Var jäkligt blyg som barn, blev mobbad i 7an och det förstörde självkänslan. I tonåren besegrades blygheten med bärs, tyvärr. Mellan 18 och 23 var jag ganska alkoholiserad. Drack öl varje helg och spelade spel 8 timmar om dagen. Vid 23 fick jag sparken från mitt butikskneg då jag blev påkommen berusad på folkbärs inne i lagret (jag var smal som en pinne, tragiskt). Har haft några relationer med flickor, så jag är ju inte helt jävla efter. Aja vid 23 så bestämde jag mig för att sluta vara ett drägg. Blev helnykterist, läste in komvux, klippte håret, flyttade hemmifrån och började plugga på högskolan. Började dessutom styrketräna relativt nyligen.

Nu har jag tröttnat på den här sterila tillvaron. För tillfället har jag 6 personer på min msn, varav 2 kontakter är samma person. Facebook ska vi inte tala om. Har varit ensam alldeles för länge. Min dag består i stort av träning, plugg och/eller film. Jag har inte lyckats hitta några vänner på högskolan, beror kanske på att de är några år yngre än mig. Tycker att många verkar uppstoppade, försöker att inte vara dömande men vafan. Bortsett från att jag är socialt efterbliven så är jag hyfsat normal. De få tillfällen då jag interagerar med människor tror de att jag är en populär person. Många börjar snacka med mig ute på stan eller på gymmet men jag saknar den där förmågan att ta nästa steg.

Jag är ovan på att skriva om mig själv så jag ber om ursäkt för den tråkiga texten. Jag är en obotlig optimist, jag ger aldrig upp. Jag gillar att hjälpa andra och vill gärna utvecklas socialt. Nåja, med mitt osunda förhållande till alkohol i färskt minne söker jag nyktra vänner kring min ålder. Det vore ju toppen med träningsnördar! Jag bör väl också nämna att jag röstar på SD och därmed är jag inte speciellt pk. Jag är dock inget stereotypisk WT-slan, och jag skyltar inte med mina åsikter. Skäms jag för att skriva det här? Nej, vi är människor som av olika anledningar saknar socialt umgänge. Människor är sociala varelser och vi behöver umgås. Det vore trevligt att dra ut på någon klubb/krog och dricka alkoholfri bärs och sen dra hem brudar. Eller ja, vi kan ju undvika de värsta ludren iaf. Jag ser ganska bra ut så, men vad hjälper det om man bara sitter hemma. Frustrerande. Övertygad om att många känner igen sig i detta. Nåja nu har jag skrivit av mig lite, feelsgoodman

fin annons Men att läsa på högskolan och träna och sen kolla film låter inte så tråkigt ändå typ mitt liv med. Man lär sig trivas med det!

Om det mest är jag som hör av mig till mina vänner om man ska hitta på nått, betyder det att ingen vill umgås med än? får det intrycket. känns som alla har så jävla mycket annat för sig istället. Typ supa skallen av sig vilket jag också skulle kunna göra i o för sig, eller toffla med nån tjej..

Det skulle också kunna vara så enkelt som att de blivit bekväma vid att det är du som hör av dig.

Jag har insett att ni har rätt. Jag är en hemsk människa som det är fullständigt omöjligt att tycka om. Och mitt fokus borde nu ligga på att försöka leva mig in i en teaterroll där jag försöker vara en annan människa. Jag borde ha insett det tidigare. Tillgång och efterfrågan, det är grundläggande kunskaper jag använder varje dag. Det finns ingen efterfrågan på min personlighet, det är inte vad omvärlden vill ha.

Jag ber om ursäkt för att jag smutsat ner tråden med mitt gnäll, jag har absolut ingen rätt att gnälla. Jag har själv förtjänat min situation och är inte värd att bli omtyckt av andra. Tack.

Jorå, allt har ju sina för- och nackdelar. Man har ju lätt sett tusentals filmer genom åren. Fast det känns som att man går miste om en massa roliga saker. Vore najs att "gå ut" och hitta på saker, framförallt i situationer där det figurerar kvinnor! Sedan jag slutade dricka kan jag inte ragga över nätet längre, har inget roligt att säga IRL funkar munlädret hyfsat bra däremot

Äh, nu svamlar du och frossar i självömkan
Men det är du själv som sitter inne med lösningen på din ensamhet, det vet du.
Du kan förändra ditt liv.