Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

aa du det e bara å hänga här på FB!

stå på dig!, har du några intressen? försök att skaffa bekantskaper där

Know-it-all quiz på facebook. Och alkohol.

tror aldrig jag har träffat någon som verkar tänka på samma sätt som mig eller har samma intressen. i nuläget gör det mig inget att jag inte har någon riktig vän kvar men när jag tänker på framtiden blir jag orolig för att folk kommer märka att jag är ensam.

är det bara jag som är rädd för att nya bekanta ska se på en som onormal eller patetisk när man inte har någon att umgås med?

I vilken ålder är du?

Fuck vilken tragisk tråd, men jag känner igen mig i väldigt mycket. Ensamhet kan ibland nästan ta kål på en, baserat på vad man definierar som ensamhet så klart.

Dom lever väll inte så länge

PÅ vilket sätt tänker du på då? Vilka intressen har du?
Dom flesta är nog oroliga för framtiden, att tjejen/killen ska se en som en loser för man inte har riktigta vänner eller att man bara är hemma hela dagarna och inte går ut så ofta och att ens bästa vänn är datorn, tven, PS3, FlashBack eller sitt husdjur som kan vara allt till en hund eller en myrfarm osv.

Två år. Det är väl ganska lagom?

jag har inte några konstiga intressen direkt. typ poker, dator/tv-spel, tv-serier och annat men har ändå svårt att hitta likasinnade. antar att det faktum att jag inte gillar att supa och kallprata är helt ofattbart för de flesta.

Du kan få umgås med mig så kan vi sitta tysta tillsammans när vi inte har något konkret att säga varandra.

Nej håller med där. Kallprat är överskattat och känns till stor del onödigt...

Guu vilken gullig tråd. Jag är svag för sånna här männskliga yttringar. =D Jag har kompisar.. vissa som fortfarande inte är uppbundna trots mina 30+. Men nog fan känner jag mig ensam ofta - när de flesta andra hittat sig en tös att gaffla med. Jag kör internet dejting ibland och försöker hitta ngn sorts mening trots allt. Sen några år tebax är jag inte så deprimerad som jag va tidigare. Har lyckats lura i mig själv ngn sorts salighet över att bara leva, men nog har jag mkt att tacka familj och lite vänner omkring mig för detl.

Ni är uppenbarligen fina människor som är starka nog att leva som ni gör och därtill vackra i att ni (även om ni gömt er bakom internet) kan va äkta. En egenskap som är sällsynt ute i samhället nuförtiden. Tror det kan va ett vinnande koncept kompismässigt bara man ser till o stå med båda fötterna s.a.s.